Första Moseboken 12 B2000

1. Herren sade till Abram: »Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig.

2. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar.

3. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.«

4. Abram bröt upp, som Herren hade befallt, och Lot följde med honom. Abram var 75 år när han lämnade Harran.

5. Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, all egendom och alla slavar som de hade förvärvat i Harran. Så började de sin vandring mot Kanaan. När de kom fram till Kanaan

6. fortsatte de in i landet, ända till den heliga platsen vid Shekem, till Orakelterebinten. På den tiden bodde kanaaneerna i landet.

7. Herren uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt dina ättlingar skall jag ge detta land.« Abram byggde där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom.

8. Därifrån fortsatte han till bergen öster om Betel och slog läger så att han hade Betel i väster och Aj i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade honom.

9. Sedan flyttade Abram längre och längre ner mot Negev.Abram och Saraj i Egypten

10. Det blev hungersnöd i landet. Den blev så svår att Abram måste bege sig till Egypten för att bo där en tid.

11. När han var nästan framme sade han till sin hustru Saraj: »Du är ju en vacker kvinna.

12. När egypterna får se dig och förstår att du är min hustru dödar de mig och låter dig leva.

13. Säg därför att du är min syster, så kommer allt att gå mig väl tack vare dig, och jag får leva.«

14. När Abram kom till Egypten såg egypterna att Saraj var en mycket vacker kvinna.

15. Också faraos hovmän såg henne och prisade hennes skönhet inför sin herre, och så blev hon förd till faraos hov.

16. Abram behandlades väl tack vare henne: han fick får och kor, slavar och slavinnor, åsnor och kameler.

17. Men Herren lät svåra plågor drabba farao och hans hov för Sarajs, Abrams hustrus, skull.

18. Då kallade farao till sig Abram och sade: »Vad är det du har gjort mot mig? Varför talade du inte om för mig att hon var din hustru?

19. Varför sade du att hon var din syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!«

20. Och farao befallde sina män att föra Abram ut ur landet med hans hustru och allt han ägde.