Femte Moseboken 9 SKB

1. Hör Israel! Du ska idag gå över Jordan för att gå in och fördriva länder större och mäktigare än du själv, städer stora och befästa upp till himlarna,

2. ett stort och högrest folk, Anakims söner som du känner och du har hört (sägas): ”Vem kan stå inför Anaks söner?”

3. Vet (ha intim kunskap) därför idag att Herren din Gud (Jahve Elohim) är han som går över framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och han ska ta ner dem inför dig, så ska du driva ut dem och få dem att förgås med hast som Herren (Jahve) har talat till dig.

4. Tala (tänk) inte i ditt hjärta efter att Herren din Gud (Jahve Elohim) har kastat ut dem framför dig och säg: ”För min rättfärdighet har Herren (Jahve) fört hit mig för att besätta detta land”, då det är för dessa hednafolks ondska som Herren (Jahve) driver ut dem framför dig.

5. Inte för din rättfärdighet och ditt hjärtas rakhet går du in för att besätta deras land, utan för dessa hednafolks ondska driver Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dem framför dig och för att stadfästa ordet som Herren (Jahve) gav med ed (svor, lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.

6. Vet därför (ha intim kunskap om) att det inte är för din rättfärdighet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig detta goda land för att besätta det, för du är ett styvnackat folk.Guldkalven

7. Kom ihåg, glöm inte hur du gjorde Herren din Gud (Jahve Elohim) vred i öknen. Från den dag då du gick ut från Egyptens land till dess du kom till denna plats, har du varit upprorisk mot Herren (Jahve).

8. Även i Horeb [vid Sinai berg – så nära inpå det mirakulösa uttåget från Egypten] upptände ni Herrens (Jahves) vrede och Herren (Jahve) var så vred på er att han förgjorde er [2 Mos 32].

9. När jag var borta uppe på berget för att ta emot stentavlorna, förbundets tavlor (förbundet) som Herren (Jahve) skurit med er, då stannade jag på berget i 40 dagar och 40 nätter, jag varken åt bröd eller drack vatten,

10. och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.

11. Och det hände vid slutet på de 40 dagarna och de 40 nätterna att Herren (Jahve) gav mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.

12. Och Herren (Jahve) sa till mig: ”Stå upp, gå ner snabbt härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt, de är snabba att vända sig bort från vägen som jag har befallt dem, de har gjort sig en gjuten bild.”

13. Vidare talade Herren (Jahve) till mig och sa: ”Jag har sett detta folk och se det är ett styvnackat folk,

14. låt mig vara ensam så att jag kan utrota dem och utplåna deras namn under himlarna (ordagrant: ’från under himlarna’), och jag ska av dig göra ett folk mäktigare och större än dem.” [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.]

15. Så jag vände och kom ner från berget, och berget brann i eld och de två förbundstavlorna var i mina två händer.

16. Och jag såg och se, ni hade syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim), ni hade gjort en gjuten kalv, ni hade snabbt vänt er bort från vägen som Herren (Jahve) befallt er.

17. Och jag tog tag i de två tavlorna och kastade bort dem från mina två händer och bröt dem inför era ögon.

18. Och jag föll ner inför Herren (Jahve) som de första 40 dagarna och 40 nätterna. Jag åt inget bröd och drack inget vatten, på grund av er synd som ni syndat när ni gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och provocerade (förtörnade) honom.

19. Jag fruktade för vreden och den heta ilskan, som Herren (Jahve) vredgades mot er till att utrota er. Men Herren (Jahve) lyssnade på mig även den gången.

20. Dessutom var Herren (Jahve) mycket vred på Aron och ville förgöra honom och jag bad även för Aron vid samma tillfälle.

21. Och jag tog er synd, kalven som ni hade gjort, och brände den i eld och slog den i bitar och malde ner den tills det bara var fint (tunt) stoft, och jag kastade stoftet i bäcken som rann ner från berget.

22. Och vid Tavera och vid Massa och vid Kivrot-Hataava gjorde ni Herren (Jahve) vred.

23. Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sa: ”Gå upp och besätt landet som jag har gett er” då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.

24. Ni har varit upproriska mot Herren (Jahve) från den dag jag lärde känna (blev intimt förtrogen med) er.

25. Och jag föll ner inför Herren (Jahve) de 40 dagarna och de 40 nätterna som jag föll ner, eftersom Herren (Jahve) hade sagt att han skulle utrota er. [5 Mos 9:18]

26. Och jag bad till Herren (Jahve) och sa: ”Herre (Jahve) utrota inte ditt folk och din arvedel som du har återlöst genom din storhet, som du har fört ut ur Egypten med en mäktig hand.

27. Kom ihåg dina tjänare, Abraham, Isak och Jakob. Se inte till envisheten hos detta folk och inte till deras ondska, och inte till deras synd,

28. för att inte landet som du fört oss ut ur ska säga: ’Eftersom Herren (Jahve) inte kunde föra dem in i landet som han talat till [lovat] dem och eftersom han hatade dem, har han fört dem ut för att slakta dem i öknen.’

29. Likväl är de ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora makt och med din utsträckta arm.”