Ester 1 SKB

1. Detta är vad som hände i Ahasveros (Xerxes) dagar, den Ahasveros som regerade över 127 provinser från Indien [i öst] till Kush [dagens Sudan och Etiopien i väst]. [Den persiska kungen Ahasveros regerade omkring 486–465 f.Kr. På hebreiska transkriberas namnet Achashverosh som betyder: ”jag ska vara tyst och fattig”. Han är kanske mest känd under det grekiska namnet Xerxes den store. Han nämns även i fler böcker, se Esra 4:6; Neh 12:22; Dan 9:1.]

2. På den tiden satt kung Ahasveros (Xerxes) på sin kungliga tron i slottet i Susa (Shoshan). [Ahasveros far, Dareios den store, var den som 521 f.Kr. gjorde Susa till det persiska rikets huvudstad. Han forslade dit över en miljon kubikmeter fyllnadsmaterial och byggde en 15 meter hög platå, på omkring 100 hektar, där han lät uppföra ett enormt palats och en stor festsal. Ahasveros son, Artashastas (som regerade 465-424 f.Kr.) utgick också från Susa. Det var här som hans livvakt (munskänk) Nehemja kom inför honom och bad om tillåtelse att få återvända och bygga upp Jerusalem. Kontrasten mellan det extravaganta palatset i Susa och ett ödelagt Jerusalem måste ha tyngt Nehemjas hjärta.]

3. Under hans tredje regeringsår [omkring 483 f.Kr.] höll han en bankett (stor festmåltid) för alla sina furstar och tjänare. Militärledarna i Persien och Medien och alla nobla män och offentliga personer från provinserna var där. [Något år tidigare, omkring 484 f.Kr. hade Ahasveros slagit ner uppror både i Egypten och Babylon. Dessa segrar kan vara en av anledningarna till festligheterna och firandet som nu beskrivs. Ordet ”bankett” används tjugo gånger i boken (Est 2:18; 5:4; 7:2; 9:18-19, 20-22) och beskriver storslagen fest med mycket vin, se Est 5:6; Dan 5.]Kungens storhet

4. Han förevisade rikedomen i sitt kungarike och glansen och skönheten i hans storhet under många dagar, 180 dagar [6 månader].

5. När dessa dagar var över höll kungen en bankett som varade i sju dagar, i trädgården till sitt palats, för folket som fanns på slottet i Susa, från den högste till den lägste.

6. Där fanns draperier (gardiner) i linne som var vita och blå [de persiska kungliga färgerna] fastsatta med [närmare 20 meter långa starka] rep av fint linne och purpur på silverringar och marmorpelare. [Utgrävningar har visat att pelarna var mörkblå.] Sofforna [som gästerna satt på, se Est 7:8] var av guld och silver [tyget var broderat med guld och silvertrådar] [utplacerade] på mosaikgolv av alabaster, marmor, pärlemor och mörk sten. [Olika material i färgtonerna, grönt, blått, pärlemor och troligtvis svart.]

7. Vin serverades i gyllene bägare, alla i olika utföranden, och det kungliga vinet flödade över i överensstämmelse med kungens rikedom.

8. I enlighet med lagen fanns det inga restriktioner för drickandet eftersom kungen hade instruerat överhovmästaren i sitt hushåll att servera var och en efter dennes egna önskemål.

9. Samtidigt höll drottning Vasti en bankett för kvinnorna i kung Ahasveros (Xerxes) kungliga palats. [Namnet Vashti är av persiskt ursprung och har troligtvis betydelsen ”vacker” eller ”bästa av kvinnor”.]Drottning Vasti avsätts

10. På den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehoman, Bizzeta, Charvona, Bigta och Avageta, Zetar och Karkkas, de sju eunuckerna som tjänstgjorde inför kung Ahasveros (Xerxes),

11. att föra drottning Vasti inför honom, iklädd den kungliga kronan. Han ville visa folket och ledarna hennes skönhet, för hon var mycket vacker och tilldragande (attraktiv).

12. Men drottning Vasti vägrade att komma på kungens befallning, som eunuckerna framförde. Då blev kungen rasande och brann av vrede [eftersom hon underminerat hans auktoritet].

13. Kungen rådgjorde med de visa män som utforskade tiderna, för det var kungens vana att rådfråga experter i sådant som gällde lag och rätt.

14. De som stod honom närmast [av dessa visa män] var Karshena, Shetar, Admata, Tarshish, Meres, Marsena [och] Memochan, sju av Persiens och Mediens furstar som hade tillträde till kungens ansikte (närhet) och stod högst i rang i kungariket. [Att sju eunucker och sju furstar nämns pekar symboliskt på att kungen vill påskina att hans rike är fullkomligt och perfekt. Talet sju står för bland annat fulländning. Eftersom det var ett mänskligt rike, som inte var underordnat Gud, var det bara mänskligt perfekt, men det fanns också en välsignelse från Gud här eftersom Esra och Nehemja fick kungens välsignelse att återuppbygga Jerusalems murar och dess tempel.]

15. ”Vad ska vi göra med drottning Vasti enligt lagen, eftersom hon har underlåtit att lyda kungens befallning som kung Ahasveros (Xerxes) utfärdade och som eunuckerna framförde?”

16. Då svarade Memochan inför kungen och furstarna: ”Drottning Vasti har gjort fel, inte bara mot kungen, utan också mot furstarna och folket som finns i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser,

17. för drottningens beteende kommer att bli känt bland alla kvinnor och göra dem föraktliga i deras mäns ögon, genom att säga; kung Ahasveros (Xerxes) befallde drottning Vasti att komma inför honom, men hon kom inte.

18. Denna dag kommer Persiens och Mediens nobla kvinnor att höra om detta angående drottningen, och de kommer att reagera likadant gentemot kungens alla furstar och det blir inget slut på allt förakt och all ilska.

19. Om det behagar kungen, låt ett kungligt påbud gå ut från honom och låt det bli inskrivet i Persiens och Mediens lag, som inte kan upphävas, att Vasti aldrig mer får visa sig inför kung Ahasveros (Xerxes) igen, och kungen bör ge hennes kungliga status till någon annan som är mer värdig än hon.

20. Sedan ska kungens påbud, som han utfärdar, deklareras (förkunnas och proklameras) över kungariket – för det är stort (ordagrant ”stort är hon”, riket är i feminin form), och alla kvinnor ska ge sina män tillbörlig vördnad, från den största till den minsta.” [Även om Guds namn uttryckligen inte nämns i Esters bok så är hans existens självklar. Ester och hennes vänner fastar och ber till Gud, osv. Även rent textmässigt finns han nämnd. Här i vers 20 är första av fyra gånger Guds namn JHVH finns kodat i de fyra orden som översatts ”hon/det, och alla kvinnor ska ge.” Begynnelsebokstäverna formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 5:4; 5:13; 7:7.]

21. Detta förslag tilltalade kungen och furstarna, så kungen gjorde i enlighet med Memochans ord.

22. Han sände ut brev till alla kungliga provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folkslag på dess eget språk, att varje man skulle vara herre i (ansvarig för) sitt eget hus (område) och tala sitt eget folks språk. [Brevet fastslog två saker: Fulltständigt manligt ledarskap i familjen och i de fall då två språk talades i hemmet, rätten att avgöra vilket språk som ska talas. Den grekiska historikern Herodotos beskriver hur perserna snabbt kunde skicka brev genom att använda en ny häst och ryttare för varje dagsresa.]