Andra Moseboken 6 SKB
1. Herren svarade Mose [uppmuntrar och upprepar och förstärker sitt tidigare löfte, se 2 Mos 3:19; 4:21]: ”Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Genom en stark hand ska han låta folket gå [och inte bara det], han ska driva ut dem från sitt land genom en stark hand.” [Uttrycket ”en stark hand” som används här två gånger syftar antagligen på Guds kraft, se 2 Mos 3:20. Plågorna som kom över landet gjorde att egyptierna till sist önskade att folket ska gå och skickar i väg dem, se 2 Mos 12:33.]Gud lovar att befria sitt folk
2. Gud talade till Mose: ”Jag är Herren (Jahve).
3. Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Allsmäktige (El-Shaddaj) [1 Mos 17:1; 35:11]. Dock gjorde jag mig inte känd (fick de inte erfara mig) under mitt namn Herren (Jahve).
4. Jag har också upprättat mitt förbund med dem och lovat att ge dem Kanaan, det land där de bodde som främlingar.
5. Jag har också hört israeliternas jämmer över att egyptierna har gjort dem till slavar, och jag har tänkt på (inte glömt) mitt förbund.
6. Säg därför till israeliterna: ’Jag är Herren (Jahve). Jag ska föra er ut från förtrycket under egyptierna. Jag ska rädda er från deras slaveri. Jag ska återlösa (hebr. gaal) er med min utsträckta arm, och genom väldiga straffdomar.
7. Jag ska göra er till mitt folk. Jag ska vara er Gud. Ni ska förstå att jag är Herren, er Gud, som för er bort från förtrycket hos egyptierna.
8. Jag ska föra er till det land som jag svor att ge åt Abraham, Isak och Jakob. Jag ska ge det åt er till arv och egendom. Jag är Herren.’ ” [I vers 6 används hebr. gaal för första gången i Andra Mosebok. Hela denna berättelse om hur Gud befriar israeliterna ur slaveriet är den enskilt största typologin i hela GT på det som Jesus gör under påskveckan när han går till korset för oss som vår Återlösare (hebr. goel; substantivet till verbet gaal), se även Rut 2:20; Job 19:25.]
9. Så Mose talade så till Israels söner, men de hörde inte på honom på grund av missmod och det hårda arbetet. [Ordagrant är missmod ”korta ande”. Ordet kan översättas otålig eftersom det inte finns någon ande av hopp kvar. Versen beskriver hur israeliterna både själsligt och kroppsligt var så brutna att de inte kunde ta till sig hans uppmuntrande ord.]
10. Herren talade till Mose:
11. ”Gå och tala till farao, kungen av Egypten, att han ska förvisa Israels söner från hans land.”
12. Men Mose talade till Herren: ”Herre, se [hur hopplös situationen är], israeliterna lyssnar inte på mig, varför skulle då farao lyssna. Dessutom har jag ju svårt för att tala.” [Ordagrant ”har jag oomskurna läppar”. Uttrycket verkar relatera till tidigare misslyckanden, se 2 Mos 4:24-26.]
13. Herren talade till Mose och Aron och befallde dem (gav dem uppdraget) att säga till både Israels barn och farao, kungen i Egypten, att israeliterna skulle föras ut ur Egyptens land.Mose och Arons släkttavla [Här sker en paus i berättelsen. Man kan säga att det är en ”cliffhanger”, hur det ska gå? Varken israeliterna eller farao lyssnar på Mose och själv är han på gränsen att ge upp, se vers 12. Mitt i berättelsens höjdpunkt kommer en tillbakablick som visar hur Mose och Aron är den fjärde generationen från Jakob via Levis stam. Genealogin är begränsad till de tre första sönerna till Jakob: Ruben, Simon och Levi. De följande nio sönerna är inte relevanta för att visa Mose och Arons släktskap och tas inte med. Jakob kallas också Israel, se 1 Mos 32:28. I listningen nedan är de namn som ingår i Mose och Arons släktträd fetmarkerade.]
14. Dessa var överhuvuden var och en för sin släkt.Första generationen och deras barn Sönerna till Ruben, Israels [Jakobs] förstfödde: Chanoch (Henok) och Pallo, Chetsron (Hesron) och Karmi; detta var de rubenitiska familjerna.
15. Sönerna till Simon [Shimon – Jakobs andra son]: Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Sochar (Tsochar) och Saul (Shaol), sonen till en kanaaneisk kvinna; detta var de simonitiska familjerna.
16. Sönerna till Levi [Israels tredje son] hette i åldersordning: Gershon [hans söner listas i vers 17], Kehat [hans söner listas i vers 18] och Merari [hans söner listas i vers 19]. Levi blev 137 år gammal. [Jakob hade tolv söner, men eftersom den här släkttavlan handlar om Mose och Aron, så räcker det att ta med sönerna fram till Jakobs tredje son Levi.]Andra generationen och deras barn [Nu följer den andra generationen av Levis stam.]
17. Sönerna till Gershon, familj för familj: Livni och Shimi.
18. Sönerna till Kehat: Amram [hans söner listas i vers 20], Jishar [hans söner listas i vers 21], Hebron och Ussiel [hans söner listas i vers 22]. Kehat blev 133 år gammal.
19. Sönerna till Merari: Machli och Mushi. Detta var de levitiska familjerna i åldersordning.Tredje generationen och deras barn
20. Amram gifte sig med Jokebed, sin faster, och hon födde honom Aron och Mose. Amram blev 137 år gammal.
21. Sönerna till Jishar: Korach, Nefeg och Sikri.
22. Sönerna till Ussiel: Mishael, Elsafan och Sitri.Fjärde generationen och deras barn
23. Aron gifte sig med Elisheva, dotter till Amminadav och syster till Nachshon, och hon födde honom: Nadav och Avihu, Elasar och Itamar.
24. Sönerna till Korach: Assir, Elkana och Aviasaf; detta var de korachitiska familjerna. [Att Korach finns med här beror antagligen på det uppror han senare kom att leda, se 4 Mos 16. Rent släktmässigt hade han samma status som Mose och Aron.]Femte generationen och deras barn
25. Elasar, Arons son, gifte sig med en av Putiels döttrar, och hon födde honom: Pinchas. Dessa var överhuvuden för de levitiska släkterna, familj för familj.
26. Det var denne Aron och denne Mose som Herren befallde att föra israeliterna ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar.
27. Det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att israeliterna skulle föras ut ur landet – just dessa båda, Mose och Aron.Aron blir Moses talesman [I tre verser sammanfattas nu samtalet innan släkttavlan, sedan fortsätter berättelsen där Aron får föra Moses talan.]
28. På den dag då Herren talade till Mose i Egypten
29. talade han: ”Jag är Herren. Allt vad jag talar till dig ska du tala till farao, kungen av Egypten.”
30. Men Mose vädjade till Herren: ”Jag har ju svårt för att tala [ordagrant ’jag har oomskurna läppar’]. Varför skulle farao lyssna till mig?”