Andra Moseboken 21 SKB
1. Detta är de påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lägga fram för dem [israeliterna].Slavar/tjänare
2. Om du köper en hebreisk slav (tjänare – hebr. eved), ska han tjäna (hebr. avad) dig i 6 år och det 7:e året ska han bli fri utan att ersätta dig [utan någon skuld].
3. Om han kommer av sig själv (frivilligt) ska han gå (lämna dig) av sig själv (frivilligt), om han gifter sig ska hans hustru gå med honom.
4. Om hans herre ger honom en hustru och hon föder söner eller döttrar till honom, ska hustrun och hennes barn vara hennes herres, och han ska gå (lämna) för sig själv.
5. Men om tjänaren tydligt säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte gå (lämna) frivilligt”,
6. då ska hans herre föra fram honom till Gud (Elohim) och ska föra honom till dörren eller till dörrposten och hans herre ska genomborra hans öra med en syl, och han ska tjäna honom för alltid.
7. Och om en man säljer sin dotter till att bli en tjänarinna ska hon inte lämna som de manliga tjänarna gör.
8. Om hon inte behagar sin herre som har tagit henne till hustru åt sig själv, då ska han låta henne bli återlöst. Att sälja henne till en främling står inte i hans makt, eftersom han har agerat svekfullt mot henne.
9. Och om han tar henne till hustru åt sin son ska han handla med henne som med en dotter.
10. Om han tar sig en annan hustru ska hennes mat, hennes kläder och hennes äktenskapliga rättigheter inte förminskas.
11. Och om dessa tre inte görs för henne, då ska hon gå fri utan silver.Personskador
12. Den som slår en man så att han dör ska dödas.
13. Men om en man inte ligger på lur [det var inte ett överlagt mord] och Gud (Elohim) låter det komma till hans hand, då ska jag utse en plats åt dig dit han kan fly. [För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av sex fristäder och invänta rättegång där fallet kunde prövas, se 4 Mos 35.]
14. Men om en man avsiktligt kommer till sin granne och slår honom med svek, då ska han tas bort från mitt altare så att han kan dö.
15. Och han som slår sin far eller sin mor ska med säkerhet dödas.
16. Och den som stjäl (kidnappar) en man och säljer honom, eller om han blir funnen i hans hand, ska med säkerhet dödas.
17. Och den som förbannar sin far eller sin mor, ska med säkerhet dödas.
18. Och om flera män tävlar (strider, duellerar) och den ene slår den andre med en sten eller med sin näve och han inte dör utan blir sängliggande,
19. om han reser sig igen och går böjd över sin stav, då ska den som slog honom vara tyst. Han ska ersätta honom för hans förlorade tid och ska ombesörja att han blir fullt återställd.
20. Och om en man slår sin tjänare eller tjänarinna med en käpp, och han dör under hans hand, ska han med säkerhet bli straffad.
21. Om han fortsätter en dag eller två ska han inte bli straffad, för han är hans silver (han är köpt och tillhör honom).
22. Om män bråkar med varandra och skadar en gravid kvinna så att hon får missfall och inga andra skador uppstår, då ska han med säkerhet bli skadeståndsskyldig, i enlighet med det som kvinnans make ålägger honom, och han ska betala som domarna fastställer.
23. Men om någon skada uppstår, då ska liv ges för liv,
24. öga för öga, tand för tand [Matt 5:38], hand för hand, fot för fot,
25. brännskada för brännskada, sår för sår, blåmärke för blåmärke. [Dessa lagar begränsar straffet så det är en rimlig nivå som motsvarar den skada som skett. Denna princip, som inom juridiken kallas vedergällningsrätt (talionprincipen), begränsar hämndens utsträckning.]
26. Och om en man slår sin tjänare i ögat eller slår sin tjänarinna i ögat, och ögat fördärvas, ska han låta honom gå fri för ögats skull.
27. Och om han slår ut sin tjänares tand eller sin tjänarinnas tand, ska han låta honom gå fri för tandens skull.
28. Och om en oxe (tjur – hebr. shor) stångar en man eller en kvinna så att de dör, då ska oxen med säkerhet stenas och dess kött ska inte ätas, och oxens ägare ska förbli tyst. [Hebr. shor kan syfta på en tjur eller oxe (som är en kastrerad tjur). Eftersom en oxe normalt sett är lugnare än en tjur, så verkar texten här syfta på en oxe. Oxen dödas och ägaren varnas. Han får inte klaga över det som drabbat honom. Han måste finna sig i att förlora sin tjur/oxe som var en dyrbar och viktig tillgång på den här tiden i ett samhälle där jordbruket var centralt och oxen gjorde mycket av det tunga arbetet. I antika lertavlor finns ett exempel från Nuzi (moderna Irak, från 1500 f.Kr.) nämns om ett rättsfall där en oxe dödad en människa.]
29. Men om oxen har stångats tidigare, och dess ägare har blivit varnad men inte brytt sig om varningen, och den dödar en man eller kvinna, då ska oxen stenas och dess ägare ska också dödas.
30. Om en lösensumma läggs på honom, då ska han för sin återlösning ge allt som läggs på honom.
31. Oavsett om den har stångat en son eller har stångat en dotter, efter detta påbud (bindande juridiska beslut) ska det göras mot honom.
32. Om oxen stångar en tjänare eller tjänarinna, ska han ge deras herre 30 shekel silver och oxen ska stenas.
33. Och om en man öppnar en brunn, eller om en man gräver en brunn, och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den,
34. då ska brunnens ägare betala ersättning, han ska ge silver till deras ägare och det döda djuret ska vara hans.
35. Och om en mans oxe skadar en annans så att den dör, då ska han sälja den levande oxen och de ska dela på betalningen för den och de ska dela på den döda oxen.
36. Eller om det blir känt att en oxe har stångats tidigare och ägaren inte har brytt sig om det, ska han med säkerhet betala oxe för oxe och den döda kroppen ska vara hans egen.