Support Us

1. En man från Levis släkt gifte sig med en dotter från Levis släkt. [Mannen hette Amran och kvinnan Jokebed, se 2 Mos 6:20. Levi var den stam som var avdelad att vara präster och lovsångare. Mellan vers ett och två passerar sexton år. Familjen har två barn, tonårsdottern Mirjam och sonen Aron som är tre år, se 2 Mos 2:8; 7:7.]

2. Hustrun blev gravid [för tredje gången] och födde en son. När hon såg att han var frisk (vacker, god) gömde hon honom i tre månader. [Apg 7:20; Heb 11:23]

3. När hon inte längre kunde dölja honom, tog hon en korg av papyrusgräs och strök på jordbeck och tjära [för att göra den vattentät]. Sedan lade hon barnet i korgen (arken) och satte ut den i vassen vid strandkanten [av floden Nilen]. [Samma hebreiska fras (tov moed) som när Gud sa ”det är mycket gott” när han skapat människorna i 1 Mos 1:31 använder Jokebed här när hon säger att hennes barn var ”mycket vackert”. Även ordet för ”korg” (hebr. teva) som Mose mor gör i ordning, används i 1 Mos 6:14 om arken som räddade Noa och hans familj.]

4. Hans syster [tonårsdottern Mirjam] ställde sig (positionerade sig) en bit därifrån för att se hur det skulle gå för honom.

5. Då kom faraos dotter ner för att bada i floden. Hennes väninnor (unga kvinnor) gick [vidare] längs med strandkanten. När faraos dotter fick se korgen mitt i vassen skickade hon dit sin tjänarinna för att hämta den.

6. När hon öppnade den såg hon den lille pojken. Han grät och hon fick medlidande med honom och sa: ”Detta är ett av de hebreiska barnen.”

7. Då sa hans syster [Mirjam] till faraos dotter: ”Ska jag gå och hämta en hebreisk ammande kvinna, så hon kan amma barnet åt dig?”

8. Faraos dotter sa till henne: ”Ja gå.” Då gick den unga tonårsflickan och kallade dit barnets moder.

9. Faraos dotter sa till henne [Jokebed, barnets mor]: ”Tag med dig detta barn och amma det åt mig, jag ska ge dig lön för det.” Så kvinnan tog barnet och ammade det.

10. När barnet blev större [antagligen 3-4 år gammalt] tog hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, för hon sa: ”Jag har dragit upp honom från vattnet.”Mose eget uttågFlykten från Egypten [Berättelsen hoppar nu ungefär 36 år framåt i tiden. Mose var omkring 4 år när han blev adopterad, och är nu 40 år gammal, se Apg 7:23-30 och 2 Mos 7:7.]

11. En dag, när Mose hade växt upp, gick han ut till sina bröder [sitt folk – israeliterna] och såg deras tunga arbete. Han fick se hur en egyptisk man slog en av hans bröder.

12. Han tittade sig omkring, och när ingen såg på slog han ihjäl egyptiern och gömde kroppen i sanden.

13. Han gick ut nästa dag och såg två av sina hebreiska bröder slåss med varandra. Då sa Mose till den som startat bråket: ”Varför slår du din landsman?”

14. Han svarade: ”Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern [igår]?” Då greps Mose av panik och tänkte: ”Det jag har gjort måste ha blivit känt.”

15. [Hans farhågor stämde och ryktet spred sig fort.] När farao fick höra vad som hänt, ville han döda Mose. Men Mose flydde undan farao [österut] ända till midjaniternas land där han stannade. Där satte han sig ner vid en brunn.Bosätter sig i midjaniternas land

16. Nu var det så att prästen i Midjan hade sju döttrar. [Mose satt vid brunnen och vilade sig efter sin resa.] Döttrarna kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att vattna fåren åt sin far.

17. När några herdar kom och körde i väg dem, försvarade Mose dem och hjälpte sedan till att vattna deras får.

18. När döttrarna kom hem till sin far Reguel [som betyder ”Guds vän”, han kallas också Jetro] frågade han: ”Varför är ni hemma så tidigt i dag?”

19. De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. [De andra herdarnas trakasserier mot dem verkade vara något de var vana vid.] Han öste även upp vatten och vattnade fåren åt oss.”

20. Då sa han till sina döttrar: ”Var är han nu? Varför lämnade ni honom [där vid brunnen]? Gå och hämta honom och bjud in honom på middag.”

21. [De hittade Mose och han tackade ja till inbjudan.] Mose var villig (kom överens om) att stanna hos prästen. Mose fick [så småningom prästen] Jetros dotter Sippora till hustru.

22. Hon födde en son och han gav honom namnet Gershom, ”eftersom jag är en främling i detta land”, sa han. [Mose hade nu blivit en medborgare hos midjaniterna, långt borta från både landet Egypten och hans eget folk, israeliterna. På hebreiska är ger främling och shom där, så sammantaget är Gershom ”Jag var en främling där” i det land där hans son föddes. Enligt Demetrius, en historiker i Alexandria 225 f.Kr., så kom namnet Midjan från en av Abrahams söner. Han skriver också att Mose och Sippora båda härstammade från Abraham. Mose i sjunde och Sippora i sjätte led.]Gud har inte glömt sitt folk

23. Många år senare dog Egyptens kung [som var ute efter Mose liv]. Israeliterna fortsatte att sucka på grund av sitt slaveri. De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud.

24. När Gud hörde deras jämmer tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.

25. Gud såg situationen som israeliterna var i, och brydde sig om (förstod, glömde inte) dem.