Ester 4 SKB

1. När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se Est 2:7] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.]

2. Han kom också framför kungens port, för ingen fick gå in innanför kungens port med säcktyg.

3. I varje provins, varthelst kungens påbud och hans dekret kom blev det stor sorg bland judarna, fasta, gråt och klagan och många låg i säcktyg och aska.Mordochaj och Esters plan

4. När Esters jungfrur och kammartärnor kom och berättade det för henne tog drottningen mycket illa vid sig; och hon skickade en skrud för att klä Mordochaj och ta ifrån honom hans säcktyg, men han accepterade inte detta.

5. Då kallade Ester på Hatach, en av kungens kammartjänare, som han hade utvalt för att ta hand om henne, och hon begärde att han skulle gå till Mordochaj för att få veta vad det handlade om och varför han gjorde på detta sätt.

6. Hatach gick ut till Mordochaj på den stora platsen i staden (torget) som fanns utanför kungens port.

7. Mordochaj talade om för honom [Hatach] vad som hade hänt honom och den exakta summan pengar som Haman hade lovat att betala ut ur kungens skattkammare för att förgöra judarna.

8. Han gav även honom [Mordochaj] en kopia av brevet med dekretet som getts ut i Susa för att förgöra dem, så att han kunde visa det för Ester och läsa det för henne. Han instruerade henne att gå in till kungen och vädja till honom och göra en framställan för hennes folk.

9. Hatach gick tillbaka till Ester och rapporterade vad Mordochaj hade sagt.

10. Sedan talade Ester med Hatach och gav honom ett budskap till Mordochaj:

11. ”Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska dödas om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste 30 dagarna.”

12. När han [Hatach, Esters betjänt] berättade för Mordochaj vad Ester hade sagt,

13. sade Mordochaj att de skulle ge detta svar till Ester: ”Tro inte att du skulle vara den ende av alla judar som slipper undan, bara för att du bor i kungens hus.

14. Om du är [förblir helt] tyst nu (uppvisar total tystnad denna gång) kommer befrielse (andrum, lättnad) och räddning (snabb undsättning) för judarna [dyka upp] från annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Och vem vet om du [inte] har fått (kommit att nå) kungligt inflytande [blivit drottning just] för en tid som denna?”

15. Då skickade Ester följande svar till Mordochaj:

16. ”Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, må det ske så.” [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]

17. Då gick Mordochaj iväg och gjorde allt som Ester hade instruerat honom att göra.