Andra Moseboken 19 SKB

1. Precis på dagen tre månader efter att Israels barn (söner) hade gått ut från Egyptens land kom de till Sinais öken.

2. De lämnade nämligen Refidim och kom till Sinais öken och slog läger i öknen. De slog läger framför berget [Sinai/Horeb]. [Exakt var Sinaiberget (också kallat berget Horeb) ligger är inte klargjort. Enligt tidig kristen tradition är det Jebel Musa på Sinaihalvön (här finns Katarinaklostret, enligt tradition grundat 337 e.Kr. av kejsarinnan Helena). Ett annat förslag är Jabal al-lawz på arabiska halvön. Ett tredje är Hashem el-Tarif inte så långt från Eilat. Fler förslag är Jebel Sinn Bishr (norra Sinai), Helal, Jebel Serbal (södra Sinai), Karkom (Israel). De kriterier som Bibeln anger är: • 11 dagsresor från Kadesh Barnea (5 Mos 1:2), om man går 15 km per dag motsvarar det 16 mil. • 14 dagsturer från Elim, eftersom de kom till Sinai 50 dagar efter uttåget, se 2 Mos 16:1. • Inte längre än att man kan föra en fårhjord från Midjan dit, se 2 Mos 3:1-22.]Guds mäktiga närvaro vid Sinai

3. Mose gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: ”Så ska du säga till Jakobs hus (släkt) och berätta för israeliterna:

4. ’Ni har själva sett vad jag gjort med egyptierna och hur jag lyfte er på örnvingar och förde er till mig själv.

5. Och nu, om ni noggrant lyssnar till mig och håller mitt förbund, då ska ni vara min dyrbara egendom [med speciellt privilegium, men också väldigt ansvar] framför (ut från) alla andra folk, för hela jorden är min.

6. Och ni ska vara ett rike av präster (hebr. kohanim) för mig och ett heligt folk [avskilt för ett uppdrag].’ [2 Mos 12:1-3] Detta är vad du ska tala till israeliterna.” [Uttrycket ”rike av präster” är unikt här för hela GT (även om språket är snarlikt i Jes 61:6). Ordet rike förutsätter en kung, vilket är Herren själv. En präst hebreiska kohen (plural kohanim) har i sin betydelse att vara en som tjänar en överordnad. Israeliterna har ett uppdrag att vara Guds representanter för världen, se 2 Mos 19:5. Den tolkningen stöds även i hur frasen används i NT, se 1 Pet 2:9; Upp 1:6. Den första prästen (kohen) som nämns i GT är Melkisedek, se 1 Mos 14:18. Ordet används även om präster, se 1 Mos 41:45; 2 Mos 3:1; 1 Kung 4:5.]

7. När Mose kom tillbaka sammankallade han folkets äldste. Han lade fram för dem alla dessa ord som Herren hade befallt honom att säga,

8. och hela folket svarade tillsammans: ”Allt som Herren har talat ska vi göra.” Mose gick tillbaka till Herren med folkets svar.

9. Herren (Jahve) sa till Mose: ”Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid.” Sedan berättade Mose folkets ord för Herren (Jahve).

10. Herren (Jahve) sa till Mose: ”Gå till folket och helga dem idag och imorgon. Låt dem tvätta sina kläder.

11. Var redo på den tredje dagen. För på den tredje dagen ska Herren (Jahve) komma ner på berget Sinai i folkets åsyn.

12. Du ska sätta upp gränser för folket runtom och säga: ’Var noggranna med att inte gå upp på berget eller beröra dess gräns. Den som rör berget ska med säkerhet dödas.

13. Inte en hand får röra det [att röra vid en död kropp gjorde en person oren, se 4 Mos 5:2], utan blir stenad eller genomborrad, oavsett om det är ett djur eller en människa, ska det inte leva.’ När shofaren (vädurshornet) ljuder, ska de komma till berget.”

14. Sedan gick Mose ned från berget till folket, helgade dem och sedan tvättade de sina kläder.

15. Han sa till folket: ”Var redo på den tredje dagen. Kom inte nära era fruar (ha inget sexuellt umgänge).” [3 Mos 15:16-18]

16. På morgonen på den tredje dagen var det åska (röster) och blixtar (ljungeldar), ett tjockt moln på berget och tonen (ljudet) av en extraordinärt skarp (hög, ljudlig) shofar. Allt folket i lägret bävade. [Det finns några intressanta kommentarer till denna passage i den judiska traditionen. Rabbi Johanan skriver: ”Guds röst delades i 70 röster som talade på 70 språk så att alla länder kunde förstå. När varje land hörde rösten på sitt eget modersmål ingav det dem fruktan.” Här finns likheter till vad som skedde på pingsten, se Apg 2:1-13.]

17. Då förde Mose ut folket ur lägret för att möta Gud (Elohim), och de stod på den lägsta delen av berget.

18. Nu var hela Sinai berg höljt i rök, eftersom Herren (Jahve) hade stigit ned på det i eld. Röken steg upp som röken från en ugn. Hela berget skakade kraftigt.

19. När ljudet av shofaren blev starkare och starkare talade Mose och Gud (Elohim) svarade honom med ett åskmullrande ljud.

20. Sedan kom Herren (Jahve) ner till berget Sinai, till toppen på berget. Herren kallade upp Mose till toppen på berget, så Mose gick upp.

21. Sedan sa Herren (Jahve) till Mose: ”Gå ner och varna folket, så att de inte bryter igenom (gränsen) och ser Herren (Jahve) och många av dem dör.

22. Även prästerna som kommer nära Herren (Jahve) måste helga sig själva så att Herren (Jahve) inte far ut (blir vred) mot dem.”

23. Mose sa till Herren (Jahve): ”Folket kan inte komma upp på berget Sinai för du är den (den ende), [syftar på att Herren är en som det står i 5 Mos 6:4] som har varnat oss och sagt: Sätt gränser runt berget och håll det helgat.”

24. Sedan sa Herren (Jahve) till honom: ”Gå ner. Du ska komma tillbaka upp, du och Aron med dig. Men låt inte prästerna och folket bryta igenom för att komma upp till Herren (Jahve), annars ska Han fara ut mot dem.”

25. Så Mose gick ner till folket och berättade för dem.