Femte Moseboken 33 SKB

1. Detta är välsignelsen som gudsmannen Mose välsignade Israels söner med innan han dog.

2. Han sa: ”Herren (Jahve) kom från Sinai och stod upp från Seir [ett annat namn för Edom] till dem, han trädde fram i glans (strålade tydligt) från [berget] Paran, och han kom från myriader heliga, vid hans högra var ett brinnande dekret.

3. Ja, [dessutom] han älskar folken, alla hans heliga [är] i din hand, och de sitter (slår sig ner; strös ut; slår läger) vid din fot [kan även betyda ’följer varje steg’] och tar [var och en] emot (lyfter upp – hebr. nasa) [högaktar] dina ord.

4. Mose anbefallde oss en undervisning (Torah), ett arv för Jakobs församling.

5. Där var en kung i Jeshurun [ett namn på Israel som betyder ärbar, se 5 Mos 32:15] när folkets huvuden (ledare) var samlade, Israels stammar tillsammans.”

6. [Mose ger nu sin välsignelse för de tolv stammarna, på liknande sätt som Jakob gjorde på sin dödsbädd (1 Mos 49). De tolv stammarna nämns 28 gånger i GT och uppräkningen är olika: födelseordning, se 1 Mos 29-30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30-35. I denna uppräkning kommer den förstfödde Ruben först, dock saknas Simon. Stammen kan dock finnas ”dold” i vers 11.]Ruben ”Låt Ruben (hebr. Reoven; betyder: se en son) leva, och inte dö av att hans män är få.” [Ruben tilltalas på ett annorlunda sätt än de övriga stammarna. Troligtvis är det på grund av Jakobs ord i 1 Mos 49:4.]Juda

7. Och detta till Juda och han sa: ”Hör (lyssna) Herre (Jahve) på (till) Judas röst, för honom till hans folk, hans händer ska strida för honom och du ska vara en hjälp (hebr. ezer) mot hans motståndare.”Levi

8. Och om Levi sa han: ”Din Tummim och din Urim ska vara med dina heliga, som du prövade vid Massa, med vilka du stred över Merivas vatten.

9. Vem sa till sin far och till sin mor: ’Jag har inte sett honom’, och till hans bröder ’vill inte kännas vid’, och till hans söner ’känner dem inte’, för de har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord och bevarat ditt förbund.

10. De ska lära Jakob dina påbud (bindande juridiska beslut) och Israel din undervisning (Torah), de ska placera rökelse i din näsa och hela brännoffer på ditt altare.”

11. ”Herre (Jahve) välsigna hans styrka och ge hans händers gärningar (arbete) nåd (ta emot, acceptera, ge villkorad nåd – hebr. ratsah). Slå (genomborra) höfterna på dem som reser sig upp mot honom och på dem som hatar honom, så att de inte reser sig igen.” [Vers 11 passar inte riktigt in på Levi, som inte ”krossade länderna på hans motståndare”, och passar bättre in på Juda stam. Här kan den ”saknade” välsignelsen finnas till Simon som fanns inom Juda stam, se Jos 19:1.]Benjamin

12. Till Benjamin sa han: ”Herrens (Jahves) älskvärda ska bo i trygghet hos honom. Han övertäcker (hebr. chofaf) honom hela dagen (alla dagar), och han (Gud) har sin boning mellan hans skuldror.” [Ordet övertäcka är samma ord som används om bröllopsbaldakin som brudparet står under vid vigseln. Att Gud har sin boning mellan hans skuldror, syftar på det faktum att Sions berg (tempelberget) i Jerusalem ligger mellan två andra berg, Olivberget och Västra berget. Dessa två berg tillhör Benjamins område medan Sions berg tillhör Judas område. I denna välsignelse beskrivs alltså profetiskt hur Guds boning på jorden ska vara placerad!]Josef

13. Och till Josef sa han: ”Välsignat av Herren (Jahve) är hans land. Från himlarnas dyrbarheter, från daggen, och från djupen som ligger därunder,

14. och från solens dyrbara frukter, och från månarnas dyrbara skörd,

15. och från de gamla bergstopparna, och från de eviga bergens dyrbarheter,

16. och från jordens dyrbara ting och dess fullhet, och hans villkorade nåd (välvilja, ynnest – hebr. ratson) som bor i naturen – låt välsignelserna komma över Josefs huvud, och över kronan på hans huvud, som är prins bland sina bröder.

17. Hans oxes förstling, han är majestätisk, hans horn är en vildoxes horn, med dem ska han stånga folken, allesammans ända till jordens yttersta gräns, de är Efraims tiotusen och de är Manasses tusen.” [Efraim är ju den yngre men nämns ändå först. Manasse är den större stammen men Efraim har ändå en armé som är tio gånger större.]Sebulon och Issachar

18. Och till Zevolun sa han: ”Jubla (fröjda dig) Zevolun när du drar ut och Issachar i dina tält.

19. Ni ska kalla folket till berget, där ska de offra rättfärdiga offer, för de ska dia havets överflöd och sandens gömda rikedomar.”Gad

20. Och till Gad sa han: ”Välsignad är han som förökar Gad, han bor som en lejoninna och bryter sönder benet, ja kronan på huvudet.

21. Och han utväljer den bästa biten för sig själv, för där finns en plats förbehållen och dit kommer folkets furstar (huvuden). Han verkställer Herrens (Jahves) rättfärdighet och hans påbud (bindande juridiska beslut) med Israel.”Dan

22. Och till Dan sa han: ”Dan är en lejonunge som skuttar fram från Bashan” [Dans område var ursprungligen i söder men senare flyttar de och bosätter sig längst norrut i Bashans område, nuvarande norra Golan, vid berget Hermon. Hur de byter område beskrivs i Jos 18, som troligtvis sker i slutet på domartiden då Simson är domare.]Naftali

23. Och till Naftali sa han: ”Naftali, överöst med nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) och full av Herrens (Jahves) välsignelser, inta (besätt) havet och södern.” [Detta är en märklig profetia då Naftali får sin arvedel väster och norr om Gennesarets sjö, varken vid havet eller söderut i landet. Ordet som översätts söder här kan även betyda sunnanvind. Då får det även innebörden att svepa runt hela jorden på samma sätt som vinden kan blåsa långa sträckor. Med tanke på att nästan alla Jesu lärjungar kom från Naftalis område kan då denna profetia ses som en förutsägelse om evangeliets utbredning i hela världen.]Asher

24. Och till Asher sa han: ”Mest välsignad är Asher bland sönerna, låt honom finna nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) hos sina bröder och doppa sin fot i olja.

25. Järn och brons [som är en legering av koppar och tenn] ska vara dina bommar och som dina dagar, så ska också din styrka vara.”Avslutande lovprisning [Nu följer en avslutande lovprisning där hela Israel välsignas. Ordet Jesjurun kommer från det hebreiska ordet yashar, som betyder att vara uppriktig eller en jämnad väg. Det beskriver idealbilden av Israel som ett folk som följer Guds väg och lever i hans vilja. Att Gud beskrivs att rida fram på skyn beskriver hur han står över stormar, se Ps 68:34. I ugaritiska myter kallas Baal den som ”rider fram på stormen”. Formuleringen kan vara medveten av Mose för att betona att det är Israels Gud, inte Baal, som är den sanne Guden. Gud kontrollerar väder och skördar och befriar sitt folk från fiender. Ordet för Gud här är El, som är det mest generella ordet för Gud, och skulle kunna översättas gudomlig kraft. Så kan Israels Gud upplevas för de som inte känner honom, se 2 Mos 3:13-15; Ps 19.]

26. ”Ingen är som Jesjuruns [Israels] Gud (El), han rider fram över skyn (himlarna) för att hjälpa (hebr. ezer) dig, på skyarna i sitt majestät.

27. En boning (trygg hemvist) [i himlen, se 5 Mos 26:15] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim), med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden]. Han fördriver dina fiender och ropar: ’Förgör dem!’

28. Israel ska bo (slå läger) [och växa som folk] i trygghet, Jakobs källa [bildligt för Jakobs ättlingar, se vers 6-24] i ett land, med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg. [Vers 28 formar en kiasm där land står i centrum i den hebreiska texten, omgärdat av mänskligt och agrikulturellt liv som växer. Det judiska folket lever i trygghet och växer till i antal från Jakob som är källan. Växtligheten har sin vattenkälla från daggen som gör att marken grönskar och växer.]

29. Lycklig är du Israel, vem är dig lik? Du är ett folk som har sin räddning i Herren (Jahve). Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder.”