Predikaren 3 SFB98

1. Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund.

2. Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid.

3. Dräpa har sin tid, och hela har sin tid. Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid.

4. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Sörja har sin tid, och dansa har sin tid.

5. Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Ta i famn har sin tid och avhålla sig från famntag har sin tid.

6. Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.

7. Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.

8. Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.

9. Vad vinner då den som arbetar med sitt slit?

10. Jag såg den möda Gud har gett människors barn att sträva med.

11. Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden.

12. Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever.

13. Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva.

14. Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man skall frukta honom.

15. Det som är, fanns redan förut. Det som kommer att ske, skedde också tidigare. Gud kallar på det förflutna. Människans förgänglighet

16. Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige.

17. Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige skall Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs.

18. Jag tänkte: För människornas skull sker detta, för att Gud skall pröva dem och för att de skall se att de i sig själva är som djuren.

19. Ty det går människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har de samma livsande. Ja, människorna har inget att komma med framför djuren. Allt är förgängligt.

20. Alla går till en och samma plats. Alla har blivit till av stoft, alla vänder åter till stoft.

21. Vem vet om människornas ande stiger uppåt eller om djurens ande far ner under jorden?

22. Jag såg att inget är bättre för människan än att hon gläder sig i sin gärning, ty det är hennes del. Vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se det som skall ske efter henne?