Galaterbrevet 1 SKB

1. [Från:] Paulus [betyder liten], en apostel (sändebud, ambassadör), [min auktoritet och mitt budskap fick jag] inte från människor eller genom någon människa [som förmedlade den till mig från Gud], utan genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och Gud Fadern, som uppväckte honom från de döda.

2. Jag och alla syskon (bröder och systrar i tron) som är med mig hälsar till församlingarna (de utkallade – gr. ekklesia) i Galatien [område mitt i dagens Turkiet].

3. Nåd (oförtjänt favör) och frid (harmoni, lycka, välgång) till er från Gud vår Fader och vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus),

4. som offrade sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern (världsordningen), efter vår Guds och Faders vilja (önskan, behag, längtan).

5. Honom tillhör äran (all majestät, härlighet) i evigheters evigheter (genom alla tidsåldrar som varit och i de som kommer)! Amen (låt det bli så, det är sant, sannerligen).Orsaken till brevet

6. Jag förundras över att ni så snabbt (plötsligt) har vänt er bort från honom som kallade (inbjöd) er genom den Smordes (Kristi) nåd (oförtjänta favör), och vänt er till ett helt annat evangelium (helt annan källa och innehåll).

7. Inte för att det finns något annat [äkta evangelium, glatt budskap]. Däremot finns det somliga som hela tiden förvillar (skapar oro, sår in tvivel hos) er och vill förvränga den Smordes (Kristi) evangelium (ändra det glada budskapet till något helt motsatt).

8. Men även om vi eller om så vore en ängel (budbärare) från himlen skulle predika ett annat (parallellt) evangelium än det vi har predikat för er, så låt honom vara under förbannelse [bli ställd under Guds dom – gr. anathema]!

9. Som vi sagt förut, så säger jag igen: Om någon predikar ett annat evangelium än det ni fick från oss, låt honom vara under förbannelse!

10. För [hur är det nu], är det människor jag här försöker övertala (övertyga; bli vän med) – eller Gud? Eller försöker jag (söker jag efter att) behaga människor [ständigt möta människors förväntningar]? Om jag fortfarande behagade människor (vore människor till lags; höll mig väl med folk) [och gjorde dem nöjda] skulle jag nog (gr. an) inte vara en tjänare (slav, livegen) till den Smorde (Messias, Kristus). [1 Thess 2:5-6] [Den lilla grekiska partikeln an anger en förmodan och något hypotetiskt – ”i så fall, om det vore så”.]Paulus försvarar sin auktoritet (1:11-2:14) [Paulus berättar nu hur han kom till tro. Stycket har fem sektioner med händelser fram tills brevet skrivs. Den femte och sista sektionen inleds i Gal 2:11 med att Petrus kommer till Antiokia, vilket antyder att det är där Paulus befinner sig när han skriver detta brev.]

11. Nu vill jag klargöra (intyga, bestyrka) för er, syskon (bröder och systrar i tron), att det evangelium jag förkunnade har inte mänskligt ursprung (är inte av mänsklig natur).

12. Jag tog inte emot det, eller blev undervisad om det av någon människa, utan det kom till mig genom en uppenbarelse från Jesus den Smorde (Messias, Kristus).Tidigare liv

13. Ni har ju hört om mitt tidigare liv då jag utövade den judiska religionen [judaismen], hur jag ständigt utöver det vanliga (utan jämförelse, obehärskat, fanatiskt) förföljde (jagade) Guds församling för att förgöra (utrota) den.

14. Jag gick längre i den judiska religionen än många av mina landsmän i samma ålder (jag var en föregångare, banade nya vägar), och var än mer fanatisk (entusiastisk) i mina förfäders [judiska] traditioner (stadgar) än de. [Lukas beskriver också hur Paulus, då känd under sitt hebreiska namn Saul, dödade och angrep de troende, se Apg 8:1-3.]Omvändelse och kallelse

15. Men när han – som utvalde mig innan jag var född och kallade (avskilde, helgade) mig genom sin nåd (oförtjänta favör) – beslöt (när det behagade honom)

16. att uppenbara sin Son inom mig, för att jag skulle förkunna honom för hedningarna (den icke-judiska världen) [Apg 9:15; 22:21], så rådfrågade jag inte kött och blod på en gång [diskuterade jag inte detta med någon människa].

17. Jag gick inte heller upp till Jerusalem, till de som var apostlar före mig, utan gick i stället till Arabien [öknen, ödemarken; Aravaöknen], och efter det kom jag tillbaka till Damaskus. [Lukas beskriver Saulus livsomvandlande möte med Jesus på vägen till Damaskus i Apg 9:1-40. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus, som motsvarar dagens Saudiarabien. Här är Paulus tre år, se vers 18. Intressant att det är ungefär lika lång tid som de tolv apostlarna spenderade tillsammans med Jesus.]Första besöket i Jerusalem [Detta är det första av två besök i Jerusalem som nämns i Galaterbrevet, det andra nämns i Gal 2:1. Detta första besök är samma första besök som nämns i Apg 9:26-30.]

18. Sedan, efter (gr. meta) tre år [efter omvändelsen], gick jag upp till Jerusalem [från Damaskus, se vers 17] för att personligen träffa (lära känna, samtala med) Kefas (Petrus), och jag stannade hos honom i femton dagar. [Jerusalem är högt beläget och man går alltid ”upp” till staden.]

19. Men jag träffade ingen av de andra apostlarna förutom Jakob, Herrens broder.

20. Nu skriver jag detta som om jag stod inför Guds ansikte, jag ljuger inte!

21. Sedan reste jag till området kring Syrien och Kilikien [två romerska provinser vid Medelhavets nordöstra bukt, kuststaden Tarsus i Kilikien var Paulus hemstad].

22. Men jag var ett okänt ansikte för den Smordes (Kristi) församlingar [de Messianska församlingarna] i Judéen. [Kan syfta på området kring Jerusalem, eller hela den judiska provinsen i Romarriket som bestod av Iduméen, Judéen, Samarien och Galileen.]

23. De hade bara hört upprepade gånger att han som förut ständigt förföljde oss, predikar nu den tro som han förut försökte förgöra (utrota),

24. och de prisade (ärade) gång på gång Gud för min skull [för den förändring som Gud hade gjort i mig]. [Det är när Paulus är i Tarsus i Kilikien som Barnabas söker upp honom och tar med honom till Antiokia, se Apg 11:25-26.]