Support Us

1. Abram och hans hustru Saraj var barnlösa. [I denna kultur var detta något skamfullt. Gud hade dock lovat dem ett eget barn som skulle bli deras arvinge, se 1 Mos 12:2. Tio år tidigare hade Abram försökt adoptera sin tjänare Elieser för att få en arvinge, men Gud förtydligade då sitt löfte att det verkligen skulle vara hans egen son, se 1 Mos 15:2-4. Abram är nu 85 år och Saraj 75 år, se 1 Mos 12:4; 17:17.] Saraj hade en egyptisk tjänstekvinna som hette Hagar [som de troligen fått av farao när de var i Egypten, se 1 Mos 12:16].

2. Saraj sa till Abram: ”Eftersom Herren har gjort så jag inte kan få barn, så ligg med min tjänarinna. Kanske kan jag få en familj genom henne.” [Saraj följde den dåtida kulturens tradition att ge en av sina tjänarinnor till sin man för att bli surrogatmor.] Abram lyssnade på Sarajs ord (lydde henne).

3. Efter tio år i Kanaans land gav Saraj, Abrams fru, sin egyptiska tjänarinna Hagar till sin man som en andra fru.

4. Abram låg med Hagar och hon blev gravid. När Hagar fick reda på att hon var gravid började hon se ner på (förakta) sin föreståndarinna (härskarinna, överordnade).

5. Då sa Saraj till Abram: ”Det är ditt fel att all denna laglöshet (terror, destruktiva kraft, plundring – hebr. chamas) har drabbat mig. Jag tillät min tjänare att ligga med dig, men när hon såg att hon var gravid började hon förakta mig. Låt Herren döma mellan mig och dig.” [Sista delen kan också översättas: ”Låt Gud straffa dig för det här.”]

6. Abram sa till Saraj: ”Eftersom du bestämmer över din tjänarinna, så gör vad du vill med henne.” Då började Saraj gå så hårt åt Hagar att hon flydde bort från Saraj. [Abram tar inte ansvar, utan låter Saraj agera utifrån sin bitterhet.]

7. Herrens ängel (budbärare) hittade Hagar nära en vattenkälla i öknen, källan som ligger på vägen mot [öknen] Sur.

8. Ängeln frågade: ”Hagar, Sarajs tjänarinna, varifrån kommer du och vart är du på väg?” Hon svarade: ”Jag flyr från min föreståndarinna, Saraj.” [Vattenkällan ligger på väg till Egypten, Hagar försökte kanske ta sig hem till sitt land, en sträcka på ca 25 mil. Att ensam och dessutom gravid försöka göra denna resa i oländig öken är dömt att misslyckas, vilket hon förstått eftersom hon inte svarar på frågan vart hon är på väg. Hon flyr mållöst från sina problem. Frågan ”varifrån kommer du?” betyder på hebreiska inte så mycket från vilken plats, utan snarare från vilka omständigheter kommer du, vilken situation lämnar du?]

9. Då sa Herrens ängel till henne: ”Vänd tillbaka till din föreståndarinna och ödmjuka dig under henne.”

10. Herrens ängel sa: ”Jag ska göra din ätt (ditt släkte) mycket stor. Den ska bli så stor att ingen kan räkna dem alla.”

11. Sedan sa Herrens ängel till henne: ”Du är nu gravid och ska snart föda en son. Du ska ge honom namnet Ismael [uttalas ”Jishmael” på hebreiska; betyder ”Herren hör”], för Herren (Jahve) har hört hur du plågats (varit under andras våld).

12. Din son ska bli en vild man (omöjlig att tämja, som en vildåsna); hans hand ska vara emot alla, och alla ska vara emot honom (det ska vara ständig konflikt runt omkring honom). Han ska bo borta (österut) från alla sina bröder.”

13. Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: ”Du är en Gud som ser.” [På hebreiska är det El-Roi.] Hon sa: ”Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått möta den levande Guden.]

14. Därför fick källan namnet ”Den levandes brunn han som ser mig” (Beer Lachai-Roi på hebreiska), den ligger mellan Kadesh och Bared. [Det är vid samma källa eller brunn som Isak möter sin hustru Rebecka första gången, se 1 Mos 24:62.]

15. Hagar födde en son till Abram och Abram gav sin son, som Hagar fött, namnet Ismael.

16. Abram levde 86 år innan Hagar födde Ismael åt Abram.