Galaterbrevet 3 SFB15

1. Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst.

2. En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro?

3. Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet?

4. Har ni lidit så mycket förgäves, om det nu var förgäves?

5. Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham?

6. Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.

7. Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.

8. Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade.

9. Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

10. Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter.

11. Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.

12. Men lagen säger inte "av tro", utan att den som följer dessa bud ska leva genom dem.

13. Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.

14. Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Kristus, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden. Lagen upphäver inte löftet

15. Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas.

16. Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.

17. Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle bli ogiltigt.

18. För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.

19. Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.

20. Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en.

21. Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen.

22. Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.

23. Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras.

24. Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro.

25. Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare. Guds och Abrahams barn

26. Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.

27. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus.

28. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

29. Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.