Support Us

1. Herren (Jahve) uppenbarade sig [igen] för Abraham vid de stora träden (ekarna eller terebinterna) i Mamre [strax utanför Hebron, tre mil söder om Jerusalem]. Abraham satt vid tältöppningen under den hetaste delen av dagen [på eftermiddagen, mellan två och fem].

2. Han lyfte sin blick och fick se tre män inte så långt ifrån honom. [De verkar ha dykt upp från ingenstans.] På en gång när han såg dem reste han sig upp från sin plats och sprang emot dem och bugade sig mot marken [för att hälsa dem välkomna och visa vördnad].

3. Han sa: ”Min Herre (Adonaj), om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare.

4. Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta av era fötter och vila er under trädet här.

5. Låt mig hämta en bit bröd så ni kan styrka er nu när ni ändå har kommit förbi er tjänares hem. Sedan kan ni fortsätta igen.” De svarade ”Ja, gör som du talat!”

6. Abraham skyndade in i tältet till Sarah och sa: ”Skynda dig och ta tre sea-mått [totalt 20-30 liter] fint mjöl och baka runda bröd. [En oväntad stor volym!]

7. Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en späd och fin [speciellt utvald] tjurkalv och gav den till en ung tjänare (yngling – hebr. naar), som skyndade sig att tillreda den. [Bröd bakades dagligen för familjens behov. Det gick snabbt. Mjöl blandades med vatten och bakades på golvet över glödande kol. Dagsbehovet för en person, enligt 2 Mos 16:16, var en omer (som är 3/10 sea-mått), så tre sea-mått var långt mycket mer än vad som behövdes för tre gäster, Abraham och Sarah. Abrahams löfte i vers 5 nämner inget om något slaktat djur eller extravagant måltid. Ordagrant är hebreiskan: ”son av boskap, späd och god/vacker”. I Abrahams handlande finns en princip och lärdom: Lova inte för mycket för tidigt! Istället för att göra någon besviken, genom att inte uppfylla sitt löfte, är det mycket bättre att överraska med mer än vad man först har sagt.]

8. Sedan [när köttet var klart] tog han smör (ost) och mjölk och kalven som han tillrett och satte fram åt dem. Själv stod han [som en betjänt] under trädet medan de åt.

9. De [trion] sa till honom: ”Var är din hustru Sarah?” Han svarade: ”Där (se – hebr. hinneh), i tältet.” [Troligen gestikulerade Abraham och pekade inåt tältet.]

10. Och han [Herren] sa: ”Jag ska absolut komma tillbaka till dig när tiden har gått runt (om ett år) och se då ska din hustru Sarah ha en son”. Sarah hörde detta (där hon stod) i tältdörren, som var bakom honom.

11. Nu var Abraham och Sarah gamla och hade nått hög ålder och Sarah hade slutat att ha det på kvinnors vis.

12. Sarah skrattade för sig själv och sa: ”Skulle jag som blivit gammal ägna mig åt njutning? Min herre är också gammal.”

13. Herren (Jahve) sa till Abraham: ”Varför skrattar Sarah och säger – Ska jag som är gammal verkligen bära ett barn?

14. Är någonting för svårt för Herren (Jahve)? På den bestämda (avtalade) tiden ska jag komma tillbaka till dig, när tiden har gått runt (om ett år) och då ska Sarah ha en son”.

15. Sarah nekade och sa: ”Jag skrattade inte”, för hon var rädd. Han sa: ”Jo, du skrattade.”Abraham ber för Sodoms räddning [Följande stycke ramas in av att Abraham ”går med” besökarna, se vers 16, och sedan ”återvänder” till sitt tält i vers 33. Två olika perspektiv framträder, Gud som hör ropet från staden (vers 17-21) och hur Abraham ser staden (vers 22-32).]

16. Männen reste sig därifrån och såg ut mot Sodom och Abraham gick med dem för att se till så de kom lyckligt iväg.

17. Herren (Jahve) sa: ”Ska jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?

18. Abraham ska verkligen bli ett stort och mäktigt folk och alla (andra) folk ska bli välsignade i honom.

19. Jag har låtit honom lära känna mig (på ett förtroligt och intimt sätt) så att han för alltid ska befalla sina söner och (hela) sitt hushåll efter honom (alla hans ättlingar, födda, köpta och adopterade) att de ska hålla sig till Herrens väg, för att göra det som är rätt och rättfärdigt genom alla tider. Så ska Herren ge till Abraham allt som han har talat om honom.”

20. Herren (Jahve) sa: ”Ropet från Sodom [betyder ”brinna”] och Gomorra [betyder ”dop”, grundordet handel, tyranni] är verkligen enormt och deras synd är överväldigande (ond bortom all beskrivning).

21. Nu vill jag gå ner och se huruvida de förtjänar förintelse så som ropet har kommit till mig. Om inte kommer jag att veta (få kunskap om) det.”

22. Männen gick därifrån och gick till Sodom, men Abraham stod fortfarande inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve).

23. Abraham kom närmare och sa: ”Vill du verkligen svepa bort de rättfärdiga med de onda?”

24. Tänk om det finns 50 rättfärdiga i staden, vill du verkligen svepa bort dem och inte ge förlåtelse till platsen för de 50 rättfärdigas skull som finns därinne?”

25. Må det vara fjärran ifrån dig att göra så och slå de rättfärdiga tillsammans med de onda, så att de rättfärdiga behandlas som de onda. Låt det vara fjärran från dig! Ska inte domaren över hela jorden vara rättvis?” [Här tilltalar Abraham Gud som hela jordens domare.]

26. Herren (Jahve) svarade: ”Om det finns 50 rättfärdiga i staden Sodom så ska jag rädda hela platsen för deras skull.”

27. Sedan frågade Abraham: ”Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) så fortsätter jag, trots att jag bara är stoft och aska.

28. Tänk om det fattas 5 för att det ska bli 50 rättfärdiga, kommer du att förgöra hela staden för dessa 5 människors skull?” Han [Herren] svarade: ”Jag ska inte förgöra den om det finns 45 rättfärdiga där.”

29. Abraham talade till honom igen: ”Vad händer om det bara är 40 där?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det på grund av de 40.”

30. Då sa Abraham: ”Herre (Adonaj), bli inte upprörd över att jag fortsätter fråga! Vad händer om det bara är 30 där?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det på grund av de 30.”

31. Abraham sa: ”Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren så fortsätter jag. Vad händer om det bara är 20 där?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det på grund av de 20.”

32. Till sist sa Abraham: ”Herre (Adonaj), bli inte upprörd över att jag frågar en gång till! Vad händer om det bara är 10 där?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det på grund av de 10.” [Abraham ber inte bara för de rättfärdiga i staden utan för alla där. Gud vill rädda hela platsen om det finns 10 rättfärdiga där.]

33. Och Herren (Jahve) gick sin väg så fort han hade slutat samtala med Abraham, och Abraham återvände till sin plats.