Predikaren 8 SKB

1. Vem är som den vise? Och vem vet (har en intim förståelse av) hur saker och ting (ord – hebr. davar) ska tydas och tolkas (få sin lösning)? En människas vishet får hennes ansikte att lysa [Ps 119:130; 19:9] och djärvheten (hårdheten) i hennes ansikte förändras.

2. Jag [ger dig rådet], ge akt på kungens befallningar (ordagrant vakta kungens mun) i respekt för Guds (Elohims) ed.

3. Var inte förhastad med att lämna hans närvaro, bibehåll inte någon ond sak, för han gör vadhelst som behagar honom.

4. För lika mycket som kungens ord har makt, och vem skulle säga till honom: ”Vad gör du?”

5. Den som vaktar (ger akt på) budordet ska inte veta av något ont ting [skyddas från ondska], och ett vist hjärta känner (är intimt förtroget med) rättskaffenhet.

6. För allt (varje ting, sak, ärende, omständighet) finns en tid och en rättvisa [Pred 3:1-8; Ords 15:23], för människans ondska är stor över henne.

7. Eftersom han inte vet (känner till, är intimt förtrogen med) vad som ska ske, för även när det händer, vem ska förkunna (berätta) det för honom?

8. Det finns ingen människa som har makt över vinden så att han kan hålla kvar (hålla fast, styra) vinden, inte heller har han makt över dödsdagen, och det finns ingen ansvarsfrihet i krig, inte heller ska ondska befria honom från det som är honom givet.

9. Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hans skada.

10. Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]

11. Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda,

12. eftersom en syndare gör ont hundra gånger och förlänger sina dagar, men jag vet (är intimt förtrogen med) att det går väl för de gudfruktiga (de som vördar Elohim), som fruktar (visar vördnad) inför hans ansikte.

13. Men det ska inte gå väl med den onde, inte heller ska hans dagar förlängas, de är som en skugga eftersom han inte fruktar (vördar, visar respekt) inför Guds (Elohims) ansikte.

14. Det finns en fåfänga som görs på jorden, att det finns rättfärdiga som drabbas av det som de onda gör, dessutom finns det onda som drabbas av det som de rättfärdiga gör. Jag säger att detta också är fåfängt (tomhet; helt meningslöst).

15. Så jag anbefaller glädje, att en människa inte har något bättre under solen än att äta och dricka och vara glad, och att detta ska vara med honom i hans arbete alla de dagar i hans liv som Gud (Elohim) har gett honom under solen.

16. När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå (bli intimt förtrogen med) vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn –

17. sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.