Predikaren 7 B2000

1. Vem vet vad som är gott för människan i livet, de dagar det tomma livet varar, de dagar hon lever lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer efter henne under solen?

2. Gott rykte är bättre än rökelse och dödsdagen bättre än födelsens dag.

3. Bättre gå till sorgehus än till gästabud. Vad som är slutet för envar må alla levande betänka.

4. Bekymmer är bättre än skratt. Fast minen är mörk kan sinnet vara ljust.

5. De visa är helst i sorgens hus, dårarna i glädjens.

6. Bättre klandras av en vis än lovsjungas av en dåre.

7. Ty som törnrisets knastrande under kitteln, så är dårens skratt. Även detta är tomhet.

8. Hot fördummar den vise, förståndet förmörkas av mutor.

9. Slutet är bättre än början, tålamod bättre än högmod.

10. Var inte snar till vrede, vreden bor i dårars bröst.

11. Säg inte: »Varför var det bättre förr?« Det är inte av vishet man frågar så.

12. Vishet är lika bra som förmögenhet, en förmån för dem som ser solen.

13. Vishet ger skydd liksom pengar ger skydd, men att äga vishet ger mer: den räddar den vises liv.

14. Se på vad Gud har gjort: vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

15. På lyckans dag skall du vara lycklig, och på olyckans dag skall du tänka så: Gud har gjort även denna dag, och människan har inget att klandra honom för.

16. I detta flyktiga liv har jag sett att rättfärdiga går under trots sin rättfärdighet, att onda lever länge trots sin ondska.

17. Var inte alltför rättfärdig, och visa dig inte alltför klok. Varför skulle du vålla ditt eget fördärv?

18. Var inte alltför ond, och var inte dåraktig. Varför skulle du dö i förtid?

19. Bäst är att hålla fast vid det ena utan att släppa det andra: den som fruktar Gud lyckas med bådadera.

20. För den vise är visheten ett bättre värn än tio mäktiga män i staden.

21. Men det finns ingen rättfärdig på jorden som alltid gör det goda och aldrig syndar.

22. Bry dig inte om allt som sägs. Då hör du inte när din tjänare förbannar dig.

23. Många gånger — det vet du själv — har också du förbannat andra.

24. Allt detta har jag prövat med vishetens hjälp. Jag sade: Jag vill vinna vishet — men den låg långt utom räckhåll.

25. Utom räckhåll ligger det som varit, djupt, djupt — vem kan finna det?

26. Jag föresatte mig nu att undersöka och utforska, att söka visheten och meningen. Jag insåg att ondska är oförnuft och dåraktiga handlingar vanvett.

27. Detta har jag funnit: bittrare än döden är kvinnan, hon är en snara, hennes hjärta är ett nät, hennes armar är bojor. Den som behagar Gud kommer undan, men syndaren blir hennes fånge.

28. Se här vad jag har funnit, säger Predikaren, då jag har lagt det ena till det andra för att finna meningen.

29. Något sökte jag ständigt förgäves: en enda människa fann jag bland tusen, men aldrig var det en kvinna.

30. Detta är vad jag kom fram till: Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster.