Hesekiel 26 SV1917

1. Profetia mot Tyrus. Och i elfte året, på första dagen i månaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:

2. Du människobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem:  »Rätt så, uppbruten är nu      folkens port,  den är öppnad för mig;  jag bliver rik, nu då hon är förödd»,

3.      därför säger Herren, HERREN så:  Se, jag skall komma      över dig, Tyrus,  och jag skall upphäva      många folk mot dig,  likasom havet      upphäver sina böljor.Jes. 23,1 f. Jer. 47,4. Am. 1,9 f.

4.  De skola förstöra Tyrus' murar      och riva ned dess torn.  Så skall jag sopa bort själva dess grus      och förvandla staden      till en kal klippa.

5.  En torkplats för fisknät      skall den vara ute i havet;  ty jag har talat,      säger Herren, HERREN.  Ja, den skall bliva      ett byte för folken;

6.  och dess döttrar på fastlandet      skola dräpas med svärd.  De skola förnimma      att jag är HERREN.

7. Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag vill låta Nebukadressar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrån över Tyrus, med hästar och vagnar och ryttare och med en stor hop folk.Dan. 2,

8.  Dina döttrar på fastlandet      skall han dräpa med svärd;  han skall bygga en belägringsmur mot dig  och kasta upp mot dig en vall  och resa ett sköldtak mot dig.

9.  Sin murbräckas stötar      skall han rikta mot dina murar  och skall med sina krigsredskap      bryta ned dina torn.

10.  Hans hästar äro så många      att dammet skall överhölja dig.  Vid dånet av hans ryttare      och av hans hjuldon och vagnar  skola dina murar darra,      när han drager in genom dina portar,  såsom man drager in      i en erövrad stad.

11.  Med sina hästars hovar      skall han trampa sönder alla dina gator;  ditt folk skall han dräpa med svärd,  och dina stolta stoder      skola störta till jorden.

12.  Man skall röva dina skatter      och plundra dina handelsvaror;  man skall riva dina murar  och bryta ned dina sköna hus;  och stenarna, trävirket och gruset  skall man kasta i havet.

13.  Jag skall göra slut på dina sångers buller,  och man skall icke mer höra      klangen av dina harpor.

14.  Ja, jag skall göra dig till en kal klippa  en torkplats för fisknät skall du bliva;  aldrig mer skall du varda uppbyggd.  Ty jag, HERREN, har talat,  säger Herren, HERREN.

15. Så säger Herren, HERREN till Tyrus:  Sannerligen, vid dånet av ditt fall,      när de slagna jämra sig,  vid det att man dräper och mördar i dig,      skola havsländerna bäva.

16.  Och alla hövdingar vid havet      skola stiga ned från sina troner,  de skola lägga bort sina mantlar  och taga av sig sina brokigt vävda kläder;  förskräckelse bliver deras klädnad,      och nere på jorden skola de sitta;  deras förskräckelse varder ständigt ny,      och de häpna över ditt öde.

17.  De stämma upp en klagosång över dig      och säga om dig:  Huru har du icke blivit förstörd, du havsfolkens tillhåll,      du högtprisade stad,  du som var så mäktig på havet,      där du låg med dina invånare,  vilka fyllde människorna med skräck      för alla som bodde i dig!

18.  Nu förskräckas havsländerna      på ditt falls dag,  och öarna i havet      förfäras vid din undergång.

19.  Ty så säger Herren, HERREN:  När jag gör dig till en ödelagd stad,  lik någon stad som ingen bebor,  ja, när jag låter djupet upphäva sig mot dig  och de stora vattnen betäcka dig,

20.  då störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,  till folk som levde för länge sedan;  och lik en längesedan ödelagd plats  får du ligga där i jordens djup,  hos dem som hava farit ned i graven.  Så skall du förbliva obebodd,  medan jag gör härliga ting i de levandes land.

21.  Jag skall låta dig taga en ande med förskräckelse,  så att man aldrig i evighet skall finna dig,  huru man än söker efter dig,  säger Herren, HERREN.