Hesekiel 9 SKB
1. Sedan ropade han i mina öron [Guds röst] med en stark (stor) röst och sa: Få stadens väktare (de som råder; men också disciplinerar – hebr. peqoda) att komma nära, varje man med sitt ödeläggelsevapen (dödsbringande vapen – hebr. machet) i sin hand.
2. Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr [byggd av Jotam, se 2 Kung 15:35; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se Hes 8:16], varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand. Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida] som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon (hebr. qeset) [egyptiskt låneord för portabel låda med pennor, palett och behållare med troligvis både svart och rött bläck] vid sidan (bundet i bältet vid höften). Och de gick in och stod bredvid bronsaltaret [2 Mos 27:1-8]
3. Och Israels Guds (Elohims) härlighet hade stigit upp från keruberna där den varit och (flyttat sig) till husets tröskel, och han kallade på mannen som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon vid sidan [vers 2 och 11].
4. Och Herren (Jahve) sa till honom: Gå genom stadens mitt, genom mitten av Jerusalem och sätt ett märke [hebr. tav; den sista bokstaven i hebreiska alfabetet vars piktogram är ett kors] på pannan på alla de män som suckar och som ropar på grund av alla styggelser som görs i hennes mitt. [Upp 3:12; 7:3; 9:4; 14:1; 22:4] [När nu de som sörjde över det som beskrivits ske i templet i kapitel 8 märkts av mannen i linnekläder, går de sex andra männen vidare för att utföra domen. Jmf. 2 Mos 12:23.]
5. Och till de andra [sex] sa han så att jag hörde det: Gå genom staden efter honom och slå, låt inte era ögon skona och ha inget medlidande,
6. slakta fullständigt, gamla män, unga män, jungfrur och de små och kvinnor, men kom inte nära någon man som har märket, och börja vid min helgedom. Sedan började de med de äldste som var framför huset.
7. Och han sa till dem: Orena huset [gör det rituellt orent] och fyll gården med de slagna, gå ut. Och de gick ut och slog i staden.
8. Och det skedde när de slog och jag var lämnad (kvar, ensam vid templet) att jag föll på mitt ansikte och ropade och sa: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) ska du förstöra hela Israels återstod när du häller ut ditt raseri över Jerusalem?
9. Och han sa till mig: Synden hos Israels hus och Juda är mycket stor och landet är fullt av blod och staden är full av korruption, för de säger: Herren (Jahve) har övergett landet och Herren (Jahve) ser inte.
10. Och även jag ska inte låta mina ögon skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge tillbaka deras egna vägar över deras huvuden (låta dem få samma behandling som de själva utövat i form av förtryck, blodspillan, girighet och alla andra synder som de ägnat sig åt).
11. Och se, mannen i linnekläder som hade skrivdonet vid sidan (bundet i bältet vid höften) [se vers 2 och 3] rapporterade och sa: Jag har gjort allt som du har befallt mig.