Hesekiel 34 SKB

1. Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:

2. ”Människobarn profetera mot Israels herdar och säg till dem, till herdarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Ve er Israels herdar som föder er själva! Ska inte en herde föda fåren?

3. Ni äter det feta och klär er med ylle, ni dödar göddjuren men göder inte fåren.

4. De svaga har ni inte styrkt, inte heller har ni botat det som varit sjukt, och ni har inte bundit upp det som varit brutet. Ni har inte fört tillbaka det som varit vilse och ni har inte letat efter det som varit förlorat [Matt 18:12; Luk 15:4], utan med våld har ni regerat över dem och med stränghet.

5. De är förskingrade därför att det inte finns någon herde och de har blivit mat åt alla fältets vilda djur och är förskingrade.

6. Mina får vandrar över alla berg och över alla höga höjder, ja över hela jordens ansikte är mina får förskingrade, och det finns ingen som söker och ingen som letar.

7. Därför ni herdar (hebr. roim) hör Herrens (Jahves) ordet (hebr. et dabar – Ordet):

8. Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), lika säkert som mina får har blivit ett byte och mina får har blivit mat åt alla fältets vilda djur eftersom det inte finns någon herde, inte heller letar mina herdar efter mina får utan herdarna göder sig själva och ger inte mina får mat. [Vers 7 och 9 är snarlika, men i vers 7 betonas ordet och i vers 9 herdarna.]

9. Därför ni herdarna (hebr. ha roim) hör Herrens (Jahves) ord (hebr. dabar):

10. Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se, jag är emot herdarna och jag ska utkräva mina får ur deras hand och få dem att sluta föda fåren, inte heller ska herdarna göda sig själva längre, och jag ska rädda mina får från deras mun så att de inte blir till mat för dem.

11. Detta är vad Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk) säger: Se, jag själv ska söka efter (ta hand om, vara engagerad i) mina får och leta efter dem (vårda dem).

12. Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag.

13. Jag ska föra ut dem från de främmande folken, och samla in dem från främmande länder. Jag ska föra dem till deras eget land. Jag ska valla (leda, föda) dem på Israels berg, vid bäckarna och de bebodda platserna i landet.

14. Jag ska låta dem få äta på goda betesplatser. Israels höga berg ska bli deras betesmark (hem). Där ska de lägga sig i lummiga betesmarker, och de ska äta saftigt bete på Israels berg.

15. Jag ska själv föra mina får ut på bete, och själv göra så att de lägger sig ner [för att vila], förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre. [Ps 23; Jes 40:11]

16. Jag ska söka efter de förlorade och föra tillbaka de som drivits bort (tvingats bort mot sin vilja). Jag ska förbinda de skadade, och stärka de svaga. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska mata dem med dom (rättvisa ska skipas).

17. Vad det gäller er, mina får, säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och getter. [Matt 25:32-33]

18. Räcker det inte för er att beta på den bästa betesmarken, måste ni också trampa ner det som är kvar med era fötter? När ni dricker rent vatten, måste ni också grumla det som är kvar genom att trampa med era fötter?

19. Ska mina får behöva äta det ni har trampat ner med era fötter, och dricka det ni smutsat ner med era fötter?

20. Det är därför som Herrarnas Herre säger till dem: Se, jag ska själv döma mellan de feta fåren [förtryckarna] och de magra fåren [de ödmjuka].

21. Eftersom ni armbågar er fram och knuffar undan alla svaga, och stångar de svaga fåren och stöter bort dem,

22. därför ska jag rädda mina får, de ska inte längre vara byte. Jag ska döma mellan får och får.

23. Jag ska resa upp en herde över dem [mina får], och han ska föda dem, nämligen min tjänare David [en förebild av Jesus, se Jes 11:1; Jer 30:9; Hos 3:5; Mika 5:2; Joh 10:14]. Han ska föda (mata, leda och skydda) dem och vara deras herde. [Ordagrant står det i hebreiskan et avi david, ordagrant översatt: ”min tjänare Alef-Tav David.” Bokstäverna Alef-Tav (uttalas ”et”) är den första och sista bokstaven i alfabetet. Detta lilla ord är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är David, är objekt i satsen. Det är intressant att i Upp 1:8 har Jesus motsvarande titel på grekiska, ”alfa och omega”, den första och den sista.]

24. Jag, Herren (Jahve), ska vara deras Gud (Elohim) och min tjänare David ska vara furste bland dem. Jag, Herren (Jahve), har talat.

25. Jag ska sluta ett fredsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet, så man kan bo tryggt i öknen och till och med sova i skogarna.

26. Jag ska göra dem och området runt mitt berg till en välsignelse. Jag ska låta regn komma i rätt tid, regnskurar som ger välsignelse.

27. Markens träd ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda. De ska leva tryggt i sitt land. När jag bryter sönder deras ok och räddar dem från dem som har förslavat dem, då ska de veta (förstå, inse) att jag är Herren (Jahve).

28. De ska inte längre vara ett byte för andra folk, och vilddjuren ska inte längre äta upp dem. De ska bo tryggt och ingen ska hota dem (skrämma dem). [Då Jesus regerar som kung i tusenårsriket, se Jes 60:21; 61:3.]

29. Jag ska ge dem planteringar som gör dem berömda [välkända över hela världen]. Aldrig mer ska landet drabbas av hungersnöd. Aldrig mer ska andra folk håna dem.

30. De ska veta (förstå, inse) att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk).

31. Ni är mina får, fåren i min hjord. Ni är människor (en mänsklig flock) [Ps 95:7; 100:3], och jag är er Gud, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).”