Andra Moseboken 15 SKB

1. Då sjöng Mose och israeliterna denna sång till Herren, de sjöng: Jag vill sjunga till Herren, för han har vunnit en överväldigande seger. Häst och ryttare störtade (slungade) han ner i havet.

2. Herren (Jah, kortformen av Jahve, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång, han blev min frälsning (räddning). Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom, min faders Gud och jag vill upphöja honom.

3. Herren (Jahve) är en stridsman, Herren (Jahve, Jag Är och har alltid existerat) är hans namn.

4. Faraos vagnar och hans armé har han kastat i havet; hans högsta befälhavare dränktes också i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].

5. Djupen har täckt dem, de sjönk till botten som stenar.

6. Din högra hand, o Herre, var majestätisk i kraft (helt överlägsen allt annat). Din högra hand, o Herre, krossade fienden.

7. I din stora härlighet (upphöjdhet, majestät) slog du ner dem som reste sig upp mot dig. Du släppte lös din förtärande eld (vrede) som förtärde dem som halm. [Samma verb ”släpp lös” användes genomgående i kravet mot farao att ”släppa” israeliterna fria. Ironiskt nog släpps nu Guds eld lös över honom själv då han vägrade lyda Gud.]

8. En fnysning från din näsa [östanvinden som blåste under natten, se 2 Mos 14:21] dämde upp vattnen (staplade upp dem). det böljande (forsande vattnet) reste sig som en mur, vattenströmmarna stelnade i havets djup.

9. Fienden sa: ”Jag ska jaga, jag ska hinna i kapp, jag ska fördela bytet, min vilja ska ske med dem, jag ska dra mitt svärd, min hand ska utrota dem.”

10. men du [Herre] blåste med din vind (andades), och havet övertäckte dem. De sjönk (virvlade ner) som bly i de väldiga vattnen.

11. Vem bland gudarna [alla avgudar som fanns i Egypten] liknar dig, o Herre? Vem är som du – majestätisk i helighet (helt fullkomlig, totalt avskild från allt orent) [motsatsen till all synd], värdig förundran (respekt, vördnad) under lovsång, du som gör under (förunderliga ting, mirakler)?

12. Du sträckte ut din högra hand och jorden slukade dem.

13. Du i din nåd (omsorgsfulla kärlek) ledde folket som du återlöst (hebr. gaal) [2 Mos 6:6]. Du har väglett dem i din styrka och i din heliga boning.

14. När folken hör, bävar de, ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.

15. Edoms ledare är skräckslagna. Ångest har gripit Moabs mäktiga män. Alla Kanaans invånare smälter bort. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

16. Skräck och fruktan ska falla över dem, genom din arms storhet ska de bli förstenade (bli stilla som stenar), till dess ditt folk har passerat Herre (Jahve), till dess folket som du friköpt passerat förbi.

17. Du förde dem in och planterade dem på bergen av ditt arv, platsen Herre (Jahve) som du har gjort för dig själv att på bo på, det heliga (templet) Herre (Adonaj) som dina händer har förberett.

18. Herren ska regera från evighet till evighet!

19. För faraos hästar med hans vagnar och hans ryttare gick ut i havet, men Herren (Jahve) förde tillbaka vattnet över dem. Ändå kunde Israels söner (folk) gå mitt i havet på torr mark.Mirjams sång

20. Sedan tog profetissan Mirjam, Arons syster, en tamburin i sin hand och alla kvinnor följde henne med tamburiner och med dans,

21. medan Mirjam sjöng för dem: Sjung till Herren (Jahve), för högt är han upphöjd! Hästen och dess ryttare har han kastat i havet!Prövningar i öknen (15:22-18:27)Bittert vatten blir gott

22. Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten.

23. Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara (som betyder bitter).

24. Och folket knotade mot Mose och sa: Vad ska vi dricka?

25. Och han ropade till Herren (Jahve) och Herren (Jahve) visade honom ett träd, och han kastade det i vattnet och vattnet blev sött. Där gjorde han en stadga och en förordning för dem och där prövade han dem.

26. Han [Mose] sa: ”Om du hör Herren (Jahve) din Guds (Elohim) röst och noga lyssnar till hans budord och håller alla hans förordningar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare (hebr. JHVH rafa).” [Titeln Jahve rafa är det första av förbundsnamnen som Herren låter Israels barn få veta. Det sker i den andra månaden i den hebreiska kalendern som är Ijar (infaller i april/maj). På hebreiska består ordet av tre bokstäver Alef-Jod-Resh (איר). Begynnelsebokstäverna för frasen ”Jag Herren din läkare” (tre hebreiska ord ani Jahve rafa) är också Alef, Jod och Resh – ijar. Frasen är alltså en akronym för månaden Ijar, en månad som ofta förknippas med helande.]

27. Sedan kom de till Elim där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmträd. Där lägrade de sig vid vattnet.