Esra 10 SKB

1. Medan Esra bad och bekände, grät och kastade sig ner (raklång med ansiktet mot marken) framför Guds (Elohims) hus samlades en mycket stor skara av israeliter, män, kvinnor och barn omkring honom. Också folket grät mycket bittert.

2. Och Shechanja, son till Jechiel, en av Elams söner svarade och sa till Esra: ”Vi har varit trolösa mot vår Gud (Elohim) och har gift oss med främmande kvinnor från folket i landet. Likväl finns det ändå hopp (hebr. miqveh) för Israel i denna sak. [Messias är Israels hopp om rening och frälsning, se 3 Mos 11:36; Jer 14:8.]

3. Låt oss nu göra ett förbund med vår Gud (Elohim) och driva bort alla hustrur och sådana som är födda av dem, i enlighet med Herrens (Adonajs) råd, och med dem som fruktar (vördar) vår Guds befallningar. Och låt det göras i enlighet med undervisningen (Tora – de fem Moseböckerna).

4. Res dig upp för denna sak angår (tillhör) dig, och vi är med dig, var frimodig och gör det.”

5. Då reste sig Esra upp och tog ledarna för prästerna, leviterna och hela Israel och lät dem svära en ed i enlighet med detta ord. De svor denna ed.

6. Sedan reste sig Esra upp från platsen framför Guds hus och gick in i kammaren som tillhörde Jehochanan, son till Eljashiv, och när han kom dit in åt han inget bröd och drack inget vatten, för han sörjde på grund av trolösheten hos de landsflyktiga.

7. En förordning skickades runt i Juda och Jerusalem till alla de landsflyktigas söner att de skulle samlas tillsammans i Jerusalem.

8. Var och en som inte infann sig inom tre dagar i enlighet med furstarnas och de äldstes rådslut, skulle få all sin egendom förverkad och uteslutas från de landsflyktigas församling (inte längre få räknas som en israelit).

9. Inom de tre dagarna samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem. Det var den tjugonde dagen i den nionde månaden, och allt folket satt på den öppna platsen framför Guds (Elohims) hus, de darrade (bävade) både för sakens skull och på grund av regnet. [Den nionde månaden Kislev infaller runt november/december då regnperioden har börjat i Israel.]

10. Och Esra, prästen stod upp och sa till dem: ”Ni har varit trolösa (brutit tron) och gift er med främmande kvinnor för att utöka Israels skuld.

11. Bekänn därför nu med tacksägelse inför Herren (Jahve) era fäders Gud och gör Hans vilja, och avskilj er själva från folket i landet och från de främmande kvinnorna.”

12. Då svarade hela församlingen och sa med hög (ljudlig) röst: ”Det som du har sagt, det ska vi göra.”

13. Dock är det mycket folk här och vi befinner oss i regnperioden så vi har inte möjlighet att stå utomhus. Dessutom kan inte detta ärende lösas på en eller två dagar, för vi har syndat stort (omfattande) i denna sak.

14. Låt nu våra furstar (ledare), stå för hela församlingen och låt dem som är i våra städer och har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider, och med dem de äldste i varje stad och deras domare, till dess att vår Guds (Elohims) brinnande vrede har vänts bort från oss, när vi nu tar tag i detta ärende.

15. Bara Jonatan, son till Asahel och Jachzeja, son till Tiqva stod upp emot detta förslag och Meshullam och Shabbetaj, leviterna, hjälpte dem.

16. Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant ”fädernas huvuden till fädernas hus”) och var och en av dem var avskilda med sina namn. De satte sig ner den första dagen i den tionde månaden (Tevet som infaller i december/januari) och granskade ärendet.

17. Och de blev färdiga med alla män som hade gift sig med främmande kvinnor den första dagen i den första månaden (Nisan som infaller i mars – april). [Detta arbete med att skilja männen från sina främmande fruar tog alltså tre månader att fullfölja. Det visar att man var både noggrann och omsorgsfull. Dessutom skrevs allting ner.]De som gift sig med främmande kvinnor

18. Bland prästernas söner fann man att följande hade gift sig med främmande kvinnor: Sönerna till Jeshoa, son till Jotsadak, och hans bröder, Maaseja och Eliezer och Jariv och Gedalja.

19. Och de gav sin hand (handslag) på att de skulle förskjuta sina fruar och vara skyldiga. De offrade en bagge från flocken för sin skuld.

20. Och från Immers söner: Chanani och Zevadja.

21. Och från Charims söner: Maaseja och Elia och Shemaja och Jechiel och Uzzija.

22. Och från Pashchors söner: Eljoejnaj, Maaseja, Ismael (Jishmael), Natanael, Jozavad och Elasa.

23. Och från leviterna: Jozavad och Shimei och Kelaja, det är samma som Kelita, Petachja, Jehoda och Eliezer.

24. Och från sångarna: Eljashiv och från dörrvaktarna: Shallom och Telem och Ori.

25. Och från Israel, av Paroshs söner, Rameja och Izzija och Malkkija och Mijamin och Elazar och Malkkija och Benaja.

26. Och från Elams söner: Mattanja, Zecharja och Jechiel och Aveddi och Jeremot och Elia.

27. Och från Zattos söner: Eljoejnaj, Eljashiv, Mattanja, och Jeremot och Zavad och Aziza.

28. Och från Bevajs söner: Jehochanan, Chananja, Zabbaj, Atlaj.

29. Och från Banis söner: Meshullam, Malloch och Adaja, Jashov och Sheal och Ramot.

30. Och från Pachat-Moabs söner: Adna och Chelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Betsalel och Binnoj och Manashe.

31. Och från Charims söner: Eliezer, Ishija, Malkkija, Shemaja, Simeon,

32. Benjamin, Malloch, Shemarja.

33. Från Chashums söner: Mattenaj, Mattatta, Zavad, Elifelet, Jeremaj, Manashe, Shimei.

34. Från Banis söner: Maadaj, Amram och Oel,

35. Benaja, Bedeja, Keloho,

36. Vanja, Meremot, Eljashiv,

37. Mattanja, Mattenaj och Jaasaj,

38. Bani, Binnoj, Shimei,

39. Shelemja, Natan, Adaja,

40. Machnadvaj, Shashaj, Sharaj,

41. Azarel, Shelemjaho, Shemarja,

42. Shallom, Amarja och Josef.

43. Från Nevos söner: Jiel, Mattitja, Zavad, Zevina, Jaddaj och Joel, Benaja.

44. Alla dessa hade tagit främmande fruar och en del hade söner (barn) med dem.