Predikaren 5 SKB

1. Bli aldrig förhastad med din mun och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim), för Gud är i himlarna och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få.

2. För en dröm kommer med (i, genom) många våndor och en dåres röst med (i, genom) många ord.

3. När du ger ett löfte till Gud (Elohim), dröj inte med att infria det, för han har inget behag i dårar. Infria det du lovar.

4. Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar utan att infria det.

5. Tillåt inte din mun att föra in ditt kött (din kropp) i skuld, inte heller ska du säga till budbäraren att det var ett misstag. Varför ska Gud (Elohim) bli arg på din röst (det du säger i oförstånd) och fördärva dina händers arbete?

6. Genom en myckenhet av drömmar och fåfängligheter kommer också många ord, men vörda (respektera) Gud (Elohim).

7. Om du ser att den fattige förtrycks och att våldet förvränger rätten och rättfärdigheten i landet, ska du inte förvånas över detta. En auktoritet vakar över en annan auktoritet, och det finns ännu högre auktoriteter än dessa.

8. Även om ett lands vinning delas av många, är en kung betjänad av fälten.

9. Den som älskar silver (pengar) blir aldrig mätt på (tillfredsställd av) silver, och den som älskar rikedom (pompa och ståt) får aldrig nog. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).

10. När förmögenheten ökar, desto fler som tär på den. [Utgifterna ökar för att underhålla gods och ägodelar.] Så vad vinner ägaren, förutom att han får se förmögenheten med sina ögon? [Nej, ingenting, han får ingen glädje av den.]

11. En arbetares sömn är god, vare sig han äter lite eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.Rikedomens flyktighet

12. Jag har sett något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska, vidrig sjukdom) under solen: Rikedom samlad på hög för egen räkning, som blir sin ägares fördärv (olycka, undergång).

13. När denna rikedom går förlorad genom en dålig investering (otur, olyckliga omständigheter) och ägaren har en son, då har han inget i sin hand [för att försörja honom och kan inte heller lämna ett arv].

14. Han föddes naken av sin moder, lika naken måste han gå bort igen. Inget av allt det som han med möda har samlat på sig, kan han ta med sig i sin hand.

15. Detta är också något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska; en vidrig sjukdom): På samma sätt som han kom ska han lämna. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind?

16. Alla sina dagar äter han i mörkret och han har många förtret, sjukdomar och vrede.

17. [Slutsats – gläd dig över vad Gud har gett dig.] Skåda det som jag har sett: Det är gott, ja det är välgörande för en man att äta och dricka och njuta av allt sitt arbete, när han strävar under solen alla hans livsdagar som Gud (Elohim) har gett honom, för detta är hans del.

18. Också för varje man som Gud (Elohim) har gett rikedom och välstånd, så har han gett honom kraften att njuta därav och ta sin del och glädja sig över sitt arbete, detta är Guds (Elohims) gåva.

19. För de är inte många, så låt honom komma ihåg sitt livs dagar, för Gud (Elohim) svarar honom med glädje i hjärtat.