Support Us

1. Abraham vandrade därifrån [Hebron, se 1 Mos 13:18] söderut i landet [Negev, se 1 Mos 13:1] och bodde mellan Kadesh [1 Mos 16:14] och Shor [1 Mos 16:7] och han vandrade omkring i Gerar.

2. Abraham sa om sin hustru Sarah: ”Hon är min syster.” [1 Mos 12:13] Och Avimelech, Gerars kung, sände efter och tog Sarah. [Abraham upprepar samma misstag som han gjort tidigare, se 1 Mos 12:10-20. Även hans son Isak gör på liknande sätt, se 1 Mos 26:1-11.]

3. Men Gud (Elohim) kom till Avimelech i en dröm på natten och sa till honom: ”Se, du ska dö på grund av kvinnan som du har tagit, för hon är en annan mans hustru.”

4. Avimelech hade inte kommit nära (inte haft något intimt umgänge eller samlag med) henne och han sa: ”Herre (Adonaj), vill du slå även ett rättfärdigt land?

5. Sa han inte själv till mig: ’Hon är min syster’ och hon sa själv: ’Han är min bror’. I mitt hjärtas enfald och med mina händers oskyldighet har jag gjort detta.”

6. Och Gud (Elohim) sa till honom i drömmen: ”Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne.

7. Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva. [Abraham den första personen i GT som kallas profet.] Men om du inte ger tillbaka henne ska du veta att du med säkerhet ska dö, du och allt som hör till dig.

8. Avimelech steg upp tidigt på morgonen och kallade (ropade) på alla sina tjänare och talade alla dessa ord i deras öron [redogjorde noggrant allt han drömt för dem] och männen blev mycket rädda.

9. Sedan kallade Avimelech på Abraham och sa till honom: ”Vad har du gjort mot oss? I vad har jag syndat mot dig eftersom du har fört denna stora synd över mig och mitt kungarike? Du har gjort sådant mot mig som inte ska göras!

10. Och Avimelech sa vidare till Abraham: ”Hur förklarar du att du har gjort detta?”

11. Och Abraham sa: ”Eftersom jag tänkte att gudsfruktan finns säkert inte på denna plats och de kommer att döda mig för min hustrus skull.

12. Dessutom är hon verkligen min syster, dotter till min far men inte dotter till min mor, och så blev hon min hustru.

13. Och det hände när Gud (Elohim) fick mig att vandra bort från min fars hus (min släkt) [1 Mos 12:1] att jag sa till henne: ”Detta är den nåd (omsorgsfulla kärlek) som jag vill att du visar mig, att på varje plats som vi kommer till, ska du säga om mig att jag är din bror.” [Ordet ”vandra” (hebr. taah) betyder att vandra men även irra omkring både konkret och i sina tankar, vilket gör det möjligt att det var redan under den första tiden efter att Abraham lämnat Ur som han i sina funderingar kom fram till denna ståndpunkt.]

14. Och Avimelech tog får och oxar och tjänare och tjänarinnor och gav dem till Abraham och återlämnade hans hustru Sarah till honom.

15. Och Avimelech sa: ”Se, mitt land ligger framför dig, bo där det behagar dig.”

16. Och till Sarah sa han: ”Se, jag har gett din bror 1 000 [shekel] silver, det är ett skydd (täcke) för dina ögon, till alla som är med dig, och inför alla män så att de ska veta att du är försvarad.

17. Och Abraham bad till Guden [den ende Guden – hebr. ha-elohim], och Gud (Elohim) botade Avimelech och hans hustru och slavinnor, så att de kunde få barn igen.

18. För Herren (Jahve) hade stängt alla livmödrar i Avimelechs hus på grund av Abrahams hustru Sarah. [Här beskrivs det första helandet i Bibeln. Här finns flera lärdomar: • Abraham får be för någon annan som lider av samma problem som han själv har innan han själv blir helad. Det är först efter denna händelse, i nästa kapitel (1 Mos 21:2), som Sarah blir gravid! • Abraham var inte syndfri när han bad, det var hans halvlögn (1 Mos 20:2) som orsakat situationen med Avimelech. Gud kan använda oss att be för andra trots våra egna brister. • Resultatet av helandet syntes inte på en gång. Helandet skedde när Abraham bad, men det var först senare när kvinnorna började föda barn som man kunde se det synliga beviset på helandet!] [ Principen ”första förekomst” Första gången någonting nämns i Bibeln presenteras ofta viktiga lärdomar och grundläggande sanningar på det ämnet. Inom bibeltolkningen kallas denna princip ”första förekomst”. Ett exempel är blod (hebr. damm) som när det nämns i 1 Mos 4:10 också likställs med mänskligt liv. Jesus använder principen om första förekomst när han undervisar om äktenskapet i Matt 19:4-5 och säger att ”från början” gjorde Skaparen människan till man och kvinna, se 1 Mos 1:27; 2:24. Rent generellt lägger också undervisningen i Moseböckerna en grund för resten av Bibeln, se Matt 5:17-48. Notera! Som med alla principer för bibeltolkning är det viktigt med balans och alltid läsa texten i sitt sammanhang. Ett ord behöver inte betyda samma sak varje gång det nämns. Första gången ormen (hebr. nachash) nämns förknippas den med Satan, men kopparormen (4 Mos 21:9) är också en tydlig referens på Jesus (Joh 3:14). När Jesus uppmanar de troende att vara som ormar blir betydelsen, just från första förekomsten, blir att en troende ska ifrågasätta ideologier och tänkesätt som inte är från Gud och skapa tvivel kring falska föreställningar. Dock balanseras den negativa betydelsen men det ska ske på ett oskyldigt och rent sätt (som en duva), se Matt 10:16. Ibland kan det också vara svårt att veta om något nämns först kronologiskt eller tematisk. Ordningen på böckerna i GT är också annorlunda i den hebreiska Bibeln än våra västerländska Biblar.]