Galaterbrevet 1 SFB98

1. Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda.

2. Jag och alla bröderna som är hos mig hälsar församlingarna i Galatien.

3. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus,

4. som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja.

5. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen. Galaternas avfall från evangelium

6. Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium,

7. fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium.

8. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.

9. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

10. Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare. Paulus evangelium är inte av mänskligt ursprung

11. Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor.

12. Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.

13. Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den,

14. och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.

15. Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd,

16. beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds.

17. Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.

18. Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar.

19. Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

20. Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte.

21. Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien.

22. Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen.

23. De hade endast hört sägas: "Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota."

24. Och de prisade Gud för min skull.