Predikaren 9 SKB

1. För allt detta har jag lagt på (tagit till, gett) mitt hjärta, och till att klargöra (förklara) allt detta, att de rättfärdiga och de visa och deras arbete är i Guds (Elohims) hand, även kärlek, även hat. Ingen människa vet (har intim kunskap om) allt, det (som) är inför deras ansikten.

2. Allt till alla på samma sätt, det oförutsedda händer (drabbar) den rättfärdige och den onde, den goda, den (rituellt) rena och den (rituellt) orena, honom som offrar och honom som inte offrar. Som den gode, sådan är syndaren, och den som avger en ed som den som fruktar (är rädd för att avlägga) en ed.

3. Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden.

4. För honom som väljer att hålla sig till allt (som är) levande finns det hopp, för en levande hund är bättre än ett dött lejon.

5. Eftersom de levande vet [plural – vet på alla möjliga sätt, är intimt förtrogna med] att de ska dö, men de döda de vet ingenting [har ingen förståelse alls], och de har ingen mer belöning (lön, vinning) att vänta [från sin möda], för [även] minnet av dem är glömt [borta]. [Ps 49:12; 112:6; Mal 3:16]

6. Både deras kärlek och deras hat och deras avund har för länge sedan tynat bort, inte heller har de längre någon del för alltid i de ting som görs under solen.

7. Gå (vandra din egen utstakade väg – lev ditt liv), ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med ett glatt hjärta, för Gud har redan accepterat (sett med nåd på) ditt arbete (det du företar dig).

8. Låt alltid din klädnad vara vit och låt inte olja saknas på ditt huvud.

9. Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott).

10. Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) dit du går.

11. Jag återvände och såg under solen att det är inte de snabba som vinner loppet, inte hjältarna som vinner striden, inte de visa som får bröd, inte de kloka som får rikedom, inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek). Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.

12. För människan känner inte till (saknar intim kunskap om) sin tid. Som fiskarna fångas i det onda nätet eller som fåglarna fångas i snaran, så snärjs människans söner i en ond tid, när det plötsligt kommer över dem.

13. Detta har jag också sett som vishet under solen och det är stort för mig;

14. Där var en liten stad och några få män i den, och där kom en stor kung emot den och belägrade den och byggde stora belägringsvallar mot den.

15. Nu fann man i den en fattig och vis man och han räddade staden med sin vishet, likväl kommer ingen människa ihåg denna fattiga man.

16. Då sa jag: ”Vishet är bättre än styrka, oavsett om den fattige mannens vishet är föraktad och hans ord inte hörda (ingen har lyssnat på honom).”

17. De visas ord talade i tysthet är mer värda att lyssnas till än en furstes rop bland dårar.

18. Vishet är bättre än stridsvapen, men en syndare fördärvar mycket (av det som är) gott.