Hesekiel 18 SKB

1. Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:

2. Vad menar ni med att använda detta ordspråk i Israels land och säga: Fäderna har ätit sura (omogna) druvor och sönernas tänder blir dåliga (är på kant, nötta, trubbiga – hebr. qahah) [och därmed ömma]? [Jeremia har använt samma ordspråk tidigare (Jer 31:29-30 och även i liknande form i Klag 5:7). Ordspråket har troligtvis sitt ursprung i hur Adam åt av den förbjudna frukten, se 1 Mos 3:12. Även Jeremia visar att detta ordspråk inte gäller (smaken i någons mun kan inte gå i arv). Det är fel att skylla på tidigare generationer för sin synd. Ordspråket visar på människans fallenhet att vilja vara ett oskyldigt offer inför en orättvis Gud och inte ta ansvar för sin egen synd, se vers 25.]

3. Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), ni ska inte längre ha anledning att använda detta ordspråk i Israel.

4. Se, allt människoliv (själar – hebr. nefesh) tillhör mig – faderns liv (själ), likväl som sonens liv (själ) tillhör mig. Den som syndar (den själ som syndar), ska själv dö. [Rom 6:23] [Nu följer tre exempel: En rättfärdig person som gör det som är rätt (vers 5-9), en orättfärdig son till en rättfärdig (vers 10-13) och en rättfärdig son till en orättfärdig far (vers 14-20). Det går att se tre generationer här där den andra vänder sig bort från Gud men den tredje vänder om!]En rättfärdig person

5. [Det första exemplet tar upp en rättfärdig man. Han gör det som är rätt (vers 5 och 9), tillber Herren (inte avgudar, se vers 6a), är trogen i sitt äktenskap (vers 6b), behandlar sin medmänniska väl (vers 7-8). Uppräkningen börjar och slutar med generella uttalanden (vers 5 och 9), däremellan kommer tolv punkter (vers 6-8), tio av dem är negationer. Här finns en koppling till tio Guds ord, se 2 Mos 20.] Om nu en man som är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt,

6. och inte [offrar och] äter [kött till avgudar] på bergen [en del av köttet offrades till avgudar på dessa höga platser, resten åts av tillbedjaren eller prästen, se Jes 57:7; Hes 16:20; Hos 4:13; 1 Kor 8:4] och inte lyfter upp sina ögon till Israels hus avgudar och inte orenar sin grannes hustru [3 Mos 18:20] och inte kommer nära en kvinna i hennes orenhet [3 Mos 18:19],

7. och den man som inte gör fel mot någon utan betalar sina skulder [2 Mos 22:25] och inte rövar (tar med våld; rånar och skapar skräck) [5 Mos 5:21, 22; Jes 3:14; 10:2; Mika 2:2; 3:2], han ger sitt bröd till den hungrige och täcker den nakne med en mantel.

8. Han tar inte ut ockerräntor på det han lånar ut. [2 Mos 22:25; 3 Mos 25:36; Ps 15:5] Han som håller tillbaka sin hand från det som är orätt, fäller sanna domar mellan människor.

9. Den som vandrar i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och mina påbud (bindande juridiska beslut) och håller (vaktar, skyddar, bevarar) dem till att göra dem, han är sann, han är rättfärdig, han får verkligen leva (ordagrant: ”leva i liv”) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).En orättfärdig son till en rättfärdig man

10. Men om han föder en son som är en våldsverkare (rånare; ordagrant: ”sönderbrytare” – hebr. paris) som utgjuter blod. Ve! Över en sådan. [Detta Ve! finns bara i Hesekiel, se Hes 6:11; 21:15. Denna våldsverkare är någon som bryter både Guds och människor bud; här främst i betydelsen någon som öppet rånar och vandaliserar och även dräper människor för ta vad han vill ha.]

11. Och han själv har inte gjort alla dessa ting, för även han har [offrat till avgudar och] ätit på bergen och orenat sin grannes hustru,

12. har gjort fel mot den fattige och behövande, har stulit och inte betalat tillbaka sin skuld och har lyft upp sina ögon till avgudarna och gjort styggelser,

13. tagit ockerränta på det som han lånar [i det som borde varit ett lån i välvilja för att hjälpa en utsatt broder]. Ska han [den sonen] få leva? Nej, han ska inte få leva. Han har gjort alla dessa avskyvärdheter, därför ska han förvisso dö. Hans blod ska komma över honom.En rättfärdig son till en orättfärdig man

14. Och se, han föder en son som ser alla sin fars synder som han har gjort och överväger att inte göra likadant,

15. inte [offrar kött till avgudar och] äter på bergen, inte lyfter upp sina ögon till Israels hus avgudar, inte orenar sin grannes hustru,

16. inte gör fel mot någon och tar inte ränta på ett lån och stjäl inte utan ger sitt bröd till den hungrige och täcker den nakne med en mantel,

17. och drar inte undan sin hand från den fattige och tar inte emot mutor, han har utfört mina påbud (bindande juridiska beslut) och har vandrat i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”). Han ska inte dö för sin fars synder, han ska med säkerhet leva.

18. Hans far, eftersom han grymt har förtryckt och stulit från sin bror och inte gjort det som är gott bland sitt folk, se han ska dö för sin synd.

19. Och ni frågar: Varför bär inte sonen sin fars synder med honom? Men sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt, alla mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) har han hållit (vaktat, skyddat, bevarat) och gjort, han ska leva.

20. Den person (själ – hebr. nefesh) som syndar är den som ska dö. En son ska inte bära [få lida för] sin fars synder och en far ska inte bära [få lida för] sin son synder. Rättfärdigheten hos den rättfärdige ska vara över honom och ondskan hos den onde ska vara över honom. [5 Mos 24:16]

21. Men om en ond omvänder sig från all sin ondska som han har gjort och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva och inte dö.

22. Ingen av hans överträdelser som han har begått ska kommas ihåg mot honom, för hans rättfärdighet som han har gjort ska han leva.

23. Skulle jag över huvud taget ha någon tillfredsställelse i att den onde dör? Förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), och inte snarare i det att han omvänder sig från sina vägar och lever? [Underförstått självklart är min stora tillfredsställelse att han omvänder sig.]

24. Men när den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd och gör efter alla styggelser som den onde mannen gör, ska han då leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska bli ihågkomna, för överträdelserna som han har överträtt och synderna som han har syndat, för dem ska han dö.

25. Och ni säger: Herrens (Jahves) väg är inte rättvis. Hör (lyssna) nu Israels hus: Är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?

26. När den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd ska han dö av den, för den synd han begår ska han dö.

27. Och när den onde vänder bort från den ondska han har begått och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han rädda sin själ levande.

28. Eftersom han betänker och vänder om från alla sina överträdelser som han har gjort, ska han leva och inte dö.

29. Men Israels hus säger: Herrens (Jahves) väg är inte rättvis. Ni Israels hus, är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?

30. Därför ska jag döma er, ni Israels hus, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall.

31. Kasta bort alla era överträdelser som ni har begått mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni välja att dö, ni Israels hus?

32. Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), så vänd om och lev!