Femte Moseboken 8 SKB

1. Alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er idag ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (leva efter) så att ni får leva och föröka er och gå in i och besätta landet som Herren (Jahve) med ed lovat era fäder [1 Mos 12:1-3; 15:17-20].

2. Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahve Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte.

3. Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [2 Mos 16:31-36] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahves) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se Matt 4:4; Luk 4:4.]

4. Dina kläder blev inte gamla (slitna) på dig, inte heller fick du svullna fötter dessa 40 år.

5. Och du ska betänka i ditt hjärta att som en man tuktar sin son så tuktar Herren din Gud (Jahve Elohim) dig.

6. Och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herren din Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) till att vandra på hans vägar och vörda (respektera) honom.

7. För Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig till ett gott land, ett land med vattenbäckar, med källor och djup som forsar fram i dalar och på berg.

8. Ett land av vete och korn och druvor och fikonträd och granatäpplen, ett land av olivträd och honung. [Dessa sju välsignade arterna kallas Shivat HaMinim. Uppräkningen med antalet sju visar på välsignelse och fullhet! I den forntida egyptiska ”Sinuhes berättelse” från omkring 1800 f.Kr. beskrivs sex av dessa sju arter, granatäpple nämns inte.]

9. Ett land utan fattigdom där du ska äta bröd, du ska inte sakna något i det, ett land vars stenar är järn och ur dess berg ska du bryta (gräva) koppar [som används för att ta fram brons].

10. Och du ska äta och bli mätt och välsigna Herren din Gud (Jahve Elohim) för det goda land som han gett dig.

11. Akta dig så att du inte glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim), genom att inte hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och förordningar (ordagrant ”saker inristat”) som jag befallt dig idag.

12. Annars (för att inte) när du har ätit och är mätt och har byggt bra hus och bor i dem,

13. och när dina boskapshjordar och din småboskap förökas och ditt silver och ditt guld förökas och allt du förvaltar förökas,

14. när sedan ditt hjärta blir upplyft och du [lätt] glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim), som förde dig ut ur Egyptens land, ut från slavhuset,

15. som ledde dig genom den stora och skräckinjagande öknen där det fanns ormar, ettriga ormar och skorpioner, och törstig mark utan vatten, som gav dig vatten ur den hårda klippan [2 Mos 17:1-7],

16. som mättade dig med manna i öknen [2 Mos 16:31-36], som dina fäder inte kände till, att han ödmjukade dig (tvingade dig att böja dig ner) och att han prövade dig, för att göra dig gott till slut,

17. skulle säga i ditt hjärta (då tänka inom dig): ”Min kraft och min hands styrka har gett mig detta välstånd.” [Ps 30:7-8]

18. Men du ska komma ihåg Herren din Gud (Jahve Elohim), för det är han som har gett kraft att få välstånd, det är han som har upprättat (etablerat) sitt förbund som han svor med ed till era fäder, som det är idag.

19. Och det ska ske, om du glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim) och vandrar efter andra gudar och tjänar dem och tillber dem, jag har varnat dig, att då ska du säkert förgås.

20. På samma sätt som hednafolken som Herren (Jahve) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst.