Support Us

1. Det blev hungersnöd i landet, en annan hungersnöd än den som var under Abrahams dagar. Isak gick till Avimelech, filistéernas kung, till Gerar. [Gerar markerade den södra gränsen av Kanaan och låg nära Gaza, se 1 Mos 10:19.]

2. Herren (Jahve) visade sig för honom och sa: ”Gå inte ner till Egypten [så som Abraham gjorde när det blev hungersnöd, se 1 Mos 12:10]. Slå läger (hebr. shachan) i landet som jag ska berätta för dig om [peka ut till dig].

3. Stanna (bo – hebr. gor) [lev där som en gäst, inte permanent – vandra runt] i detta land. Jag ska vara med dig och jag ska välsigna dig, för till dig och till din säd (avkomma, ättlingar) ska jag ge detta land. [Vilket sker flera hundra år senare.] Jag ska stadfästa den ed som jag svor till din far Abraham [1 Mos 15:18-19],

4. och jag ska föröka din säd (avkomma, ättlingar) till att bli som stjärnorna på himlen och till din säd ska jag ge alla dessa länder. Genom din säd (avkomma, ättlingar) ska alla jordens folkslag (hednafolk) själva bli välsignade [1 Mos 12:1-3],

5. eftersom Abraham lyssnade på min röst och vaktade (höll; vakade över; levde efter) det som skulle vaktas (hebr. mishmar): mina budord (hebr. mitzvot), mina förordningar (hebr. chuqim; ordagrant ’saker inristat’) och min undervisning (hebr. torah).” [Redan här används fyra olika hebreiska uttryck för Guds Ord som inte ges till folket förrän Mose skriver ner de fem Moseböckerna: • mishmar – generellt ord för något som ska iakttas och efterlevas • mitzvot – budord, klara tydliga befallningar • chuqim – förordningar, ordagrant ”saker inristat” vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring • Torah – undervisning, vägledning och instruktioner. Det tycks självklart att redan Abraham, som den förste israeliten, lever efter dessa Guds Ord och bud.]

6. Så Isak vistades (hebr. jashav) i Gerar.

7. Männen på platsen frågade honom om hans hustru och han sa: ”Hon är min syster”, för han fruktade att säga: ”Min hustru.” – [Han tänkte:] ”Annars skulle männen på platsen döda mig för Rebeckas skull, eftersom hon var så vacker att se på.” [Isak gör på samma sätt som hans far Abraham gjort två gånger tidigare, se 1 Mos 12:13-19; 20:2-5. På samma sätt som Abraham var fruktan orsaken till lögnen.]

8. Det hände när han hade varit där en lång tid att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom ett fönster och såg och se, Isak (hebr. Jitschaq) skrattade (kelade, roade sig, vänslades, ”skojbråkade” – hebr. metsachaq) med Rebecka, sin hustru. [Hebr. metsachaq är snarlikt Isaks namn som betyder ”skratt”, se 1 Mos 17:17, 19. Samma ord används av Potifars hustru när hon anklagar Josef för att ha antastat henne, se 1 Mos 39:14, 17. Ordet används också om hur Ismael förlöjligande Isak, se 1 Mos 21:9. Allt detta förstärker hur Isak ignorerade och ”förlöjligade” Guds löfte om beskydd, och ljög för att skydda sig själv.]

9. Avimelech kallade på Isak och sa: ”Se, hon är verkligen din hustru, hur kunde du säga att hon är min syster?” Isak svarade honom: ”Eftersom jag sa för mig själv, annars dör jag för hennes skull.”

10. Avimelech sa: ”Vad är det du har gjort mot oss? En av vårt folk kunde enkelt ha legat med din hustru och du skulle ha dragit skuld över oss.”

11. Avimelech befallde allt folket och sa: ”Han som rör denna man eller hans hustru ska sannerligen döden dö.”

12. Isak sådde i landet och fick samma år en hundrafaldig skörd [den största avkastningen man kan få, se Matt 13:8] och Herren (Jahve) välsignade honom.

13. Mannen blev stor och växte mer och mer till dess han blev mycket stor.

14. Han hade boskapshjordar och kreatursbesättningar och ett stort hushåll och filistéerna avundades honom.

15. Alla brunnar som han fars tjänare hade grävt under hans fars Abrahams dagar, hade filistéerna lagt igen och fyllt med stoft [löst material som sten, grus och jord].

16. Avimelech sa till Isak: ”Gå ifrån oss för du är mycket mäktigare än vi.”

17. Isak lämnade området och slog läger i Gerars dalar (wadi) och bosatte sig där.

18. Isak grävde på nytt upp brunnarna med vatten, som de hade grävt under hans far Abrahams dagar, eftersom filistéerna hade lagt igen dem efter Abrahams död. Han gav dem namn efter de namn som hans far hade gett dem.

19. Isaks tjänare grävde i dalen och fann en plats med en källa med levande (friskt) vatten.

20. Gerars herdar tvistade med Isaks herdar och sa: ”Vattnet är vårt”. Han gav källan namnet Esek [som betyder argument, tvist eller strid], eftersom de tvistade med honom.

21. De grävde en annan brunn och de tvistade om den också. Han gav den namnet Sitna. [Hebr. sitna betyder anklagelse, beskyllning eller kiv.]

22. Han lämnade området och grävde en annan brunn. Om den tvistade de inte. Han gav den namnet Rechovot [som betyder ”mycket rymligt”] och han sa: ”Nu har Herren (Jahve) gett oss utrymme och vi ska bli fruktsamma i landet.” [Hebr. rechovot betyder vid, stor och rymlig och står här i plural, alltså mycket gott om plats! Isak är som nämnts tidigare den stora förebilden på Jesus bland patriarkerna. En av många saker som han gör är att både gräva nya brunnar och öppna upp gamla brunnar som blivit igenfyllda av fienden. Detta är en bild på Jesus som säger att han är det levande vattnet, brunnen och källflödet för det levande vattnet, se Joh 7:38. Precis som Jesaja profeterar om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor, se Jes 12:3.]

23. Han gick upp från den platsen till Beer-Sheva [1 Mos 21:14].

24. Herren (Jahve) visade sig för honom samma natt och sa: ”Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och föröka din säd (dina ättlingar) för min tjänare Abrahams skull.”

25. Han byggde ett altare där och åkallade Herrens namn och slog upp sitt tält på platsen och Isaks tjänare grävde en brunn på platsen.

26. Sedan gick Avimelech till honom från Gerar med Achuzat, hans vän, och Pichol, officer över hans här.

27. Isak sa till dem: ”Varför kommer ni till mig, ni som hatar mig och har sänt bort mig från er?”

28. De svarade: ”Vi såg tydligt att Herren (Jahve) var med dig, och vi tänkte (sa) att det borde vara en ed mellan oss, mellan oss och dig, så låt oss skära ett förbund med dig,

29. så att du inte skadar oss, såsom vi inte har rört dig. Så som vi inte har gjort annat än gott mot dig och har sänt iväg dig i frid, så är du nu Herrens (Jahves) välsignade.”

30. Han gjorde en måltid för dem och de åt och drack. [Denna notis om att de åt och drack och sedan på morgonen avlägger förbundseden är alla tydliga hänvisningar till att de ingår ett komplett blodsförbund.]

31. Och de steg upp på morgonen och svor (ingick förbundsed) till varandra och Isak sände iväg dem och de lämnade honom i frid.

32. Det hände samma dag att Isaks tjänare kom och berättade för honom angående brunnarna som de hade grävt och sa till honom: ”Vi har funnit vatten.”

33. Han kallade den (brunnen) Shiva. Därför är namnet på staden Beer-Sheva än idag. [Ordet shiva eller sheva, samma rot med olika vokaler, betyder både sju och ed/löfte. Betydelsen av Beer-Sheva brukar översättas sju brunnar. Det är mest naturligt då det är det antal brunnar som Abraham ursprungligen lät gräva på platsen. Men det är lika rätt att översätta namnet till löftesbrunnen, och då kan man hänvisa till den ed som Isak ingick med Gerars kung. Alla namn i det hebreiska språket har en betydelse som gör det till mer än enbart ett namn. När det som i detta fall har mer än en betydelse går det som regel också att hänvisa till flera olika händelser som är orsaker till namngivningen.]

34. När Esau var 40 år gammal tog han Judit till hustru, dotter till hettiten Beeri och Basmat, dotter till hettiten Eilon.

35. Dessa [kvinnor] blev en källa till bitterhet (en sorg, ordet kan även betyda uppror) för Isak och Rebecka. [Att bara den äldre brodern Esau nämns, och att föräldrarna är besvikna på honom, gör att läsaren anar att detta kommer att utvecklas mer i nästa kapitel. Esaus ingifte hos hettiterna används av Rebecka som en täckmantel för att skicka iväg Jakob till Paddan Aram för att hitta en hustru till honom, se 1 Mos 27:46; 28:5.]