Apostlagärningarna 8 SFB15

1. Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.

2. Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.

3. Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse. Filippus i Samaria

4. De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet.

5. Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där.

6. De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde:

7. från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade.

8. Och det blev stor glädje i den staden.

9. Men i staden fanns sedan tidigare en man vid namn Simon, som utövade magi och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort,

10. och alla, både små och stora, lyssnade till honom och sade: "Det är han som kallas Guds stora kraft!"

11. De hade lyssnat till honom därför att han länge fascinerat dem med sin magi.

12. Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor.

13. Till och med Simon kom till tro. Han blev döpt och höll sig sedan ständigt till Filippus, och han blev utom sig av häpnad när han såg de stora tecken och kraftgärningar som skedde. Apostlabesök i Samarien

14. När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.

15. Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande,

16. eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn.

17. Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

18. Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar

19. och sade: "Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande."

20. Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar!

21. Du har ingen del eller lott i den här saken, för ditt hjärta är inte uppriktigt inför Gud.

22. Omvänd dig därför från din ondska och be till Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta.

23. Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band."

24. Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig."

25. Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de tillbaka till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet i många byar i Samarien. Den etiopiske hovmannen

26. En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde."

27. Filippus reste sig och gick. Då kom en etiopisk hovman som var eunuck och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe

28. och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.

29. Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den."

30. Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?"

31. Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom.

32. Stället i Skriften som han läste var detta: Som ett får som förs bort till slakt, som ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

33. Genom hans förnedring blev hans dom upphävd. Vem kan räkna hans släkte, eftersom hans liv rycks bort från jorden?

34. Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?"

35. Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.

36. När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"

38. Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom.

39. När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.

40. Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.