Hesekiel 31 SKB
1. Och det skedde i det 11:e året i den tredje månaden på den första dagen i månaden [21 juni, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. [Knappt två månader sedan det förra budskapet, se Hes 30:20-26.] Han sa:
2. Människobarn säg till farao, Egyptens kung, och till hans skaror: Vem är lik dig i din storhet [vers 18]? [Nu följer en allegorisk berättelse om ett ståtligt cederträd, som är en bild på dåtidens stormakt Assyrien. Även den allra mäktigaste nation kan falla för en ännu större makt. Det finns även en Mesopotamisk myt om ett kosmiskt träd vars rötter når ner i dödsriket och toppen når himlen, något som Hesekiel anspelar på här genom denna liknelse.]
3. ______ Se (kontemplera över) Assyrien [dåtidens stormakt], som var en ceder i Libanon med friska grenar och med (som ger) en riklig skugga och som är högrest och dess topp är bland de tjocka grenarna.
4. Vattnen gör det stort, djupen låter det växa, hennes floder rinner runt om hennes plantering och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler) till fältets alla träd.
5. Därför är dess resning upphöjd över alla fältets träd, och dess (tjocka) grenar är förökade och dess (inte lika kraftiga) grenar har blivit långa på grund av den rika tillgången till vatten när det skjuter skott.
6. Alla himlarnas fåglar bygger sina bon i dess grenar och alla fältets djur leder in sina ungar under dess grenar och i dess skugga vistas alla stora folkslag. [Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se Hes 17:23; Dan 4:12-21; Matt 13:32.]
7. Så var det hederligt i sin storhet i sina grenars längd, för dess rötter sträckte sig till många vatten.
8. Cedern i Guds (Elohims) trädgård kan inte dölja det, cypresserna liknade inte dess grenar och platanträdet var inte som dess grenar, inget annat träd i Guds (Elohims) trädgård liknade det i sin skönhet.
9. Så skön (vacker) gjorde jag den, med mängden av grenar (många täta, lummiga grenar) så att alla Edens träd som var i Guds (Elohims) trädgård avundades det.
10. Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Eftersom du är upphöjd i din resning och har placerat hans topp bland de tjocka grenarna och hans hjärta är upphöjt (stolt, högmodigt) i hans höghet,
11. ska jag ge honom i händerna på folkslagens mäktiga, de ska med säkerhet ta hand om honom, jag ska driva ut honom efter hans ondska.
12. Och främlingarna, folkslagens fruktade, ska hugga av honom och kasta ner honom, över bergen och i alla dalar är hans fallna grenar och hans stam ligger bruten i landets alla vattendrag, och alla jordens folk går ner från hans skugga och lämnar honom.
13. Alla himlarnas fåglar vistas över hans kadaver och alla fältets djur över hans grenar,
14. till dess det blir slut på alla träd vid vattnen som upphöjer sig själva i sin resning, och de inte längre placerar sina toppar bland de tjocka stammarna och deras mäktiga inte står upp på sina höjder, alla som dricker vatten, för de är alla utlämnade till döden, till de nedersta delarna av jorden mitt bland människors söner med dem som går ner i avgrunden.
15. Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): På den dagen när han går ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) ska jag låta djupen sörja och täcka sig själv för honom, och jag ska hålla tillbaka dess floder och stora vatten ska stå, och jag ska låta Libanon sörja för honom och alla fältets träd bli bleka för honom.
16. Jag ska låta folkslagen skälva (darra) vid hans fall, när jag kastar ner honom till Sheol (underjorden) med dem som går ner i avgrunden, och alla Edens träd, Libanons utvalda och bästa, alla som dricker vatten blir tröstade i de nedre delarna av jorden.
17. Även de går ner till Sheol (underjorden) med honom, till dem som är slagna med svärd, de som var i hans armar, som vistades under hans skugga mitt bland folkslagen.
18. Vem är du lik i härlighet och i storhet bland Edens träd? Likväl ska du föras ner med Edens träd till jordens nedre delar, du ska ligga mitt bland de oomskurna, med dem som är slagna med svärd. Detta är farao och hela hans skara, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).