Predikaren 5 SFB15

1. Var inte för snabb med din mun och förhasta dig inte i ditt hjärta med att uttala ett ord inför Gud, för Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få.

2. Drömmar kommer av mycket arbete, dåraktigt tal av många ord.

3. När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar!

4. Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det.

5. Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk?

6. För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud! Rikedom är förgängligt

7. Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda.

8. Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.

9. Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt.

10. När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen?

11. Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

12. Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare,

13. och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting.

14. Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig.

15. Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden?

16. I alla sina dagar äter han i mörker med mycket oro, sjukdom och besvikelse.

17. Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del.

18. Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva.

19. För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen med glädje i hjärtat.