Femte Moseboken 21 SKB

1. Om någon hittas död i landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att besitta (inta), liggandes på fältet och det är okänt hur han har blivit slagen.

2. Då ska de äldste och dina domare träda fram och de ska mäta avståndet till städerna som finns runt omkring honom som dödats.

3. Och det ska ske att den stad som är närmast mannen som dödats, de äldste i den staden ska ta en kviga från sin hjord som inte har använts till arbete och som inte har gått i något ok.

4. De äldste i den staden ska föra ner kvigan till en djup dal, som varken plöjs eller besås och där i dalen ska de bryta nacken av kvigan.

5. Och prästerna, Levis söner, ska komma dit, de som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har utvalt att betjäna honom, och de ska välsigna Herrens (Jahves) namn och i enlighet med deras ord ska alla tvister och alla bråk (konflikter, här används ett ord som ordagrant betyder att bli slagen) avgöras.

6. Och alla äldste i staden, som är närmast den döda mannen, ska tvätta sina händer över kvigan vars nacke de har brutit i dalen.

7. Och de ska tala och säga: ”Våra händer har inte spillt detta blod, inte heller har våra ögon sett det.

8. Förlåt Herre (Jahve) ditt folk Israel, som du har återlöst, och tillåt inte [skulden av] oskyldigt blod att vara kvar mitt bland ditt folk Israel”. Så ska blodet förlåtas dem [i den staden].

9. Så ska du ta bort [skulden för] oskyldigt blod från din mitt, när du gör det som är rätt i Herrens (Jahves) ögon.Giftermål med en tillfångatagen kvinna

10. När du går vidare för att strida mot dina fiender och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dem i dina händer och du för bort dem som fångar,

11. och ser en vacker kvinna bland fångarna och upptänds av åtrå till henne, så att du vill ta henne till hustru,

12. då ska du föra hem henne till ditt hus och hon ska raka sitt huvud och klippa sina naglar,

13. och hon ska ta av sig sin fångdräkt och ska stanna i ditt hus och sörja sin far och sin mor en hel månad (dagarna av ett helt månvarv). Sedan kan du gå in till henne och bli hennes make och hon ska bli din kvinna.

14. Och det ska ske att om du inte finner tillfredsställelse i henne, då ska du låta henne gå vart hon vill, men du får inte sälja henne för pengar. Du ska inte behandla henne som en slav, för att inte förnedra henne.Den förstföddes rätt

15. Om en man har två fruar, älskar den ena och hatar den andra [hebreiskt språkbruk för att älska mindre, i jämförelse med den andra] och båda har fött barn åt honom, både den älskade och den hatade, och om den förstfödde sonen tillhör den som han hatar,

16. då ska det vara så att när den dagen kommer då hans söner ska ärva vad han haft, då får han inte göra den älskade hustruns son till förstfödd framför den hatade [mindre älskade] hustruns son, som är den förstfödde.

17. Han ska erkänna den förstfödde, sonen till den hatade hustrun, genom att ge honom en dubbel arvslott av allt han haft, för han är förstlingsfrukten av hans styrka. Förstfödslorätten (hebr. bechorah) tillhör honom. [ Dubbelt arv – även i språket! Det hebreiska språket har en intressant detalj som också visar på ett dubbelt arv. Verbet för att vara förstfödd är hebr. bachar. Ordet består av tre bokstäver: Bet, Chet och Resh. De 22 hebreiska bokstäverna (Alef, Bet, Gimel, osv) är också talvärden (1-9, 10-90, 100, 200, 300 och 400). Det som är speciellt med detta bachar är att varje bokstavs numeriska värde är dubbelt så stort som bokstaven före dem i alfabetet. Bet är den andra bokstaven i alfabetet och har talvärdet 2 (den första bokstaven Alef har värdet 1). Chet har värdet 20 (den föregående bokstaven Jod har värdet 10). Resh har värdet 200 (den föregående bokstaven Kaf har värdet 100). Faktum är att bara tre bokstäver uppfyller detta kriterium, och det är dessa tre bosktäver som bildar detta ord!]En rebellisk son

18. Om en man har en uppstudsig och rebellisk son som inte vill lyssna på sin fars röst och på sin mors röst [båda föräldrarnas röster], och som inte vill lyssna på dem, trots att de tuktar (fostrar, tyglar; är stränga mot) honom,

19. då ska hans far och hans mor ta tag i honom och föra ut honom till de äldste i staden och till dess port (den offentliga platsen i staden) [2 Mos 21:15; 3 Mos 20:9].

20. De ska säga till stadens äldste: ”Detta är vår uppstudsiga och rebelliska son, han lyssnar inte på vår röst. Han är en frossare och en drinkare.” [Exakt samma ord som används i n Ords 23:20-22.]

21. Och stadens alla män ska stena honom med stenar så att han dör. Så ska du ta bort ondskan från din mitt och hela Israel ska höra detta och frukta (ta varning).Dödsstraff – behandla ändå den döda kroppen med respekt [Efter ett stycke som har handlat om dödstraff, se vers 18-21, följer nu instruktioner att behandla kroppen med respekt.]

22. Om en man har begått en synd som är värd döden och han blir dödad och du hänger honom på ett träd,

23. då ska hans kropp inte lämnas kvar i trädet över natten, utan du ska begrava honom samma dag [Jesu kropp togs ner från korset i enlighet med detta bud]. För den som är hängd är en förbannelse (något lätt, en bagatell – hebr. klala) för Gud (Elohim). [Gal 3:13] Du ska inte förorena ditt land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett till dig som ett arv. [Trots att klala är det mildaste ordet för förbannelse som finns i bibelhebreiskan och handlar om att vara missunnsam, se ner på någon, vanära eller ta lätt på det hela som en bagatell, så betraktar Gud detta ändå som en stor synd som fördärvar landet med orenhet.]