Hesekiel 36 SKB

1. Och du människobarn, profetera till Israels berg och säg till dem: Israels berg hör Herrens (Jahves) ord:

2. Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom dina fiender har sagt mot dig: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) också de urgamla höga platserna [ockulta offerplatserna för Baal och Ashera] är vår egendom,

3. därför ska du profetera och säga: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Därför, ja därför att de har gjort dig öde och slukat dig på alla sidor så att du kan bli en egendom för de övriga folkslagen, och komma över pratmakarens läppar som ont förtal (elakt skvaller) om folket.

4. Därför Israels berg, hör Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till bergen och till höjderna till bäckarna och till dalarna och till de ödelagda ruinerna och till de övergivna städerna som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring. [Sex olika ord används för att beskriva hela landet.]

5. Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Säkerligen, i min brinnande nitälskan har jag talat mot folkens återstod och [speciellt] mot Edom – hela det, som han tog (utsåg) mitt land (hebr. erets) åt sig själva som en egendom med glädje i sina hjärtan, med djupt förakt (själens förakt), kastat ut det [mitt land Israel] som ett byte.

6. Profetera därför över Israels mark (land, jord – hebr. adama) och säg till bergen och till höjderna till bäckarna och till dalarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag har talat i min nitälskan och i mitt raseri eftersom ni har burit folkslagens skam.

7. Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Jag har lyft upp min hand, med säkerhet ska folkslagen runtomkring dig bära sin skam.

8. Men ni Israels berg ska skjuta skott och bära frukt till mig, Israels folk, för de är på gång att komma. [Vers 9-31 formar en kiasm, med den centrala delen i vers 22.]

9. För se, jag är för er och jag ska vända er och ni ska bli plöjda och besådda,

10. och jag ska föröka människor över er, hela Israels hus, ja hela. Och städerna ska bli bebodda och de förspillda platserna ska bli uppbyggda,

11. och jag ska föröka på dig människor och djur och de ska växa till och bli fruktsamma, och jag ska låta dig bli bebodd som i forna tider och ska göra bättre än från början, och du ska veta att jag är Herren (Jahve).

12. Jag ska låta människor trampa över er, mitt folk Israel, och de ska besätta er och ni ska bli deras arv och ni ska inte längre sakna (vara utan) barn.

13. Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom man säger till er: Ert land har blivit en människoslukare, och har blivit folkslagens sorg.

14. Därför ska ni nu inte längre sluka människor och inte längre vara folkslagens sorg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).

15. Och man ska inte länge höra folkslagens förakt mot dig, och du ska inte längre bära folkens vanära och ditt folk ska inte längre snava, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).

16. Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:

17. Människobarn när Israels hus bodde i sitt land orenade de det med sina vägar och sina handlingar. Deras vägar inför mig var som en kvinnas orenhet under menstruationen.

18. Därför hällde jag ut mitt raseri över dem, för blodet som de hade spillt över landet och eftersom de hade orenat det med sina avgudar.

19. Och jag förskingrade dem bland folkslagen och de blev utspridda till länderna, för deras vägar och för deras förehavanden dömde jag dem.

20. Och när de kom till folkslagen, varthelst de kom, vanhelgade de mitt heliga namn, då människor sa om dem: Detta är Herrens (Jahves) folk och de har lämnat hans land.

21. Men jag hade förbarmande över mitt heliga namn som Israels hus hade vanhelgat bland folkslagen dit de kom.

22. Säg därför till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag gör inte detta för er skull Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanhelgat bland folkslagen dit ni kom.

23. Jag ska helga mitt stora namn som har blivit vanhelgat bland folkslagen, som ni har vanhelgat i deras mitt, och folkslagen ska veta att jag är Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) när jag blir helig i er i deras ögon (framför deras ögon, i deras åsyn). [Följande stycke domineras av verbformen veqatal den form som mer än de övriga är ständigt pågående, utan början och utan slut – evighetens verbform. Kärnbibeln översätter med presens, vilket här både inkluderar dåtid och framtid, och visar på ett pågående skeende.]

24. För jag hämtar (tar) er från hednafolken, ja, jag samlar er från alla länder och jag för er till ert [eget] land.

25. Och jag stänker rent vatten på er så att ni blir rena; från alla era orenheter (hebr. tomah) [3 Mos 15:19-24; 4 Mos 19:20] och från alla era avgudar ska jag rena (tvätta, förnya) er.

26. Jag ger er ett nytt hjärta (sinne, sinnelag) [en pånyttfödelse] och en ny ande [med nya rätta motiv] inom er. Jag tar (vänder) bort stenhjärtat ur er kropp (ert kött) och ger er ett hjärta av kött. [Det hårda hjärtat – som inte kan ta emot den goda säden – byts ut mot ett nytt hjärta öppet för Guds ord, se Hes 11:19-20; 18; 31; Jer 31:33; Matt 13:5, 15, 20.]

27. Jag ska fylla er med min egen Ande, och jag ska se till att ni följer mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) och gör (lever efter) dem.

28. Då ska ni få bo i det land jag gav till era fäder, och ni ska bli mitt folk och jag ska vara er Gud.

29. Och jag ska frälsa (rädda) er från alla era orenheter (hebr. tomah). Jag ska ropa på kornet, och låta det växa ymnigt, och inte låta någon hungersnöd komma över er.

30. Och jag ska föröka trädens frukt och föröka fältens gröda så att du inte längre ska drabbas av folkens förebråelser för hungersnöden.

31. Sedan ska du komma ihåg dina onda vägar och dina gärningar som inte var goda, och ni ska avsky er själva i era egna ögon för era synder och för era styggelser. [Vers 32-38 formar en kiasm där vers 35 är central.]

32. Inte för er skull gör jag detta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), det ska ni veta (vara intimt förtrogna med). Israels hus ska skämmas och förbryllas över sina vägar (det sätt som ni har agerat på).

33. Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Den dagen då jag renar er från alla era synder ska jag låta städerna bli bebodda och de öde platserna ska bli uppbyggda.

34. Och landet som var öde ska bli brukat (plöjt) där det var öde för ögonen på alla som passerade.

35. Och de ska säga: Detta land som var öde har blivit som Edens trädgård, det fördärvade och öde och städernas ruiner är befästa och bebodda.

36. Och länderna som är kvar runt omkring dig ska veta att jag Herren (Jahve) har byggt upp ruinerna och planterat det som var öde. Jag Herren (Jahve) har talat det och jag ska göra det.

37. Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska igen bli tillfrågad av Israels hus att göra detta för dem. Jag ska föröka dem med människor som en småboskapshjord.

38. Som flocken med offerdjur är Jerusalems skaror på hennes bestämda tid, så ska de ödelagda städerna bli fyllda men skaror av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahve).