Hesekiel 20 SKB

1. Och det skedde i det 7:e året [efter Jojachins fångenskap, se Hes 1:2; 8:1] i den 5:e månaden [Av] på den 10:e dagen i månaden [15 aug år 591] att några av Israels äldste kom för att söka (fråga, träda fram inför, tillbe – hebr. darash) Herren (Jahve) och satt framför mig.Budskap – Israels uppror

2. Och Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:

3. Människobarn tala till Israels äldste och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Har ni kommit för att söka (fråga, tillbe) mig? Jag lever, jag ska inte låta mig sökas av er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).

4. Ska du döma dem människobarn, ska du döma dem? Eftersom de är intimt förtrogna med sina fäders styggelser.

5. Och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Den dagen när jag utvalde Israel och lyfte upp min hand till Jakobs hus säd och gjorde mig känd för dem i Egyptens land, när jag lyfte upp min hand till dem och sa: Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim),

6. den dag jag lyfte upp min hand till dem för att föra ut dem från Egyptens land, in i landet som jag hade sökt upp för dem (utforskat åt dem), flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet,

7. och jag sa till dem: ”Kasta bort varje man från sina ögon de osmakliga tingen och orena inte er själva med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).

8. Men de gjorde uppror mot mig och lyssnade inte till mig, varje man kastade inte bort de osmakliga tingen från sina ögon och de förkastade inte Egyptens avgudar. Då sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede över dem mitt i Egyptens land.

9. Men jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, bland vilka de var, i vars ögon jag gjort mig själv känd för dem, för att föra dem ut ur Egyptens land.

10. Så jag lät dem gå fram, ut ur Egyptens land och förde dem in i öknen.

11. Och jag gav dem mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och lärde dem mina påbud (bindande juridiska beslut) som om en människa gör dem, ska hon leva av dem.

12. Och jag gav dem även mina sabbater till att vara ett tecken mellan mig och mellan dem, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) som helgar dem.

13. Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) som när en människa gör dem, ska leva av dem, och mina sabbater vanhelgade de storligen. Sedan sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem i öknen för att förtära dem.

14. Och jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, i vars ögon jag förde dem ut.

15. Och även jag lyfte upp min hand till dem i öknen för att jag inte skulle föra in dem i landet jag gett dem, flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet,

16. eftersom de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och inte vandrade i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan gick efter deras avgudar.

17. Likväl skonade mina ögon dem från att förgöra dem, inte heller gjorde jag helt slut på dem i öknen.

18. Och jag sa till deras söner i öknen: Vandra inte i era fäders förordningar och håll (vakta, skydda, bevara) inte deras påbud, och orena inte er själva med deras avgudar.

19. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim) vandra i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och håll (vakta, skydda, bevara) mina påbud (bindande juridiska beslut) och gör dem.

20. Och helga mina sabbater och de ska vara ett tecken mellan mig och mellan er, så att ni ska veta att jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).

21. Men sönerna gjorde uppror mot mig, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte mina påbud (bindande juridiska beslut) för att göra dem, som om en människa gör dem, ska leva av dem. De vanhelgade mina sabbater, när jag sa att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede på dem i öknen.

22. Och jag drog undan min hand och jag gjorde det för mitt namns skull, att det inte ska vanhelgas inför folkslagens ögon inför vars ögon jag förde dem fram.

23. Jag lyfte även upp min hand (som en varning) till dem i öknen, att jag skulle förskingra dem bland folkslagen och sprida dem bland länderna,

24. eftersom de inte gjort mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har förkastat mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och har vanhelgat mina sabbater, och efter deras fäders avgudar är (ser, trånar) deras ögon.

25. Och jag gav även till dem förordningar (ordagrant ”saker inristat”) om det som inte är gott och påbud (bindande juridiska beslut) om det de inte kan leva efter. [I denna vers är förordningar och påbud de varningar, om olika felaktiga sätt att leva, som finns i Torah.]

26. Och jag förorenade dem med deras egna offergåvor som de avskilde för allt som öppnar moderlivet, så att jag skulle kunna ödelägga dem för att de ska kunna veta att jag är Herren (Jahve).

27. Därför, tala till Israels hus människobarn och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): I detta har era fäder hädat mig när de har handlat förrädiskt med mig (Ordagrant när de har varit förrädiska förrädare mot mig).

28. Och när jag fört in dem i landet, som jag lyft upp min hand för att ge till dem och de såg varje hög kulle och varje tjockt träd, offrade de sina offer där och de bar fram sina offers provokationer, de gjorde en söt arom och där hällde de ut sina drickoffer.

29. Och jag sa till dem: Vad betyder den höga platsen som ni går till? Och den gavs (kallades) namnet Bama till denna dag. [Bama betyder upphöjning eller hög plats]Dom och upprättelse

30. Därför, tala till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): När ni förorenade er själva på era fäders sätt och gick efter styggelserna,

31. och när ni offrade era gåvor och lät era söner gå genom elden, förorenade ni er själva med alla era avgudar till denna dag. Ska jag då ställas till svars av er ni av Israels hus? Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag ska inte ställas till svars av er.

32. Och det som ni tänker (som kommer till ert sinne) ska inte alls ske när ni säger: Vi ska bli som länderna, som (de andra) ländernas familjer som tjänar trä och sten.

33. Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve). Jag ska med säkerhet med en mäktig hand och med en utsträckt arm och med uthällt raseri vara kung över er.

34. Och jag ska föra ut er från folken och samla er från länderna till vilka ni har förskingrats, med en mäktig hand och med en utsträckt arm och med uthällt raseri,

35. och jag ska föra er till folkens öken och där ska jag döma er ansikte mot ansikte.

36. På samma sätt som jag dömde era fäder i Egyptens öken ska jag döma er förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).

37. Och jag ska få er att gå under staven och jag ska föra in er i förbundets band. [Att gå under staven hör ihop med herden vars stav leder fåren.]

38. Och jag ska rensa ut från er de upproriska och dem som begår överträdelser mot mig. Jag ska föra fram dem, ut ur landet där de vistats, men de ska inte gå in i Israels land och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).

39. Och ni Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Gå varje man till sin avgud för ni lyssnar inte till mig. Men mitt heliga namn ska inte längre vanhelgas med era gåvor och med era avgudar.

40. För på mitt heliga berg på Israels höga berg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) där ska hela Israels hus, de ska allesamman tjäna mig i landet. Där ska jag ge dem nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) och där ska jag ta emot era lyftoffer och det första av era gåvor och allt ert heliga.

41. Den söta aromen ska ge er nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) när jag för er ut från folken och samlar er ur länderna där ni varit kringspridda. Och jag ska helga er inför folkslagens ögon.

42. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag för er in i Israels land, in i landet som jag lyft upp min hand till att ge det till era fäder.

43. Och där ska ni komma ihåg era vägar och vad ni gjort när ni orenat er själva. Och ni ska avsky er själva i era egna ögon för all ondska som ni har gjort.

44. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve). Jag har gjort detta för mitt namns skull, inte för era onda vägar och inte för ert korrupta agerande, ni Israels hus förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).Budskap – mot syd

45. Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:

46. Människobarn sätt (vänd) ditt ansikte mot söder (hebr. tejman) och predika för södern (hebr. darom) och profetera och mot fältens skogar i söder (hebr. negev). [Hebreiskan har flera ord för söder, här används tre av dem i samma vers.]

47. och säg till söderns skog: Hör Herrens (Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag ska tända en eld i dig och den ska sluka varje grönt träd hos dig och inget torrt träd ska släckas utan flammande flamma, och alla ansikten från söder till norr ska brännas av den.

48. Och allt kött ska se att jag Herren (Jahve) har antänt den, den ska inte släckas.

49. Och jag sa: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) dessa säger till mig: Är han inte en fabeldiktare (någon som hittar på sagor)?