Första Moseboken 40 SKB

1. Efter en tid hände det sig att munskänken till kungen i Egypten och hans bagare, förolämpade sin herre, Egyptens kung. [Deras brott nämns inte. Enligt judisk tradition var orsaken att en fluga fallit ner i faraos vin och en sten råkat hamna i hans bröd. Andra judiska kommentarer föreslår att de försökt förgifta farao.]

2. Farao var vred mot sina två förmän – mot förmannen över munskänkarna och förmannen över bagarna.

3. Han satte dem i förvar i generalens hus, chefen över livvakten, i fängelset, platsen där Josef var bunden.

4. Chefen över livvakten befallde Josef att vara med dem och han betjänade dem. Dagarna gick och de förblev i fängelset. [Dagar kan syfta på några veckor upp till ett år.]

5. En (och samma) natt hade både den egyptiske kungens munskänk och bagare – som båda satt fängslade – var sin dröm. Var och en med sin egen uttydning (betydelse).

6. Josef kom till dem på morgonen och såg dem, och de såg bekymrade ut.

7. Han frågade faraos förmän som var med honom i fängelset i hans herres hus: ”Varför ser ni så bekymrade ut idag?”

8. De sa till honom: ”Vi har drömt en dröm och det finns ingen som kan tolka den.” Josef sa till dem: ”Tillhör inte uttydningen Gud (Elohim)? Berätta den (drömmen) för mig.”

9. Munskänkarnas förman berättade sin dröm för Josef och sa till honom: ”I min dröm såg jag vin framför mig,

10. och i vinet var tre kvistar och på dem sköt knoppar fram, och dess klasar bar fram (mogna) druvor för skörd,

11. och faraos bägare var i min hand och jag tog druvorna och pressade dem i faraos bägare och jag gav bägaren till faraos hand.”

12. Josef sa till honom: ”Detta är uttydningen, de tre grenarna är tre dagar.

13. Om tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och upprätta dig till din ställning (tjänst – hebr. ken; samma ord som översätts ”fundament” i 2 Mos 30:18), du ska ge farao bägaren i hans hand så som du tidigare gjort, när du var hans förman.

14. Men kom ihåg mig när det går väl för dig, och visa mig nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – chesed) och berätta om mig för farao och för mig ut ur detta hus.

15. För jag har verkligen blivit (oskyldigt) bortrövad från hebréernas land och inte heller här har jag gjort något som förtjänar att jag har hamnat i fängelsehålan.” [Josef kände sig bortglömd. Han blev en slav som 17-åring, oskyldigt anklagad och kastad i fängelse. Först när han är 30 år blir han fri – 13 år är en lång tid! Människor kan glömma, men Gud glömmer inte Jer 29:11-13.]

16. När bagarnas förman såg att uttydningen var god, sa han till Josef: ”Jag hade också en dröm, och i den såg jag tre korgar med bröd som var på mitt huvud.

17. I den översta korgen fanns alla sorters bakat bröd för farao men fåglarna åt upp det i korgen på mitt huvud.”

18. Josef svarade och sa: ”Detta är uttydningen, de tre korgarna är tre dagar.

19. Om tre dagar ska farao lyfta upp (ta av) ditt huvud från dig, han ska hänga upp dig på trä och fåglarna ska äta upp allt ditt kött från din kropp.”

20. Tre dagar senare, på faraos födelsedag, ställde han till fest för alla sina tjänare. Han ”lyfte upp huvudet” (upphöjde) på sin förman över munskänkarna [återinsatte honom i tjänst, se vers 13] och ”lyfte upp huvudet” (halshögg) på sin förman över bagarna.

21. Han återinsatte förmannen för munskänkarna i hans ämbete och han gav bägaren till faraos hand.

22. Men han hängde upp förmannen för bagarna [på trä – dödade honom], i enlighet med det som Josef uttytt för dem. [1 Mos 40:19]

23. Men förmannen för munskänkarna kom inte ihåg Josef utan glömde bort honom.