Predikaren 7 SKB

1. För vem vet vad som är gott för människan i hennes liv, alla dagar av hennes fåfänga liv som hon tillbringar som en skugga? [1 Krön 29:15; Ps 144:4; Job 8:9; 14:12] Vem kan tala om för en människa vad som ska komma efter henne under solen?

2. Bättre ett gott namn än god (dyrbar) olja [kiastisk struktur; hebr. tov shem mi shemen tov], och dagen att dö bättre än dagen att födas.

3. Det är bättre att gå till sorgehuset än att gå till festhuset, för det är slutet för alla människor, och de levande ska lägga det på hjärtat.

4. Förargelse (sorg, ilska, indignation) är bättre än skratt, för genom ansiktets sorg kan hjärtat bli tillfredsställt (få glädje).

5. Den vises hjärta är i sorgens hus, men dårens hjärta är i glädjens hus.

6. Det är bättre att höra den vises tillrättavisning än att en man hör dårens sång.

7. För som sprakandet av törnen under en gryta, så är dårens skratt. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).

8. Förtryck vänder (gör) en vis man till en dåre och en muta fördärvar hjärtat.

9. Bättre slutet på något (en sak; ett ord) än början, bättre en tålmodig ande än en högmodig (stolt) ande. [Denna vers har många tillämpningsområden. Hur något avslutas är viktigare än hur det börjar, och det behövs tålamod för att nå målet. I ljuset av vers 8, som talar om hur mutor kan fördärva hjärtat och omdömet, handlar denna vers om att det är högmodigt att fälla en för snabb dom. Det är lättare att fatta ett välgrundat beslut när alla fakta finns på bordet än när något just är påbörjat.]

10. Låt inte din ande förhasta sig i att bli arg, för ilska vilar i dårens sköte.

11. Säg inte: ”Hur kommer det sig att forna dagar var bättre än dessa?”, för det är inte av vishet som du ställer dig sådana frågor (har sådana funderingar eller bekymmer).

12. Vishet är lika gott som ett arv, en vinning för den som ser solen.

13. Vishet är ett försvar (en försäkring, ett skydd), liksom silver (pengar) är ett försvar (en försäkring, ett skydd), men kunskapens förträfflighet är att vishet bevarar livet hos den som har det.

14. Betrakta Guds (Elohims) gärningar, för vem kan göra det rakt, som han har gjort krokigt?

15. I tider av framgång (goda dagar – hebr. jom tovah) var glad (god – hebr. tov), och under onda dagar (hebr. jom raah) betänk (hebr. raah) [ordet ond (Resh-Ain-He) är snarlikt att se (Resh-Alef-He)] att Gud (Elohim) har gjort den ena [dagen] så väl som (nära, intill) den andra, därför kan människan inte utforska sin framtid (hitta något efter honom).

16. Alla ting har jag sett under mina fåfänga dagar, där är en rättfärdig människa som går under i sin rättfärdighet, och där är en ond människa som förlänger sitt liv i sina onda handlingar.

17. Var inte överambitiös i det rätta och inte heller överdrivet vis. Varför ska du fördärva (förta) dig själv?

18. Var inte överambitiös i ondska och inte heller en dåre. Varför ska du dö innan det är din tid (att avsluta livet)?

19. Det är gott att du tar hand om det ena, men dra inte undan din hand från det andra, för den som vördar (fruktar) Gud (Elohim) ska vara fri från ansvar i allt. [Denna mening är svåröversatt, men talar tydligt om att vi har ansvar för både det ena och det andra under vårt liv här på jorden. Samtidigt pekar den också på att det yttersta ansvaret inte är vårt. Det betyder att om vi har det rätt ställt med Gud så blir vi frikända på domens dag.]

20. Vishet är ett fäste för en vis man, mer än tio furstar som är i en (befäst) stad.

21. Det finns inte en rättfärdig människa på jorden, som gör gott, och inte syndar.

22. Ge inte akt på alla ord som talas, för att du inte ska höra din tjänare förbanna dig,

23. för många gånger vet också ditt eget hjärta att du själv på samma sätt har förbannat andra.

24. Allt detta har jag prövat genom vishet, jag sa: ”Jag ska bli vis”, men den (visheten) var fjärran från mig.

25. Det som är långt borta och omåttligt djupt, vem kan finna (utforska, förstå sig på) det?

26. Jag vände om och ägnade mitt hjärta åt att veta och utforska och söka vishet och orsakerna till tingens ordning, och till att veta hur man blir en dåre och hur dårskapen blir till galenskap.

27. Och jag fann kvinnan bittrare än döden, vars hjärta är snaror och nät och hennes händer som snören. Den som behagar Gud (Elohim) ska fly från henne, men syndaren fångas av henne.

28. Se, detta har jag funnit säger Predikaren (Qohelet), att lägga en sak till en annan och finna anledningen (orsaken)

29. som min själ sökt (letat efter), men jag fann den inte. En människa bland tusen har jag funnit, men en kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.