Hesekiel 2 B2000

1. »Människa«, sade han, »res dig upp! Jag vill tala med dig.«

2. Medan han talade fylldes jag av en andekraft som reste mig upp. Och jag hörde den som talade till mig.

3. »Människa«, sade han, »jag sänder dig till israeliterna, de trotsiga som trotsar min vilja. Både de och deras fäder har varit upproriska mot mig till den dag som i dag är.

6. Människa! Var inte rädd för dem och bli inte skrämd av vad de säger, även om nässlor och törnen omger dig och du bor bland skorpioner. Bli inte skrämd av vad de säger och var inte rädd för dem. De är ju ett motsträvigt folk.

7. Men vare sig de lyssnar eller inte skall du framföra mina ord till dem. De är ju ett motsträvigt folk.

8. Människa! Lyssna till vad jag har att säga dig. Var inte motsträvig som detta motsträviga folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.«

9. Jag såg en hand sträckas fram mot mig, och handen höll en bokrulle.

10. Han rullade upp den, och jag såg att den var fullskriven på både framsidan och baksidan. Det som stod skrivet där var klagan, suckar och jämmer.