Andra Moseboken 5 SKB

1. En tid därefter gick Mose och Aron till farao och sa: ”Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk så att de kan fira högtid i öknen till min ära.”

2. Men farao [som själv ansåg sig vara en gud] svarade: ”Vem är Herren (Jahve). Varför skulle jag lyda honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel.”

3. De svarade: ”Hebréernas Gud har visat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud. Annars kommer han över oss med pest eller svärd.”

4. Kungen i Egypten svarade dem: ”Mose och Aron, varför har ni gjort så att folket slutat arbeta [gett dem falska förhoppningar]? Gå tillbaka till ert slavarbete!”

5. Farao sa [till dem eller tänkte för sig själv]: ”Befolkningen är stor, och ni vill att de ska slippa arbeta!”Resultatet – ännu hårdare arbete

6. Samma dag kommenderade han [de egyptiska] slavdrivarna som var över folket och [de israeliska] förmännen [som ledde sina landsmän, se vers 14]:

7. ”Ni ska inte längre ge folket halm för att göra tegel. Låt dem gå ut och hämta halm själva.

8. Ni ska dock kräva samma mängd tegel av dem som förut, minska inte kvoten. De är lata, det är därför de ropar: ’Låt oss gå och offra till vår Gud.’

9. Gör därför deras arbete så hårt för dem så att de inte har tid att tänka på något annat än arbete. Kanske slutar de då att lyssna på dessa lögner [som Mose och Aron talar]!”

10. Då gick slavdrivarna över folket och förmännen ut och sa till folket: ”Så säger farao: ’Jag ger er inte någon halm.

11. Gå ut och hämta den bäst ni kan. Det blir inget avdrag på kvoten [Ni ska producera lika mycket tegel som förut].’ ”

12. Folket begav sig ut över hela Egypten för att samla strå [kortare stubb från fälten] för att ha som halm.

13. Slavdrivarna pressade dem hårt och sa: ”Fullgör ert arbete, er dagliga kvot på samma sätt som när ni fick halm.”

14. De israeliska förmännen som faraos slavdrivare hade satt över folket, blev slagna och man sa: ”Varför har ni inte fullgjort er kvot av tegel som tidigare, varken i går eller i dag?”Israels förmän klagar hos farao

15. Då kom Israels förmän till farao och ropade: ”Varför behandlar du dina tjänare så här?

16. Man ger ingen halm åt dina tjänare, ändå säger man: ’Gör tegel!’ Dina tjänare blir nu slagna, trots att skulden ligger hos ditt eget folk.”

17. Han svarade: ”Nej, det är ni som är lata, ni är verkligen lata (overksamma)! [Ni försöker komma undan ert arbete.] Därför säger ni ’Låt oss gå och offra till Herren.’

18. Ut med er, tillbaka till ert arbete! Ni ska inte få någon halm, men ni måste producera samma kvot tegel.”

19. De israeliska förmännen förstod att de var illa ute när de blev tillsagda att arbetsbördan inte skulle lätta. De var tvungna att göra lika mycket tegel varje dag som de gjort tidigare.

20. När förmännen lämnat farao gick de på en gång till Mose och Aron som väntade på dem.

21. De sa: ”Låt Herren se och döma vad ni gjort. På grund av er ser farao och hans tjänare på oss som om vi vore något motbjudande (ordagrant ”en avskyvärd stank”). Du har satt svärdet i deras hand för att döda oss. [Nu har de en ursäkt att dräpa oss].”Mose klagar inför Herren

22. Då vände sig Mose på nytt till Herren (Jahve) och sa: ”Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), varför har du låtit så mycket elände komma över detta folk? Varför har du sänt mig?

23. Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har hans ondska mot detta folk bara ökat, och du har inte gjort något för att rädda ditt folk.”