Support Us

1. Nu hörde Jetro, prästen i Midjan och Moses svärfar [2 Mos 2:15], om allt som Gud (Elohim) hade gjort för Mose och för sitt folk Israel och hur Herren (Jahve) hade fört Israel ut ur Egypten.

2. Jetro, Moses svärfar, hade tagit (hand om) Moses hustru Sippora [2 Mos 2:21] efter att Mose sänt iväg henne

3. med hennes två söner [2 Mos 4:24-26]. En [den förstfödde] hade namnet Gershom [på hebreiska låter det som ”främling där”, se 2 Mos 4:22], eftersom han sa: ”jag är en främling i ett annat land”,

4. och namnet på den andra var Elieser [Eliezer, på hebreiska låter det som ”Gud – min hjälp”], eftersom han sa: ”Min faders Gud (Elohim) är min hjälp, och räddade mig från faraos svärd.”

5. Så Jetro, Mose svärfar, kom med hans söner och hans hustru till Mose i öknen där han slagit läger på Guds (Elohims) berg.

6. Han sa till Mose: ”Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig, och din hustru och dina två söner med henne.”

7. Då gick Mose ut för att möta sin svärfar och böjde sig ner och kysste honom. De frågade varandra om hur det stod till (varandras väl och ve) och de kom in i tältet.

8. Mose berättade för sin svärfar om allt som Herren (Jahve) hade gjort mot farao och egyptierna för Israels skull, liksom om alla prövningar som kommit över dem under vägen och hur Herren (Jahve) hade hjälpt dem.

9. Jetro gladdes (var mycket glad) över all den godhet som Herren (Jahve) hade visat mot Israel, eftersom Han hade befriat dem ur Egyptens hand.

10. Och Jetro sa: ”Välsignad är Herren (Jahve) som har befriat er ur egyptiernas hand och ur faraos hand och har befriat folket från Egyptens hand.

11. Nu vet jag att Herren (Jahve) är större än alla gudar, eftersom de har handlat övermodigt mot dem.

12. Sedan bar Jetro, Moses svärfar, fram ett brännoffer och offrade det till Gud (Elohim). Aron kom också, tillsammans med alla äldste från Israel för att äta bröd med Moses svärfar inför Gud (Elohim).Jetro undervisar Mose om delegering(5 Mos 1:9-18)

13. Nästa dag satt Mose och dömde folket och de stod runt Mose från morgonen till kvällen.

14. När Mose svärfar såg allt han gjorde för folket, sa han: ”Vad är det du gör för folket? Varför sitter du själv, ensam, med allt folket stående omkring dig från morgon till kväll?”

15. Mose svarade sin svärfar: ”Det är för att folket kommer till mig för att fråga Gud (Elohim).

16. När de har ett bekymmer kommer de till mig och jag dömer mellan en man och hans granne. På det sättet får jag dem att förstå Guds (Elohims) stadgar och undervisning (hebr. Torah) [instruktionerna i de fem Moseböckerna].”

17. Men Mose svärfar sa till honom: ”Det du gör är inte bra.

18. Du kommer att trötta ut dig själv, liksom folket som är med dig, för uppgiften är för stor för dig. Du kan inte göra allt själv, ensam.

19. Lyssna till min röst (på det som jag säger), jag ska ge dig råd och Gud (Elohim) ska vara med dig. Du representerar folket inför Gud och tar deras angelägenheter till Gud (Elohim).

20. Upplys dem om stadgar och undervisning, och visa dem vilken väg de måste gå och vilket arbete de måste utföra.

21. Men du ska leta upp kapabla män bland allt folket, män som fruktar (vördar, respektera) Gud (Elohim), sanningsenliga män (män som håller sig till sanningen), som hatar mutor. Utse dem till att råda över tusen, hundra, femtio och tio.

22. Låt dem döma folket under alla tider. Låt sedan alla stora (komplicerade) ärenden tas till dig men alla småärenden kan de döma själva, på det sättet delar de bördan med dig (avlastar dig).

23. Om du gör detta (på det sätt) som Gud (Elohim) har befallt dig, ska du kunna uthärda (klara av arbetsbördan) och alla dessa människor ska gå till sin plats i frid (shalom, tillfreds med lösningen på sina problem).

24. Mose lyssnade på sin svärfar och gjorde allt som han sagt.

25. Mose valde ut dugliga män från hela Israel och gjorde dem till ledare över folket, ledare för 1000, 100, 50 och 10.

26. De dömde folket hela tiden. De svåra (komplicerade) ärendena tog de till Mose, men alla småsaker dömde de själva.

27. Sedan lät Mose sin svärfar lämna och han gick sin väg till sitt eget land.