Femte Moseboken 15 SKB

1. Från (vid) slutet av vart sjunde år ska du göra en eftergift (skuldbefrielse – hebr. shmita).

2. Och detta är vad du ska efterskänka. Varje långivare som har lånat ut till sin granne, han ska inte kräva det av sin granne och av sin bror, eftersom Herrens (Jahves) eftergift (skuldbefrielse – hebr. shmita) har ropats ut (förkunnats, proklamerats).

3. Av en främling kan du begära tillbaks det, men vad som än är i din brors hand ska du efterskänka.

4. För där ska inte längre finnas några behövande bland er, för Herren (Jahve) ska rikligt välsigna (ordagrant välsigna, välsigna) dig i landet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig som ett arv att besätta,

5. om du bara lyssnar noggrant (ordagrant lyssnar, lyssnar) till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör alla dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er idag.

6. För Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig som han har talat till [lovat] dig och du ska ge lån till många folk, men du ska inte låna (av någon), och du ska råda över många folk, men de ska inte råda över dig.

7. Om det finns någon fattig inom dina portar (i dina städer) i det land som Herren din Gud ger dig, får du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand (vara okänslig) för din fattige broder.

8. I stället, måste du villigt öppna (ordagrant: ”öppna, öppna”) din hand för honom och generöst låna (ordagrant: ”låna, låna”) honom det han behöver. [Upprepningen av verben förstärker.]

9. Var på din vakt (skydda och bevara dig själv – hebr. shamar) så att inte den onda tanken kommer i ditt hjärta: ”Det är nu nära det sjunde året då alla skulder avskrivs (efterskänks).” Om ditt öga är ont (ditt hjärtas inställning är fel) mot din fattige broder och du inte lånar honom någonting, då kan han ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig (du är skyldig). [Inom den judiska läran anses budet att låna ut pengar vara större än att ge gåvor till välgörenhet. Anledningen är att ett lån bevarar värdigheten hos den som tar lånet. Förutom pengarna så visar också långivaren att han har en tro på att låntagarens situation kommer att förändras till det bättre och han blir självförsörjande. Rabbiner lär också att lånen ska ges i vittnens närvaro eller skriftligt, annars kan det bli en nästan orättvis frestelse att fördröja betalningen. Se även 2 Mos 22:25; 3 Mos 25:35-37; Ps 37:21; Matt 5:42.]

10. Du ska frikostigt (villigt) ge till honom och ditt hjärta ska inte vara sorgset (ont, motvilligt) [ett lån så nära friåret, var detsamma som att ge bort pengarna], för på grund av en sådan sak ska Herren din Gud välsigna allt ditt arbete (det du gör, din inkomst) och allt du företar dig (lägger din hand vid).

11. Det kommer aldrig att saknas fattiga (behövande – hebr. evion) i landet [Mark 14:7; Joh 12:2]. Därför befaller jag dig att villigt öppna handen för din broder som är drabbad (hebr. ani) och som är i behov (evion) i ditt land.

12. Om din bror, en hebreisk man eller hebreisk kvinna, blir såld till dig, ska han tjäna dig i sex år och det sjunde året ska han lämna dig och vara fri.

13. Och när du låter honom gå fri från dig ska du inte låta honom gå tomhänt.

14. Du ska förse honom rikligt från din flock och från din tröskplats och från din vinpress, av allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig med ska du ge honom.

15. Och du ska komma ihåg att du var en slav i Egyptens land och att Herren din Gud (Jahve Elohim) befriade dig, därför befaller jag dig dessa ting idag.

16. Och det ska ske om han säger till dig: ”Jag ska inte gå härifrån”, eftersom han älskar dig och ditt hus för att han har behandlats väl av dig,

17. då ska du ta en syl och slå den genom hans örsnibb och in i dörren och han ska vara din tjänare för alltid. Och du ska göra likadant med din tjänarinna.

18. Det ska inte kännas tungt för dig när du låter honom gå fri och lämnar dig, för två (dubbla) löner har han arbetat åt dig i sex år, och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig i allt du gör.

19. Allt förstfött av hankön som föds i din hjord och i din flock ska du helga till Herren din Gud (Jahve Elohim). Du ska inte göra något arbete med förstlingen av dina oxar eller klippa förstlingen i din flock.

20. Du ska äta det inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte år efter år på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja, du och ditt hushåll. [Det förstfödda ska alltid offras till Herren.]

21. Men om djuret har någon defekt, om det är halt eller blint eller någon annan slags defekt, ska du inte offra det åt Herren din Gud (Jahve Elohim).

22. Du ska äta det innanför portarna, de orena och de rena tillsammans, (på samma sätt) som gasellen och som hjorten.

23. Du ska endast avstå från att äta dess blod, det ska du utgjuta på marken som vatten.