Femte Moseboken 2 SKB

1. Sedan [äntligen, efter 38 års vandring] vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet (Röda havet), som Herren (Jahve) talade till mig, och vi gick runt berget Seir [sydväst om Döda havet; bergsplatån där Edom ligger] många dagar.

2. Och Herren (Jahve) talade till mig och sa:

3. ”Ni har gått runt detta berg länge nog, vänd norrut.

4. Och jag befallde folket och sa: ’Det är dags att gå över gränsen till era bröder, Esaus söner som bor i Seir, och de ska bli rädda för er, därför ska ni vara vid gott mod.

5. Ge er inte in i strid med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir [landet Edom] till egendom åt Esau.

6. Ni ska köpa mat av dem för pengar (silver) och ni ska äta, och ni ska även köpa vatten av dem för pengar (silver) så att ni kan dricka.’ ”

7. För Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till (är intimt förtrogen med) din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud (Jahve Elohim) varit med er, ingenting har fattats er (ni har inte saknat något).

8. Så vi gick vidare från våra bröder, Esaus söner som bor i Seir, från Aravas väg, från Eilat och från Etsjon-Gever. Och vi vände och tog vägen genom Moabs öken. [Hamnstad i Edom vid norra kusten av Aqabaviken (Röda havet) i regionen kring Eilat/Aqaba, kanske Korallön. Det var Salomos huvudsakliga hamn för världsvid handel, se 1 Kung 9:26.]

9. Och Herren (Jahve) sa till mig: ”Angrip inte Moab och börja inte strida med dem, för jag ska inte ge dig av hans land som besittning eftersom jag har gett Ar [stad i Moab; betecknar här även hela området] till Lots söner som en besittning.

10. Eméerna [”skräck-folket”] bodde där tidigare, ett stort folk, många och resliga som anakiterna,

11. dessa räknas även som Refaim, liksom Anakim, men moabiterna kallar dem eméer. [Namnet på folkslaget eméerna är pluralformen av ordet för skräck (hebr. ejmah). Det var ett fruktat folk, se även 1 Mos 14:5.]

12. I Seir [sydöst om Döda havet i Edom] bodde tidigare horéerna (ordagrant: ”grottinvånare” – hebr. chori), men Esaus söner besegrade dem och de förgjorde dem som var före dem och bodde där i deras ställe som Israel gjorde mot landet som han besatt, som Herren (Jahve) gav till dem.

13. Nu, res er upp och gå över bäcken Zered.” Och vi gick över bäcken Zered [som markerade Moabs södra gräns].

14. Och dagarna då vi kom från Kadesh Barnea till dess vi kom över bäcken Zered var 38 år, till dess hela generationen, alla stridsdugliga män, hade försvunnit (dött, förgåtts) från lägrets mitt, som Herren (Jahve) svurit till dem.

15. Även Herrens (Jahves) hand var emot dem, för att utrota dem från lägrets mitt, till dess de var förgjorda.

16. Så hände det när alla stridsdugliga män var förgjorda och döda från folkets mitt,

17. att Herren (Jahve) talade till mig och sa:

18. ”Idag är den dag då ni ska gå över Moabs gräns och Ar,

19. och när ni kommer nära, mitt emot Ammons söner, ansätt dem inte och strid inte med dem, för jag ska inte ge er Ammons söners land som en besittning, eftersom jag har gett det till Lots söner som en besittning.

20. Det räknas också som ett Refaims land, Refaim bodde där tidigare men ammoniterna kallade dem Zamzumim,

21. ett stort folk och många och resliga som anakiterna, men Herren (Jahve) förgjorde dem framför dem och de besegrade dem och bodde där i deras ställe,

22. som han gjorde för Esaus söner som bor i Seir när han förgjorde horéerna framför dem och de övervann dem och bodde i deras ställe till denna dag. [Se vers 12.]

23. Och avimeerna som bodde i byarna så långt bort som Gaza, kaftoreerna som kom ut från Kaftor förgjorde dem och bodde i deras ställe.Sichon, kungen i Chesbon, besegras

24. Res er upp fortsätt er resa och gå över Arnons dal, se jag har gett amoréen Sichon i er hand, Cheshbons kung och hans land, börja att besätta landet och ta strid mot honom.”

25. [Herren fortsätter att tala till Mose:] ”Idag ska jag börja lägga skräck för dig och fruktan för dig över folken som är under alla himlarna, som när de hör om er ska darra och vara i ångest på grund av er.”

26. Och jag sänder budbärare ut från Kedemots öken till Sichon, Chesbons kung med ord om fred och säger:

27. ”Låt mig gå genom ditt land på en bred väg, jag ska varken vika av till höger eller till vänster.

28. Du ska sälja mat till mig för pengar (silver) så att jag kan äta, och ge mig vatten för pengar (silver) så att jag kan dricka, låt mig bara passera på mina fötter,

29. som Esaus söner som bor i Seir och moabiterna som bor i Ar gjorde för mig, till dess jag går över Jordan in i landet som Herren vår Gud (Jahve Elohim) gett oss.”

30. Men Sichon, Chesbons kung, ska inte låta oss gå förbi honom, för Herren din Gud (Jahve Elohim) har förhärdat hans ande och gjort hans hjärta styvnackat för att han ska ge honom i din hand, som det har visat sig idag.

31. Och Herren (Jahve) sa till mig: ”Se, jag har börjat ge Sichon och hans land framför dig, börja att besätta hans land.”

32. Sedan kom Sichon ut mot oss, han och hans folk till strid i Jahats.

33. Och Herren vår Gud (Jahve Elohim) överlämnade honom framför oss och vi slog honom och hans söner och hela hans folk.

34. Och vi tog alla hans städer vid den tiden och ödelade varje stad fullständigt, männen och kvinnorna och de små, vi lämnade inte kvar någon (vi lät ingen leva).

35. Bara boskapen tog vi som byte till oss själva med det tillspillogivna i städerna som vi tog.

36. Från Aroer som ligger på gränsen till Arnons dal och från staden som är i dalen ända till Gilead, fanns inte en enda stad som var för hög för oss, Herren vår Gud (Jahve Elohim) överlämnade alla framför oss.

37. Endast Ammons söners land kom ni inte nära, längs hela floden Jabbok och städerna i bergsbygden och överallt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) inte tillät (förbjöd) oss.