Första Moseboken 14 SKB

1. Det hände sig i de dagar då Amrafel var kung i Shinar [Babylon], Arioch var kung i Ellasar [troligtvis i Mesopotamien], Kedarlaomer var kung i Elam [nuvarande Iran] och Tidal var kung i Gojim [pluralformen av gojim används generellt för hednanationer].

2. De [fyra kungarna] gick till krig mot [fem andra kungar]: Bera [”ondskans son”], kung i [staden] Sodom och med Birsha [”med ondska”], kung i [staden] Gomorra, Shinav [”faderns prakt/glans”], kung i [staden] Admah, och Shemevel [”storslagen vinge/flykt”], kung i [staden] Tsevoim, och kungen i [staden] Bela – det är [nuvarande] Tsoar. [Exakt var dessa städer låg är inte känt, men det är troligt att alla dessa fem allierade kungar och deras städer låg nära varandra i området kring nuvarande Döda havet.]

3. Alla dessa kom samman i Siddimsdalen, som nu (numera) är Salthavet (Döda havet) [1 Mos 13:10; 19:25].

4. I 12 år tjänade de Kedarlaomer [kungen i Elam], men i det 13:e året gjorde de uppror.

5. Och i det 14:e året kom Kedarlaomer och de kungar, som var med honom, och de slog rafaéerna i Asterot-Karnaim och suséerna i Ham [troligtvis tel Ham i närheten av Irbid i nuvarande Jordanien] och eméerna [”skräck-folket”; ett resligt folkslag (jättar) i Moab, se 5 Mos 2:10-11] i Save-Kirjataim

6. och horéerna (ordagrant: ”grottinvånare” – hebr. chori) på deras berg Seir [sydöst om Döda havet i Edom], intill El-Paran, som är vid öknen.

7. Sedan vände de om och kom till En-Mishpat [betyder: ”rättvisans källa”], det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.

8. Sodoms kung drog då ut tillsammans med Gomorras kung, Admahs kung, Tsevojims kung och kungen i Bela, det vill säga Tsoar. De ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen,

9. mot Elams kung Kedarlaomer, Gojims kung Tidal, Shinars kung Amrafel och Ellasars kung Arjok – fyra kungar mot fem.

10. Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Sodoms och Gomorras kungar flydde och föll då ner i dem. De andra flydde till bergsbygden.

11. Så tog man [de fyra segrande kungarna] all egendom och all mat (proviant) som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort.

12. De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde, eftersom han bodde i Sodom.

13. Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebréen. Han bodde vid amoréen Mamres terebintlund. Mamre var bror till Eshkol och Aner, och de var i förbund med Abram.Abram räddar Lot

14. När Abram hörde att hans broder [släktingen Lot] var tillfångatagen lät han sina mest erfarna män rycka ut, 318 män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan [i norr].

15. Den natten delade han upp sitt folk [i grupper] och överföll dem med sina tjänare, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus [i Syrien]

16. och tog tillbaka all egendom. Sin broder [släkting] Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.

17. När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedarlaomer och kungarna som var med honom, gick Sodoms kung ut för att möta honom i Shavedalen, det vill säga Kungadalen [alldeles i närheten av Jerusalem].

18. Melkisedek, kungen i Salem [Jerusalem, ”shalem” betyder frid och helhet], bar ut bröd och vin. Han var präst åt den Högste Guden (El Elion). [Hebreiska namnet Malki-zedek betyder: ”Min kung är rättfärdig”. Se även Ps 110; Heb 5:6-10; 6:20-7:28. Kopplingen mellan hans namn och staden finns också i orden ”rättfärdighet” och ”frid”. Dessa två ord återfinns ofta tillsammans, se Ps 85:11; Jes 9:7; 32:17; 48:18; 60:17.]

19. Och han välsignade honom och sa: ”Välsignad är Abram av Gud den Högste (El Elion), Skapare av himlarna och jorden,

20. och välsignad är Gud den Högste (El Elion) som har gett dina fiender i din hand.” Och han gav honom tionde av allt [som han fört tillbaka som krigsbyte från slaget].

21. Och Sodoms kung sa till Abram: ”Ge mig folket och ta godset för dig själv.”

22. Men Abram sa till Sodoms kung: ”Jag har lyft upp min hand till Herren (Jahve), Gud den Högste (El Elion) Skapare av himlarna och jorden,

23. att jag inte ska ta en tråd, inte ens en rem till en sandal, eller något som är ditt, för att du inte ska säga att jag har gjort Abram rik,

24. förutom det som ynglingarna (tonåringarna – hebr. naar) har ätit och deras del av männen (hebr. enosh) som gick med mig, Aner, Eshkol och Mamre, låt dem ta sin del.”