Predikaren 1 SFB15

1. Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem. Allt jordiskt är förgängligt

2. Förgängligt, förgängligt! säger Predikaren. Förgängligt, förgängligt! Allt är förgängligt.

3. Vad vinner människan med all sin möda där hon strävar under solen?

4. Släkten kommer, släkten går, men jorden står evigt kvar.

5. Solen går upp och solen går ner, och skyndar tillbaka till sin plats där den går upp.

6. Vinden blåser mot söder och vänder mot norr, den vänder och vänder och börjar sitt kretslopp på nytt.

7. Alla floder rinner ut i havet, men havet blir aldrig fullt. Dit floderna runnit förut, rinner de igen.

8. Allt är fullt av möda, människan kan inte beskriva det. Ögat blir inte mätt av att se, örat blir inte fullt av att höra.

9. Det som har hänt kommer att hända igen, det som är gjort kommer att göras igen. Det finns inget nytt under solen.

10. Säger man om något: ”Det här är nytt!”, så har det redan funnits i forna tider, före oss.

11. Ingen minns dem som fanns före oss. Och de som kommer efter oss blir inte ihågkomna av dem som kommer efter dem. Att söka vishet är också förgängligt

12. Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem.

13. Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med.

14. Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind.

15. Det som är krokigt kan inte bli rakt, och det som saknas kan inte räknas.

16. Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap.

17. Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind.

18. Stor vishet ger stor sorg, ökad kunskap ger ökad smärta.