Femte Moseboken 33 SFB15

1. Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död.

2. Han sade: Herren kom från Sinai, han gick upp över dem från Seir. Han strålade fram från berget Paran, ur skaran av mångtusen heliga. På hans högra sida brann i eld en lag för dem.

3. I sanning älskar han folken. Alla hans heliga är i din hand. De faller ner vid din fot, de tar emot av dina ord.

4. Mose gav oss en lag, en arvedel för Jakobs församling.

5. Han blev kung i Jeshurun när folkets huvudmän samlades, Israels alla stammar.

6. Låt Ruben leva och inte dö. Men hans män blir en liten skara.

7. Detta sade han om Juda: Hör, o Herre, Juda röst, låt honom komma till sitt folk. Med sina händer strider han för dem. Bli hans hjälp mot hans fiender.

8. Om Levi sade han: Dina tummim och dina urim tillhör din trogne som du prövade i Massa, som du kämpade med vid Meribas vatten,

9. han som sade om sin far och sin mor: ’Jag ser dem inte’, som inte ville kännas vid sina bröder eller veta av sina barn, för de tog vara på ditt ord och höll ditt förbund.

10. De ska lära Jakob dina förordningar och Israel din lag. De ska bära fram rökelse för din näsa och heloffer på ditt altare.

11. Välsigna, o Herre, hans kraft, låt hans händers verk behaga dig. Krossa höfterna på hans motståndare så att hans fiender inte kan resa sig.

12. Om Benjamin sade han: Herrens älskade ska bo i trygghet hos honom som alltid skyddar honom. Mellan hans höjder ska han bo.

13. Om Josef sade han: Må hans land bli välsignat av Herren med himlens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som ligger där nere,

14. med solens finaste skördar och månvarvens finaste frukter,

15. med de uråldriga bergens yppersta skatter och de eviga höjdernas finaste frukt,

16. med jordens finaste frukt och all dess fullhet, med nåd från honom som bodde i busken. Låt detta komma över Josefs huvud, över hjässan på fursten bland bröder.

17. Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, som vildoxens är hans horn. Med dem stångar han folken, också dem som bor vid jordens ändar. Sådana är Efraims tiotusenden, sådana Manasses tusenden.

18. Om Sebulon sade han: Gläd dig, Sebulon, när du drar ut, och du Isaskar i dina tält.

19. De bjuder in folk till sitt berg, där offrar de rätta offer, för de suger till sig havens rikedom och skatter dolda i sanden.

20. Om Gad sade han: Lovad är han som gav rymligt land åt Gad! Han bor som en lejonhona och krossar både arm och hjässa.

21. Han utsåg den bästa delen åt sig själv, för där var hans härskarlott förvarad. När folkets huvudmän kom samman, utförde han Herrens rätt och hans domar med Israel.

22. Om Dan sade han: Dan är ett ungt lejon som rusar ner från Bashan.

23. Om Naftali sade han: Naftali har fått riklig nåd och full välsignelse av Herren. Väster och söder ska du ta i besittning.

24. Om Asher sade han: Välsignad bland söner är Asher. Må han bli älskad av sina bröder och doppa sin fot i olja.

25. Av järn och koppar ska dina reglar vara, och som dina dagar din kraft.

26. Ingen är som Jeshuruns Gud, han som far fram på himlen till din hjälp, på skyarna i sitt majestät.

27. En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar. Han ska jaga fienderna framför dig och säga: Förgör dem!

28. Så ska Israel bo i trygghet, Jakobs källa lämnas ifred i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg.

29. Salig är du, Israel. Vem är som du? Du är ett folk som har sin räddning i Herren. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder.