Support Us

1. Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:

2. ”Människobarn tala till ditt folks söner och säg till dem: När jag kommer med svärdet över ett land, om folket i landet tar en man ibland sig och sätter honom till deras väktare,

3. om han, när han ser svärdet komma över landet blåser i shofaren (vädurshornet) och varnar folket.

4. När då vemhelst hör ljudet från shofaren och inte tar varning, om svärdet kommer och tar bort honom, ska blodet komma över hans eget huvud,

5. han hörde ljudet från shofaren och tog inte varning. Hans blod ska komma över honom. Men om han hade tagit varning hade han räddat sin själ.

6. Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i shofaren och folket inte varnas och svärdet kommer och tar några själar från dem, tas han bort i sin synd, men hans blod ska utkrävas av väktarens hand.

7. Och du människobarn, jag har satt dig som en väktare till Israels hus, därför när du hör ordet i min mun, ska du varna dem från mig.

8. När jag säger till de onda: Ni onda män, ni ska med säkerhet dö och du inte talar för att varna den onde från hans väg, ska den onde mannen dö i sin synd, men hans blod ska jag utkräva av din hand.

9. Men när du varnar den onde för hans väg och att han ska vända bort från den, men han inte vänder bort från sin väg, då ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.

10. Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: ”Våra överträdelser och synder tynger oss (har kommit i fatt oss), och vi förgås (ruttnar, förfaller) genom dem. Hur ska vi kunna leva (få liv igen)?”

11. Svara dem: Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att dö [när ni kan få leva], ni av Israels hus?

12. Du människobarn, säg till ditt folks söner (dina landsmän): Den rättfärdiges rättfärdighet räddar honom inte den dagen då han inte är rättfärdig [gör uppror och lämnar tron], och den ogudaktiges ogudaktighet leder inte till hans fall om han omvänder sig från sin ogudaktighet. Den rättfärdige kan inte leva på sin rättfärdighet om han syndar (och missar målet).

13. Om jag försäkrar liv till den rättfärdige, och han förlitar sig på sin [egen] rättfärdighet [sitt rykte om sig att göra det som är rätt] och börjar handla orätt, då ska ingen av hans rättfärdiga gärningar bli ihågkomna. Han kommer att dö på grund av den orätt han gjort.

14. Om jag säger till den gudlöse: ”Du kommer att dö”, men han vänder om från sin synd och handlar rätt och rättfärdigt:

15. Om han återlämnar det han tagit i pant. [Vid lån fick den skuldsatte lämna ifrån sig sin mantel, men den skulle lämnas tillbaka innan solen gick ner, se 2 Mos 22:26.] Om han ger tillbaka det han stulit (plundrat). Om han lever efter livets bud (vandrar med Gud) utan att göra det som orätt. Då ska han verkligen leva, och han ska inte dö.

16. Inga av hans tidigare synder han har begått ska bli ihågkomna och användas mot honom. Han har handlat rätt och rättfärdigt och ska verkligen leva.

17. Och ditt folks söner säger: ”Herrens (Adonajs) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla), men deras vägar är inte balanserade (rättvisa, lika för alla).”

18. När den rättfärdige avviker från sin rättfärdighet och begår synd, ska han dö därav.

19. Och när den onde avviker från sin onda väg och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva därav.

20. Ändå säger ni: ”Herrens (Adonajs) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla). Israels hus – jag ska döma er var och en efter hans väg.”Budskap – kvällen då Jerusalem föll

21. Och det skedde i det 12:e året [sedan Jehojachins exil, se Hes 1:2] av vår fångenskap i den 10:e månaden på den 5:e dagen i månaden, att en som hade flytt från Jerusalem kom till mig och sa: ”Staden är slagen.”

22. Och Herrens (Jahves) hand hade varit över mig kvällen innan han som flydde från Jerusalem kom, och han öppnade min mun mot honom som kom till mig på morgonen, och min mun var öppnad och jag var inte längre stum. [Hes 3:24-27]

23. Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:

24. ”Människobarn, de som bebor denna ödelagda mark i Israels land talar och säger: Abraham var en (person, ett hushåll) och han ärvde landet men vi är många, landet har getts oss som arv.

25. Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Ni äter blod [som är förbjudet att göra, se 3 Mos 19:26] och lyfter upp era ögon till avgudarna och utgjuter blod. Ska ni besitta landet?

26. Ni står över era svärd, ni gör styggelser och vanärar var och en sin grannes hustru. Ska ni besitta landet?

27. Så ska du säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag lever, med säkerhet ska de som bor i ruiner (hebr. chorba – av svärd ödelagda platser) dö för svärdet (hebr. cherev), och han som är på det öppna fältet ska jag ge till de vilda djuren för att bli slukad, och de som är i de starka fästena [naturliga bergsfästen – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och i grottorna ska dö av pest.

28. Och jag ska göra landet ännu mer öde och stoltheten över hennes styrka ska försvinna, och Israels berg ska bli öde så att ingen passerar förbi.

29. Och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) när jag har gjort landet helt öde på grund av alla deras styggelser som de har begått.

30. Och du människobarn, ditt folks söner som talar om dig bakom murarna och i husens dörrar och talar den ene till den andre, var och en till sin bror: Kom jag ber dig och lyssna vilket ord som kommer från Herren (Jahve),

31. och kommer till dig som folket kommer och sitter framför dig som mitt folk och lyssnar till dina ord, men gör dem inte, för med deras mun visar de mycket kärlek [här används ett ord för kärlek (hebr. agav) som betonar lusta och begär], men deras hjärtan går efter (följer) deras girighet (begär, egna önskningar).

32. Och du är för dem som en serenad (kärlekssång), som någon som har en njutbar röst och kan spela väl (är en virtuos) på sitt instrument, så de hör dina ord men de gör dem inte.

33. Och när detta kommer, för se det kommer, då ska de veta (förstå, vara intimt förtrogna med) att en profet har varit ibland dem.”