Femte Moseboken 33 B2000

1. Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose gav israeliterna före sin död.

2. Han sade: Herren kommer från Sinai, från Seir går han upp över sitt folk, från berget Paran träder han fram i glans. Han närmar sig från Kadeshöknen, han går längs Moabs branter.

3. Du älskar stammarna och har alla heliga i din hand. [---]

4. Mose gav oss en lag. Jakobs församling är Herrens egendom.

5. Han blev Jeshuruns konung när folkets hövdingar samlades, alla Israels stammar.

6. Ruben skall leva och inte dö, men hans män skall inte bli många.

7. Och om Juda sade han detta: Herre, hör Judas rop, låt honom förenas med sitt folk som han har kämpat för. Hjälp honom mot hans fiender!

8. Om Levi sade han: Åt Levi dina tummim, dina urim åt din trofaste, som du satte på prov vid Massa och utmanade vid Merivavattnet.

9. »Jag har aldrig sett dem«, sade han om sin far och mor. Han kändes inte vid sina bröder och ville inte veta av sina barn. Nej, Levis stam har följt ditt ord och hållit förbundet med dig.

10. De lär Jakob dina föreskrifter, de lär Israel din lag. De låter offerrök stiga till din näsa och lägger heloffer på ditt altare.

11. Herre, välsigna hans kraft, låt allt han gör behaga dig! Krossa hans motståndares höfter, hans fiender skall inte resa sig igen.

12. Om Benjamin sade han: Den Herren älskar lever i frid. Herren skyddar honom alltid, han bor bland Benjamins kullar.

13. Om Josef sade han: Herren har välsignat hans land med rikedomar från himlen därovan och från djupet som vilar därnedan,

14. med rikedomar som mognar i solen, som växer månad för månad,

15. med det bästa från de urgamla bergen, med de eviga höjdernas skatter,

16. med alla rikedomar jorden ger — gåvor från honom som var i törnbusken. Låt allt detta hopas över Josefs huvud, över hjässan på fursten bland bröder.

17. Ståtlig är han, tjurens förstfödde. Hans horn är som vildoxens horn, med dem kan han stånga folken, alla som finns på jorden. Så gör Efraims tiotusenden och Manasses tusenden.

18. Om Sebulon sade han: Gläd dig, Sebulon, när du ger dig ut, och du, Isaskar, i dina tält!

19. De bjuder stammarna till berget, där de offrar rätta offer. De närs av havets överflöd och sandens gömda skatter.

20. Om Gad sade han: Lovad vare han som ger livsrum åt Gad! Som ett lejon är Gad där han bor, han söndersliter bog och huvud.

21. Han utsåg den bästa delen åt sig, ett land som anstår en härskare. När folkets hövdingar samlades lät han Herrens rättvisa råda och fällde domar i Israel.

22. Om Dan sade han: Dan är ett ungt lejon som störtar fram från Bashan.

23. Om Naftali sade han: Naftali, mättad av nåd och fylld av Herrens välsignelse, får land i väster och söder.

24. Om Asher sade han: Mest välsignad av sönerna är Asher. Må hans bröder älska honom, må han få vada i olja.

25. Dina reglar skall vara av järn och brons, må din kraft bestå i alla dina dagar.

26. Ingen är som Jeshuruns Gud. Han rider över himlen för att hjälpa dig, majestätiskt rider han på moln.

27. Där uppe är urtidens Gud, hit ner når den Eviges armar. Han drev bort dina fiender och sade: Förinta dem!

28. Så fick Israel bo i trygghet, Jakob fick leva i ostörd ro i ett land med säd och vin, under en himmel som skänker dagg.

29. Lyckliga Israel, vem är som du? Du är ett folk som får hjälp av Herren, din skyddande sköld, ditt segrande svärd. Dina fiender skall krypa för dig, i triumf skall du gå fram över deras höjder.