Daniel 7 B2000

1. Under Belshassars första år som kung i Babylonien hade Daniel en dröm, och han såg syner där han låg på sin bädd. Drömmen skrev han senare ner. Här börjar hans skildring.

2. I en syn om natten såg jag, Daniel, hur himlens fyra vindar rörde upp det väldiga havet.

3. Och fyra stora djur steg upp ur havet, alla olika.

4. Det första var som ett lejon men hade örnvingar. Medan jag betraktade det slets vingarna av, och djuret restes upp från marken, ställdes på två ben som en människa och fick en människas förstånd.

5. Jag såg ett djur till, det andra. Det var likt en björn och reste sig till hälften; det hade tre revben i gapet, mellan tänderna, och man manade på det: »Upp nu och sluka mycket kött!«

6. Sedan såg jag ännu ett djur. Det var som en leopard, och det hade fyra fågelvingar på ryggen; det hade fyra huvuden och gavs makt att härska.

7. I synerna om natten såg jag därefter ett fjärde djur. Det var fruktansvärt, skräckinjagande och omåttligt starkt. Det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade, och allt som blev kvar trampade det under fötterna. Det liknade inte de andra djuren, och det hade tio horn.

8. Medan jag betraktade hornen sköt det mellan dem upp ett litet horn, som fick tre av de ursprungliga hornen att lossna. Det hade ögon som en människa och en mun som talade stora ord.

9. Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld.

10. En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades.

11. Jag såg sedan hur djuret blev dödat på grund av de stora ord som hornet talade; kroppen brändes upp och förintades.

12. Och de andra djuren berövades sin makt men fick fortsätta att leva intill fastställd tid och stund.

13. Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom.

14. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.

15. Jag, Daniel, blev skakad i djupet av min själ och skrämd av synerna jag såg.

16. Jag gick då fram till en av dem som stod där och bad att få klarhet om allt detta, och han svarade mig och förklarade vad det betydde:

17. »Dessa stora djur, fyra till antalet, betecknar fyra kungar som träder fram på jorden.

18. Därefter skall den Högstes heliga få riket och besitta det för evigt, ja, i evigheters evigheter.«

19. Jag ville sedan få klarhet om det fjärde djuret, det som var olikt alla de andra, övermåttan skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar, det som slukade och krossade och trampade under fötterna allt som blev kvar.

20. Och jag ville få klarhet om de tio horn som det hade på huvudet och om det nya horn som sköt upp och gjorde att tre föll av — hornet med ögon och en mun som talade stora ord, det som också såg större ut än de övriga.

21. Jag fick se hur det hornet förde krig mot de heliga och underkuvade dem,

22. ända till dess att den uråldrige kom och ett domslut gav den Högstes heliga deras rätt och stunden kom då de heliga tog riket i besittning.

23. Han fortsatte: »Det fjärde djuret betecknar ett fjärde rike som kommer på jorden, ett som skiljer sig från alla andra riken; det skall sluka hela världen, förtrampa den och krossa den.

24. De tio hornen innebär att tio kungar som härstammar från detta rike skall träda fram och efter dem ytterligare en, en som är olik de andra och bringar tre kungar på fall.

25. Han skall höja sin röst mot den Högste, fara hårt fram mot den Högstes heliga och vilja ändra på högtider och lagar, och de heliga skall vara utlämnade åt honom under en tid och två tider och en halv tid.

26. Sedan kommer domstolen samman och tar ifrån honom väldet så att det ödeläggs och går under för alltid.

27. Och herradömet, väldet och storheten hos rikena under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes heliga. Deras rike skall vara ett evigt rike, som alla välden kommer att tjäna och lyda.«

28. Här slutar denna skildring. Jag, Daniel, uppfylldes av skrämmande tankar, och jag bleknade. Men allt detta behöll jag för mig själv.