Hesekiel 37 B2000

1. Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor.

2. Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade.

3. Han frågade mig: »Människa, kan dessa ben få liv igen?« Jag svarade: »Herre, min Gud, det vet bara du.«

4. Han sade: »Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord!

5. Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv.

6. Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren.«

7. Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande — det var ben som sattes till ben och fogades samman.

8. Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem.

9. Han sade till mig: »Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!«

10. Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här.

11. Han sade till mig: »Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade.

12. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land.

13. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren.

14. Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren.«De två stavarna förenas

15. Herrens ord kom till mig:

16. Människa! Tag en trästav och skriv på den: »Juda och israeliterna, hans förbundna.« Tag sedan en annan trästav, den som tillhör Efraim, och skriv på den: »Josef och alla israeliter, hans förbundna.«

17. För samman dem så att de blir en enda stav i din hand.

18. När dina landsmän ber dig förklara vad detta betyder

19. skall du svara dem: Så säger Herren Gud: Jag tar den stav som tillhör Efraim och som avser Josef och Israels stammar, hans förbundna, och lägger Judas stav intill den. Jag gör dem till en enda stav i min hand.

20. Trästavarna som du har skrivit på skall du hålla fram så att folket ser dem.

21. Säg sedan: Så säger Herren Gud: Jag skall hämta israeliterna hos de folk som de har kommit till, jag skall samla in dem från alla håll och föra dem till deras eget land.

22. I detta land, på Israels berg, gör jag dem till ett enda folk, och de skall alla lyda under en enda kung. Aldrig mer skall de vara två folk, aldrig mer skall de delas i två kungariken.

23. De skall sluta att orena sig med sina avgudabilder och vidriga beläten och med alla sina brott. Jag skall rädda dem ur den trolöshet som de har gjort sig skyldiga till, och jag skall göra dem rena. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

24. Min tjänare David skall vara kung över dem. De skall alla ha en enda herde. De skall leva efter mina lagar och trofast hålla mina bud.

25. De skall få bo i det land jag gav åt min tjänare Jakob, landet där deras förfäder bodde. De och deras barn och efterkommande skall bo där för all framtid, och min tjänare David skall vara deras furste för evig tid.

26. Jag skall sluta ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. Jag skall låta dem föröka sig. Min helgedom skall stå hos dem för all framtid.

27. Min boning skall finnas hos dem. Så skall jag vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.

28. Då skall de andra folken inse att jag är Herren, som helgar Israel genom att min helgedom finns hos dem för all framtid.