Femte Moseboken 4 SKB

1. Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant ”sakerna inristat”) och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er.

2. Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahve Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er. [Upp 22:18-19]

3. Era ögon har sett vad Herren (Jahve) gjorde i Baal Peor, med alla män som följde Baal Peor, hur Herren er Gud (Jahve Elohim) förgjorde dem från er mitt.

4. Men ni som höll er till (klängde er fast vid) Herren er Gud (Jahve Elohim) lever, varenda en av er denna dag.

5. Se, jag har undervisat er förordningarna (ordagrant ”sakerna inristat”) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren min Gud (Jahve Elohim) befallt mig, för att ni ska göra dem mitt i landet som ni går in i för att besitta.

6. Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant ”saker inristat”) ska de säga: ”Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk.”

7. För vilket stort land finns som har Gud (Elohim) så nära sig, som Herren vår Gud (Jahve Elohim) är, närhelst vi kallar på honom?

8. Och vilket [annat] stort folk finns det som har förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?

9. Var noga med att skydda (vakta, bevara) dig själv och idogt bevara (vakta, skydda) din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer).

10. Den dagen du stod inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte i Horeb [Sinai berg], när Herren (Jahve) sa till mig: ”Församla åt mig folket och jag ska låta dem höra mina ord så att de kan lära sig att vörda (respektera) mig alla dagar som de lever på jorden och så att de kan undervisa sina söner (barn).”

11. Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjocka mörka moln.

12. Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst.

13. Och han berättade för er om sitt förbund, som han befallde er att göra (utföra, agera, leva efter), de tio orden, och han skrev dem på två tavlor av sten.

14. Och Herren (Jahve) befallde mig vid den tiden att undervisa er förordningarna (ordagrant ”saker inristat”) och påbuden (bindande juridiska beslut) för att ni ska göra dem i landet dit ni går över för att besätta det.Avgudadyrkan förbjuds

15. Men (därför), skydda (vakta, bevara) ni era liv (själar) noga (med stor omsorg, ständigt; ordagrant: mycket – hebr. meod). Eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Horeb [Sinai berg] ut från mitten av elden,

16. handla inte fördärvligt och gör åt er skurna avbilder, en figur som liknar en man eller kvinna,

17. något som liknar ett av alla djur på jorden, liknar någon bevingad fågel som flyger under himlen,

18. liknar något som kryper på marken, liknar någon fisk som är i vattnet under jorden,

19. annars lyfter du upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna, hela himlarnas härskara, dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahve Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna. [Avgudarna som beskrivs i vers 16-19 börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.]

20. Men er har Herren (Jahve) tagit och fört ut ur järnugnen, ut ur Egypten, för att vara ett arvfolk åt honom som ni är idag.

21. Nu var Herren (Jahve) vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och att jag inte skulle gå in i det goda landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er till ett arv,

22. utan jag måste dö i detta land, jag får inte gå över Jordan, men ni får gå över och besätta det goda landet.

23. Vakta (skydda, bevara) er själva så att ni inte glömmer Herren er Guds (Jahve Elohims) förbund som han har skurit med er och gör er skurna avbilder som liknar något som Herren er Gud (Jahve Elohim) har förbjudit er.

24. För Herren er Gud (Jahve Elohim) är en förtärande eld [3 Mos 10:2-3; Heb 12:29], en nitälskande (hebr. qana) Gud (El).

25. När ni föder söner och söners söner och ni har varit länge i landet och börjar agera bedrägligt och gör skurna avbilder och formar någonting och gör det som är ont i Herren er Guds (Jahve Elohims) ögon för att provocera honom,

26. jag kallar himlarna och jorden att vittna mot er idag, att ni då med hast fullständigt ska förgås från landet som ni går över Jordan för att besätta. Era dagar ska inte bli många och långa där utan ni ska fullständigt förgås,

27. och Herren (Jahve) ska skingra er bland folken, ni ska lämnas få till antalet bland länderna dit Herren (Jahve) leder er bort.

28. Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar.

29. Men om ni där [israeliterna kringspridda bland hednafolken] söker Herren (Jahve), din Gud (Elohim), då ska du finna honom, om du söker (studerar för att få mer kunskap och djupare förståelse om) honom av hela ditt hjärta och av hela din själ (liv). [Ordet ”söka” beskriver ett sökande att erhålla någon som redan existerar, inte bara kunskap utan totalt ägandeskap. Verbformen ändras också från plural ”ni” till singular ”din” mitt i meningen för att förstärka att det handlar om en personlig relation.]

30. När du är i nöd och allt detta händer dig [fångenskap och slaveri] i kommande dagar, ska du vända om till Herren, din Gud, och höra (lyda) hans röst.

31. För Herren, din Gud (Jahve Elohim), är en barmhärtig Gud [ordet beskriver den starka kärlek en förälder känner för sitt barn]. Han ska inte överge (släppa taget om) dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma förbundet med dina fäder som han med ed svurit [att hålla].Herren är Gud

32. Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ända till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande.

33. Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande?

34. Eller har Gud (Elohim) prövat att gå och ta åt sig ett folk från mitten av ett annat folk med prövningar, med tecken och med under och med krig, och med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor skräck på samma sätt som Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde för dig i Egypten inför dina ögon?

35. För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahve) han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida.

36. Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera (tukta, fostra) dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden.

37. Eftersom han [Herren] trofast älskade dina förfäder [Abraham, Isak och Jakob, se 1 Mos 12:1-3] och utvalde deras efterkommande [ordagrant ”säd” singular], förde han själv (hans ansikte, genom hans aktiva närvaro) med sin stora kraft ut dig från Egypten. [2 Mos 13:21]

38. Han fördriver hednafolk [på grund av deras synd, se 1 Mos 15:16; 5 Mos 9:5] som är större och mäktigare än du, för att föra in dig i deras land och ge det till arvedel, som det ju är idag.

39. Idag ska du förstå (känna till, vara intimt förtrogen med, veta) och ta till hjärtat att Herren (Jahve) är Gud, uppe i himlarna och här nere på jorden – det finns ingen annan.

40. Och du ska hålla (vakta, skydda) hans förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er idag, för att det ska gå väl för er och för era söner efter er och så att era dagar ska bli långa på marken som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er för alla dagar (för alltid, evigt).Fristäder

41. Sedan avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, mot soluppgången (på östra sidan),

42. för att en person som oavsiktligt dräpt någon (ordagrant: ”den mandråpare som dödat”) ska kunna fly dit [4 Mos 35:9-34], och inte har hatat honom dessförinnan, och som har flytt till en av dessa städer för att kunna leva.

43. Betser [Bosor] i öknen i Mishors land för rubeniterna [4 Mos 3:10; stad i området kring Medeba], och Ramot i Gilead för gaditerna och Golan i Bashan för Manasse. [Jos 20:7-8; 13:26]Undervisningen – Torah

44. Och detta är undervisningen som Mose lade fram inför Israels söner.

45. Detta är vittnesbörden (stadgarna – hebr. edot) och förordningarna (ordagrant ”sakerna inristat” – hebr. chuqim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) som Mose talade till Israels söner när de kom ut från Egypten,

46. på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Beit Peor i amoréernas kung Sichons land som bodde i Chesbon, som Mose och Israels söner slog när de kom ut ur Egypten.

47. Och de tog hans land som en besittning och Bashans kung Ogs land, amoréernas två kungar som fanns på andra sidan Jordan mot soluppgången (österut)

48. från Aroer som är på kanten till Arnons dal ända till berget Sion, detsamma som Hermon,

49. och hela Arava på andra sidan Jordan österut ända till Aravahavet [Döda havet] under Pisgas sluttningar.