Predikaren 1 SKB

1. Predikarens (lärarens, samlarens, sökarens – hebr. Qohelets) ord, son till David, kung i Jerusalem. [Hebr. qohelet beskriver någon som sammankallar en folkskara, talar, lär ut och även söker, samlar och sammanställer. Hebreiska ordet för folksamling är qahal. Den som talar inför den är en qohelet vilket också det hebreiska namnet på denna bok. Det engelska namnet är Ecclesiastes, från det grekiska ordet för folksamling ekklesia. Ordet qohelet förekommer bara sju gånger i Bibeln och alla är i denna bok, se Pred 1:1, 2, 12; 7:27; 12:8, 9, 10.]

2. ”Fåfängans fåfängligheter (hebr. hevel havalim)”, säger [klagar] Predikaren (sökaren, läraren, talmannen – hebr. Qohelet), ”fåfängans fåfängligheter allt är fåfängt.” [Rom 8:20] [Hebreiskans ord för fåfänga (hebr. hevel) förekommer 38 gånger i Predikaren, vilket mer än i alla andra GT-böcker tillsammans. Ordet betyder andetag, rök eller ånga och beskriver något flyktigt som hastigt avdunstar och försvinner. Upprepningen av ordet förstärker graden av tomhet och meningslöshet. Adam och Evas andra son Abel är på hebreiska just Hevel, se 1 Mos 4:1-2. Kanske valet av namn reflekterade missmodet efter första sonen Kain, som inte visade sig vara löftet i 1 Mos 3:15.] ______Dikt – det flyktiga livet! [Vers 3-11 beskriver livets flyktighet. Genom att beskriva den mänskliga livscykeln, vattnets kretslopp och naturens gång, visar författaren hur lite individen kan påverka. Genom hela boken finns två perspektiv: under solen och under himlarna. I det första perspektivet ”under solen” (dvs. rent mänskligt – utan Gud) är livet meningslöst. Men i det högre perspektivet ”under himlarna” (när också Gud får finns med i ekvationen) finns det dock en mening, se Pred 3:1!]

3. Vilken vinst har en man av allt sitt arbete som han arbetar med under solen?

4. En generation går, en annan generation kommer, och jorden förblir för alltid.

5. Solen går upp och solen går ner, och skyndar sig till den plats där den går upp.

6. Vinden går mot söder och vänder sig om mot norr, den vänder sig kontinuerligt i sitt lopp och den kommer tillbaka igen till sin bana.

7. Alla floder rinner mot havet, ändå blir havet inte fullt. Till de platser där floderna rinner upp, dit återvänder de igen. [Här beskrivs vattnets kretslopp.]

8. Alla ord (saker) tröttar ut, en man kan inte tala (omfamna) dem [alla], ögat blir inte mätt (tillfredställt) på att se, inte heller örat fullt av att höra.

9. Det som har varit är det som ska komma, och det som har gjorts är det som ska göras (igen), det finns ingenting nytt under solen.

10. Finns det någonting varom det är sagt: ”Se, detta är nytt?” Det har redan funnits i tidsåldrar före oss.

11. Det finns inget minne av dem som varit först (levt före oss), inte heller kommer det att finnas något minne av dem som kommer senare, bland dem som ska komma efter (leva efter oss). ______Människan kan inte förstå livets mening (1:12-2:26)

12. [Nu följer ett stycke där Predikaren försöker förstå meningen med livet. Stilen skiftar från poesi till prosa och från tredje person till första person. Sju områden undersöks om de kan ge svaret på livets mening, men alla kommer till samma deprimerande svar. Gåtan om livets mening kvarstår.]1. Försök att hitta en filosofisk förklaring Jag, Predikaren (läraren, samlaren, sökaren – hebr. Qohelet), är kung över Israel i Jerusalem. [Benämningen passar in på kung Salomo.]

13. Jag har ägnat mitt hjärta åt att leta efter och söka att förstå vad vishet är på alla områden som finns under himlarna. Det är en stor sak som Gud (Elohim) har gett till jordens söner (människosläktet) att förkovra sig i (ägna sig åt).

14. Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.

15. Det som är krokigt kan inte göras rakt och det som man saknar (inte har) kan inte räknas. [I den första av de sju områdena visar det sig att människan själv inte filosofiskt kan förstå meningen med livet, det är bara ett jagande efter vind, se vers 14.]2. Sökande i kunskap [Predikaren tar nu upp en dialog mellan sig själv och sitt hjärta. I hebreiskan står det ordagrant ”jag talar” följt av ”jag”, vilket ger en betoning och eftertryck.]

16. Jag, jag talade själv [jag upprepas för att ge betoning] med mitt eget hjärta och sa: ”Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet).”

17. Jag har ägnat mitt hjärta åt att känna till (få personlig kunskap om) vishet, och att känna till (vara förtrogen med) dårskap och galenskap, jag insåg att det också var ett jagande efter vind.

18. För i mycket visdom är mycket förtret (sorg, ilska), och han som förökar kunskapen (baserad på personlig erfarenhet), förökar sorgerna. [Ordet för ”vishet” (hebr. chochma) beskriver en moralisk vishet att kunna avgöra vad som är rätt och fel. Ordet för ”kunskap” är dat som beskriver en personlig erfarenhet och vara väl förtrogen med något. Det är en kunskap som utforskar djupet av tingens väsen. Verbet ”känna”, som används i vers 17, används i Bibeln även för att beskriva det mest intima mänskliga umgänget, se 1 Mos 4:1. Besvikelse: Även kunskap är ett jagande efter vind, se vers 17.]